KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner 1899

Vatten över jättens stövelskaft.

Transkriberad uppteckning

En jätte hade vadat genom Lojo sjö och beklagade sig över att vattnet nått honom över stövelskaften.

Socken Lojo
Arkivinstitution Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Vatten över jättens stövelskaft.

Fler sägner från

Lojo,

Bägaren, silverkannan rövas.

Vid Neitsilinna på Ojamo malmen hade skogsjungfrurna riktigt haft sitt näste och tillhåll. De hade haft hos sig en kyrkkalk. Att få den bort från dem var inte så lätt. En utav Lojodragonerna tyckte, då det en gång var tal om hurtigt mod: »En krigsman skall ha hurtigt mod», och så for han till Neitsilinna för att skaffa bort kyrkkalken. Då han kom fram till Neitsilinna, så begärde han dricka. De där jungfrurna gåvo åt honom i ett svart kärl. »Nej, bättre ska det vara», tyckte dragonen. De kommo då fram med kyrkkannan och räckte åt honom. Så snart han fick kannan i handen, så kastade han vad som var i den mot ögonen på dem. Men litet utav det som var i kalken, föll på hästen, och på det ställe, som det kom, sveddes håret bort. Men dragonen fick kalken bort från Neitsilinna och red hem.

Uppteckning Läs sägen →
Lojo,

Gruvrået i skepnad av en kalv.

Ojamo gruva upptogs år 1610. Tvenne gånger skall vattnet ha brutit sig in i gruvan. Medan vattnet efter första gångens inbrott ännu fanns kvar på bottnen av gruvan, varseblev man ett djur, närmast likt en kalv, som sprattlade därnere. I tanken att någons kalv råkat falla i gruvan, vidtog man anstalter för att rädda den. Man kastade först ner mycket ruskor, så att den skulle få stadigt fotfäste, och därpå sänktes en gosse ner för att binda den vid en lina. Då gossen kom ner, var kalven försvunnen, men såsnart gossen blivit upphalad, visade den sig åter. Det egendomliga var, att ingen såg hela djuret. Några sågo endast ögonen, andra åter endast öronen o. s. v. Nu förstod var man, att det var »rådarn», som man hade sett. Den ville endast uppmana folket att åter vidtaga med arbetet i gruvan.

1900 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //