Transkriberad uppteckning

K.B.! Med hj. tack för senast skriver jag till omväxling med de ledsamma dags nyheterna några rader. För att tala omgamla tiders folk, så voro de rika bland dem ibalnd föga sympatiska-stundom dock motsatsen, om de voro av speciell kristen läggning. Jag tänker på, huru ohöljt den rike bonden t.ex. tillkännagav sin förmögenhet för sin fattige torpare. Min farmors far, Staffan Arvidsson i Sjöbo, Torup, född 1802, var en mycket originell man, som samlade på silver och annat i stor omfattning. Det fanns silverbägare efter honom, som voro från 1700- talet, som voro vill jag minnas, 4-5 decimeter höga. Gamla böcker på olika språk samlade han från auktionstillfällen etx. Och god smed och snickare var han, som smidde i messing-konstsmide- varenda lås i den gamla stugan från 1600-talet, som nu är hembygdsstuga i Kinnared. Men det osympatiska draget var, att han skröt över sina tillgångar. Han kallade in en pojke, som för några år sedan dog som gammal man och sade: "Här ska du få se here, mina pengar. Har du sett så många på en gång". Och så tog han fram ett par långstrumpor, som männen hade den ti- den, fulla av silverpenningar. Och han utlät sig vid ett tillfälle, att han skul- le "broa" hela vägen till kyrkan- 3/4 mil-med silvermynt. Nemesis divina vakade över hans hybris, och han blev utfattig, sedan en son förskingrat arvet. En annan man i senare tid från gården Hylte i samma socken, gick påkyrkovägen och slog sig stolt för sitt bröst, att han hade i rocklomman många sedlar. "Här är en, somhar pengar; vad har du, din fattige stackare, sade han till sin fattige granne. Nemesis vakade, och mannen ifråga var den fattigaste bland de fattiga inomkort. Och den skrytande svensk-amerikanen i Ågård från samma socken smålänning, sade sig kunne "broa" hela vägen 1/2 mil till kyrkan med sedlar. Och i sinom tid vart även han en fattig man. Förutom att Nemesis vakar, var det folkliga övermodet frånstötande och groft, ett bidrag till folkpsykologien även det. Nuförtiden tänker folk likadant, men det går icke att öppet smäda mindre bemedlade, ett mörkt kapitel i gamla tiders historia. Likaså uppfattningen, att affär är affär, och att det icke var synd att lura varken vid oxhandel eller skogsaffär eller vid de vanliga inköpen i butikerna. Brännvin skulle till för att affärerna skulle gå livligt. I nutiden är knepigheten mycket större men den går mera listigt och juridiskt tillväga. Möjligen skulle det kunna bli ett studium om de rikas hybris mot de fattiga och knepigheten i handel o. vandel. Material därom är kanske fulltaligt insamlat. Skulle icke seden med bonader och julark vid jul i stugorna betr. motiv kunna bli ett studium. De gamla kiste breven i senare tiders utformning ha ju urgamla motiv, människans åldrar, föryngringskvarnen, den smala och den breda vägen etc. Troligtvis man man få se medeltidsmålningar som förebilder. Jag önskade gärna få tag i sådana mo- tiv, upptill de gamla bonader jag har. Var finnas sådana saker att få tag i? Eugen Andersson har lovat att besvara frågeformuläret om tattare, så han lå- ter väl höra av sig. Nu till sist en tacksam, hj. hälsning. Ölands Källaberg den 10 mars 1943 Tillgivne Johan Hultskog P.s. Lantbr., Carl Salomonsson i Sjöbo, Torup, kan säkerligen meddela något om Staffan Arvidsson i Sjöbo, en gestalt, som Aug. Bondesson icke lärt känna eller skildrat men som är värd sin skildrare.