Transkriberad uppteckning

Min farmor såg en gång, när hon kom från kyrkan på Gunnarsmässidan en kista, som var öppen och full med pengar. De hade väska den tiden, som kallades rydikyl, (ridikyl) och där hade hon psalmbok och fällkniv. Hon tog fram kniven och kastade i, för då skulle inte draken ha makt att taga tillbaka skatten. Ett drakabo är alltid uppe någongång i året. Och nattetid, eller då det är skymt, brinner det alltid ett litet ljus, och så gjorde det då ock, för det var hösttiden och skymning, då folket kom ut från kyrkan. Då hon kastade kniven, förvandlades det till en svart hund, som skulle bita henne, men han hade inte makt till att bita henne. Han lagade henne så sjuk ändå, att hon måste taga sängen, när hon kom hem. Så sjuk blev hon, att hon spottade blod. Sedan gick husbondsfolket och se dit, när hon gav till känna, och då var kistan öppen. En del gåvo de till kyrkan, en del till de fattiga, och en del höll hon själv. Hennes föräldrar, bodde på Fagernäs. Detta hände för ett par hundra år.