Transkriberad uppteckning

Tro sed å sägen. Knallehistoria Det var en gång en knalle som hade en grå- spräcklig märr. Då var en ut å red på sin märr en gång, men dät gick så sakta å dåligt för märra orka inte. Så kom han till en smedja å där stod smeden utanför å kokte kära: vad är dät du kokar fråga knallen. Joe du dät är orka." Dä va jädingen så bra", sae knallen, "då kanske ja kan få köpa för 6 styver till min gråspräckliga märr." "Åejo," svara smen, "dä kan du la få, men då skall du sätta dig baklänges i sadeln å lyfta på svansen för där skall inte tas in på dät gamla vanliga viset." Å dät gjorde den dumme knallen förstår i å märra stack iväg så knallen trilla å, såg inte märra dän dan: hon fick för mycket orka så hon orkade förmycket. Å så blev dät kvällen å knallen kom fram til en bondgård, där gick han upp å lade sig på rännet över logen å försökte sova. Men just som han lagt sig kom en dräng å ena piga å satte sig på logen å så sae drängen te piga såhär – skall vi inte gifta oss du – å kära sa pigan vi har ingen som försörjer oss – o, sa drängen vi har en härre här över oss som sörjer för de små barna på jola å ängla i himlen." Dä va en förbajad lögn, sa knallen, ja kan knapt försörja mig själv." Å drängen å piga for ut å ble alldeles förskrämda å tänkte alldrig på att gifta sig mer. / Men knallen fick heller inga ro utan han gick ut å gick och så kom han till en väderkvarn där gick han in å lade sig bland vingarna. Så kom mjölnefar å mjölnemor ut å satte sig på trappan di var nygifta – å så sae mjölnemor te mjölnefar, så här: hur känner du dej nu sen vi ble gifta – å jag är så lycklig så jag ser hela världen på en gång svara han. Men knallen hörde va dom sa å då ropa han, ser du hela världen på en gång då ser du nog mi gråspräckliga märr mä. Men mjölnefar å mjölnemor ble förskräckta å rusa in. Men så gick ju inte knallen ro i kvarnen häller utan han gick ut å så kom han till staden, där gick han upp lade sig högt upp vid tornglogga i kyrktornet å som han låg fär å dusa, så fick han höra att dä sae ihihii ihihii ut i stan. Å jädingen tänkte knallen där har jag min gråspräckliga märr å så klev han ut från torngloggen å så ble dät pannkaka av knallen å utå hela historien mä för rästen. Men tack ska i ha som varit vänliga å läst den till slut. N.W.P. Ett bidrag till Pristäflan Södra Lundby Wedum den 9 jan. 1927 Nils Ask