Transkriberad uppteckning

Hade inte om varit emellan, så hade käringa stångat tjurn. När en talar om trolla, så står dom i "första". Ju senare på kvällen ju vackrare folk. (Brukar man säga till folk, som kommer sent på kalasen) Tvärs emot världen som Torpa kyrka. (Tornet på Torpa kyrka i Halland ligger åt motsatt håll mot andra torn.) Den sten, som ofta vältes mossas inte. / I mörkret är alla svin svarta. Som en bäddar får en ligga. Bättre ge "hunn" en bete brö, än te å skälla män. Om di inte har mer än e såga i magen, så ska ho stå på tvära. Alla känner apa men apa känner ingen. E´ flygande kråka får nå, men e settande får inget. Det är bättre ta skaen än skammen. Det gör det samma vad koa mjölkar när ho själv spänner utna. Det är lite som grannar ögat. Den är inte bättre, som gömmer än den som stjäl. / Alla plockar till lak, men ingen till bak. Där geten är bunden där gnaver hon. En knuten näve kommer aldrig gott i. En ska inte bösa för oburst fä. Ska en jaga andra så får en springa själv. Nogg å spar och hin har ! Snålheten bedrar visheten. Vad vill en ta å lusa mer än smällen. Äter en sej inte mätt, så slipsar en sej inte. Stäng dörra och skjut ut spjället, det går en luffare en luffare i från Borås. / Det går litt i kring, sa han, som åkte på kvarnvinga. Långt te änna å dit, sa käringa när ho kika på månen. Röet (ruttet) är snart revet, sa käringen, rev örat å gubben. Den ene tycker om mora, den andre om dottera, så bli bägge gifta. Då det regnar välling har den fattige ingen ske´. Måteli pölsa är är bäst. En liten kan göra mö, men en stor vänner sig. Lite snett är inte lett. "Sputta" inte i kåln, du kan själv få äta urn. Kyrkans granne är sist framme. / Alla vilja herrar vara, inga vilja säcken bära. Min dräng hade också en dräng och bägge vore lata. "Stick na där!" sa han som låg i landsvägsdiket och blev erbjuden en tia. Skönt att få sätta säj, sa skräddaren, när han hade stått och skruret till en väst. Det är inte gott för två stora att få rum i en påse. / Det är lätt att skära breda remmar av andras läder. Ingen är så bra, som när han är död och ingen så dålig som när han gifter sig. Far ä över mor, o och mor ä över me´ men så ska också jag klå de´ , sa pojken te katten. "Vem är husbonne, du eller jag." - "Ä de´ ä la I far." - "Nå, så lä me´ vära mä i panna då, ta de största fläsket" "Jag förstod väl piken fast han va fin", sa luffarn när de kalla honom om för tjuvstryk. / "Tack, jag mår som a´ törnaros i en sprucken träsko." Ska de va, så ska de va ! Skomakarens hustru och smens märr, gå alltid barfota. En ska inte gå emellan barken och trädet. Det är ost i grannkvinnans brö. ("De va nära ögat", sa käringen, som högg säg i tån. Stått i Göteborgs Posten.) "Jah tycker jag ser mi käring", sa "Blinne Böre". / De va jämt som mor skicka mä, sex styver till en lergök. "Klang i dukaten", sa krögarn, slog käringen i disken. "Rent ska de var" sa käringen torka bordet mä katten. Den som vill vara fin får pina skin. "Geft en, så får en tal ven" sa käringa om späkalven. "Det är ingen, som vet var haren har sin gång", sa käringen, la snara i gubben säng. ("Gott få lite rent spå sig" sa flickan vände särken.) (En veddigebo, född i Borås). / MOrgonglans och käringedans varaar alddrig till kvällen. Lika barn leka bäst. Gubben visste aldrig att käringa va galen, förrän hon sjöng när hon åt. Där gärdesgården är som lågast, där vill alla övergå. Jo, jo, skrek en te, så de tjod i byn. jo, jo, skrek en te, så de knappt hördes. Den, ho setter inte på lusa, männa dio dräper gneta. (en som slösar.) / "Skinn lägger sej", Skinn knyper i hop", sa skräddaren, när han prövade pälsen och en ärm var för lång och en för kort. "Så länge de finn´s liv, så finn´s det hopp", sa käringen, hoppa över bäcken. Om somliga visste vad somliga säger om somliga, så skulle inte somliga säga, att det somliga säger om som somliga. (Varberg.) Jag känner mina löss på gången. Ska en ljuga, så ska en ljuga långt och smalt, så de går i folk. / (Rött hår och enebuskar växa inte i god jord. (Skara)) "Rent ska de vara", sa käringa, sparka unna hönselorten på golvet. Vad den beträffenheten anbelangar, så behöver du inte tro att jag chyfonerar mej för några pendyler. (Brukade min kusin Hilding säga, men det hade han nog inte lärt sig i Veddige.) / "Ifall" sa käringa," att Gud skulle dö. Vem ska då ta me ?"