Transkriberad uppteckning

En fångstmetod av varg som varade tills fram i slutet av 1800-talets sista hälft, var den, att en grop grävdes i skogen på de ställen där man visste att gråben höll till. Gropen var omkring 4-5 meter i / diameter, samt grävdes 5-6 alnar djup, i gropens botten nedsattes en stång, som gick omkring 2 alnar över gropens kant, sedan lade man tvärs över gropen några tums tjocka lager med halm, På stångens ända fastsattes inälvorna av en gris, ko eller får, e.d. När gråben kände lukten av lockbetet, gick han till gropen gick ut på halmen / och skulle taga betet, halmen som ju ej kunde uppbära tyngden rasade ner varvid också gråben ramlade ner i gropen, och var säkert fångad. Särskilt stränga vintrar var det ett fångstmedel som sällan slog fel. Till varje gård skulle höra 30 alnar varggarn när en varg hade varit synlig någonstans, utspändes varggarnen / Som ibland gick till en rätt så avsevärd längd, ibland omkring 3-400 alnar, eller mer alltefter byns storlek, garnen utspändes vid något gammalt välkänt vargpass, eller på något annat ställe, där man trodde att vargen skulle gå fram, ett stycke från garnen utställdes en man som skulle skrämma på vargen / när denne kom i garnen Drev- karlarna utställdes sedan utanför det område som man trodde att vargen var, ringen drog sig sedan under skrik och skrän närmare garnen, vargen uppskrämmdes då och sprang mot garnen, ibland hände det att gråben fastnade där, men för det mesta klarade han sig, var det så att man fick vargen, visste alla / att "vargskålen" skulle drickas och då sparades det inte på brännvinet Kristihimmelsfärdsdag när den dagen då rävhonan första gången för året tog med sig sina ungar ut ur lyan Visste man då var en rävlya var skulle man blott leta ut, var rävhonan hade sin huvudutgång, lägga sig i närheten och vakta, tills rävhonan kommit ut med sina små först skjöts / honan, ungarna rusade då in i lyan där de sedan grävdes ut, eller också rökades ut med vanligt bisvavel gick man ut på jakt, och man mötte en gammal gumma, skulle man vända om, för det betydde otur. Ett dåligt tecken var också när en svart katt sprang över vägen. Då skulle man spotta tre gånger åt det håll där katten försvann, skulle man / ut på jakt i påskhelgen strök man ett kors i tjära över nacken på hunden som skulle följa med Det skulle förhindra trolldom på djuret på de gamla flintlåsgevären ock en del av gamla sortens mynningsladdare var på bakstocken eller kolven ett kors insnidat. Detta påstodo de gamla jägarna att det skulle skydda bössan för att skämmas. Algot Larsson Brandstorp