Transkriberad uppteckning

Torre, Horred. den 5/10 1924. Herr David Arill, Torrby. Här nedan följer ytterligare några anteckningar om klädsel och seder vid bröllopp i vår ort. m.m. Rummen på brölloppsgården fingo till att börja med genomgå en grundlig rengöring, bestående däri att väggar, och tak skurades i vatten och sand, att golvet även fick genomgå samma procedur är ju en självklar sak. Härefter vitkläddes väggarna och användes därvid alltid lakan, större dukar, samt servietter på sådant sätt, att lankan och större dukar användes till att täcka över hela väggytan, för att få den helt vit. Därefter fästades vid taklisten ett s.k. handklä de, (ett för detta ändamål särskilt tillverkat tyg c:a 30 cm, bredt försett med 3 eller 4 hålränder och oknuten frans i nedre kanten och så långt att det räkte rundt hela rummet) samt på dörrar grenar och stjärnor av kulört papper. På de större väggytorna mellan fönster och dörrar m.m. anbringades ovanpå den vita klädnaden, granna kulörta dukar, med hörnen mot tak och golv o.s.v. samt på den plats som ansågo mäst passande härför, anbringades först en / större kulört duk, därpå en något mindre vit duk; på sådant sätt att den kulörta duken gorde ram om- kring den vita, eller också hörnen på den kulörta duken kom att utgöra avgräns de taggar vid kanten av den mindre vita dukeen, på denna senare anbringades sedan brudparets namn, klippt ur kulör papper samt omgivet av en krans eller lknande deko ration, även dänna klipt ur nämna papper. På golvet ströddes finklippt granris eller ännu bättre en i skogarna här i orten växande slingerväxt kallad klipp om sådant kunde anskaffas. I storstugan var dukat långbord, å dätta var uppstälde de förningsbrickan som där kunda rymmas, jämte tårtan och sockerkakor. Klockaren i socknen var alltid själskriven gäst vid dylika högtidligheter och det ålåg honom där vid att dela alla förningskakorna till gästerna, han hade därför fått sin plats vid framändan av långbordet och utrus- tats med en lämplig kniv för delningen av kakorna, En förning bestod mästadels av 4 st. tjocka stora bröd- kakor, 1 st oxbringa, 1 st. stor kopp smör, en gammal stor fet ost, 1 st sockerkaka eller smörtårta, samt en bricka med kringlor och annat småbröd. Ej underligt, om man bränner vilka mängder av annat som således samlades vid ett sådant tillfälle, att då även brölloppet kom att vara ibland nästan en hel vecka, den myckna maten måste ätas upp innan högtidlig- heten kunde avslutas. / Om brudparet låtit viga sig i Kyrkn eller Präst- gården var det sed att två personer, passade på och mötte vid det ställe där brölloppsfästen sedan skull äga rum (vanligtvis var dätta i brudens hem), och hindra de dem från att stiga in, innan de nöjaktigt fått besvarat en del frågor, om till ex. var de vore för några o:s:v:. Till slut kan jag nämna, att avslutningen på brölloppet var liksom början, "förningen", sedan gästerna avtågat skulle så fort dätta medhavs de korgar och brickor som avänts för förningen återvändas, de räster av de- samma som då fanns kvar skulle därvid delas lika till alla och gick under benämningen bakförningen, Denna bakförning mottogs alltid med synnerligen stort inträsse av husmödrarna, Den utgorde ett gynsamt tillfälle för dem att få studera och jäm föra sina med systrars skicklighet och förmåga i den högs värderade bakningskonsten. Jag har med dässa enkla rader velat om möjligt bidra ga till bevarande av minnet för gamla seder som nu håller på att glömmas. Skall senare återkomma med en liten anteckning om firandet av påsk, pingst, midsommar m.m. så snart tiden detta medgiver och tecknar till däss Högaktningsfullt A. W. Johansson