Transkriberad uppteckning

Det var en sjökapten, som skulle segla så långt, att han skulle söka en ända på världen, och han seglade och seglade och tyckte, att det alltid gick utföre, så att han inte hade några vägar eller prickar mer. När han hade seglat så långt, att han inte mer kunde hitta någon ända, så gick han i land, och där träffade han en flicka, och utav henne frågade han vägen tillbaks. Flickan svarade, att hon inte kunde visa vägen, »men vår gamla pappa kan väl», tyckte flickan, och så följde han med flickan till gamla pappa hennes, och det var den gamle satan. Där var han fastkedjad i en marmorsten, som var bordet hans, och skägget var växt sju alnar genom stenen. Så frågade han vägen utav honom, och då så svarade han, att han nog skulle komma och visa vägen, bara han skulle ha att ge en sup. »Jag har inte någon hel sup, men en halv har jag», sade kaptenen. »Om jag nu skulle kunna få den helst», tyckte fan. Då skickade kaptenen karlarna sina efter en halv tunna tjära till fartyget, och det var åt fan en halv sup, och när han hade supit den, tyckte han: »Håhhå, vad det gjorde gott, om jag skulle kunna få en till.» »Jo», sade kaptenen, »men jag har inte bara en fjärdedel kvar mer». Så begärde han den. Då skickade kaptenen igen efter en fjäling tjära till, och när han hade tagit den supen, så begärde han att få känna på kaptenens hand, om kristet blod var varmt ännu. Då syntes bredvid kaptenen en vit människa, som visade kaptenen, huru han skulle göra, och gav i stället för handen åt fan en järnstör, och när fan tog i den, så var den så blöt som deg och kall. »Åhhå, vad kristet blod har kallnat ren, nu står int världen länge mer.» Så visade han kaptenen vägen tillbaka. Så skulle han skicka en present till Åbo stad,och den var i en låda, och den skulle han inte få öppna och se i. Sedan gav kaptenen sig därifrån, och under vägen satt en fågel uppe i masten, och ditåt som fågelns näbb var, ditåt så seglade han. När han hade seglat en lång tid, så såg han en vacker holme i sjön, och då tog han lådan i båten och rodde upp till holmen, och genast började hela holmen brinna, och den brinner i dag ännu.