Transkriberad uppteckning

Hur skomakare Kvick trolla fram det stulna garnet. Hantverkarna, snickare, skomakare och skräd- dare gingo förr omkring i bondgårdarna och ut- förde arbetet. De voro på sitt sätt tyranner. God och riklig undfägnad ville de ha, och mer än en historia berättas ute i byden om hantverkar- nas spydiga anmärkningar mot maten. Kvick var byskomakare i Torpa för omkring hundra år sedan. Han arbetade en gång tillsam- mans med sina gesäller på en gård i Torpa. En dag tyckte de det skulle vara gott med lite extra förplägnad. Mäster, som var knepig av sig, funde- rade ut hur det skulle åstadkommas. - Moran hade en hel mängd lingarn ute för att blekas, och på den tiden var de ofta sådant / blev bortstulet. Vi tar och gömmer garnet så tror moran det är stulet, och sen skaffa vi fram det mot ett redigt kalas, så var mästers förslag. Ja, garnet blev borta, och moran var viss om att det var stulet. Hon beklagade sig för skomakarna. Mäster var mycket tystlåten och ville alls inte bry sig om det. Den ena av gesällerna viskade ändå något åt moran om, att Kvick nog skulle kunna få fram garnet, men han trodde inte myc- ket på, att han ville använda din färdighet till det. Då moran hade fått höra så mycket, började hon tigga och be Kvick om att hjälpa henne. Först i början satt han bara och mumla något om, att han nog skulle kunna, men då fick hon allt lova att bestå ordentligt på dem. Ja, det skulle hon då visst, ett riktigt kalas skulle de få, och då lovade Kvick, att han skulle nog få fram varenda härva. Allt husfolket skulle samlas på gården, be- fallde han, och ingen fick gå utom gårdsplanen, / förrän han sa till. En av gesällerna skickade han iväg så han skulle inte ens få finnas på ägorna. Där stod nu mäster Kvick och hans pojkar och moran och alla de andra ute på den kringbygg- da gården. Mäster började så trolla. Han rabblade upp en mängd obegripliga ord och hade väl också andra konster för sig, och rätt som det var kom en garnhärva farande över taket. Efter en stund under det mäster krumbuktade sig kom en till, och så fortgick det tills varenda härva hade kommit fram över taket. Det var den utkörde gesällen, som stod bakom ladugården, och kastade härva efter härva med lämpliga mellanrum över taket. Men moran var alldeles säker på att det var Kvick, som med sina konster trollat garnet till- rätta. Hon berömde och tackade hnom allt vad hon kunde. Och på det sättet skaffade skomakarna sig ett redigt extra kalas.