Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul. Knut
Annandag jul började de gå med ljusa stjärnan. Tidigt på morgonen kom de. De voro klädda i rött å blått pap- per. De gick i stugorna å sjöng. I den sista stugan blev det kalas å dans. "Tjugnedan dansa jula ut". Anda trätt å jula ställ tjugneda Knut ä jula slut.
Gammal Wisa
2 När jag var ung då ville jag va grann med lintyg och slässing och orynkta ärmar Och strumporna färgadt med röd Kornsinelle och skorna med krusiga kanter en högburen mössa med band omkring kullen en randiger kjortel med sko omkring fållen och Solhilkan stärkt som man alltid plär ha 3 Och alltid var jag hurtig på båd åker och äng liksom i mina sysslor jag alltid hafver varit, händer och fötter de gingo på mig liksom de Lärkevingar farit Ottar och kvällar då spann jag på slända så fint Som ett silke så finer hvar ända och gossarna kom och såg deruppå 4 Wäfva och spinna det kunde jag väl och allt för min snällhet fick jag bondhustru blifva fast jag är född af det ringaste stånd och tjänt som gemener mans piga Men nu kan jag sjunga en visa för er alla ty nu har jag pigor och drängar att befalla och lyckig är den som så hittar på 5 Men nu är jag gammal och orkar ej mer ty ålderdom och bräcklighet har tagit mig om händer och verlden den trycker mig ### och mer ehvad jag mig viker eller vänder Det passar mig bättre i spislen att sitta och stundom i fönstret på väderleken titta tre korn uti pipan Det roar mig bäst Hade jag mig 24 guldskor 28 guldsöm blåser kallt kallt väder ifrån sjön. Då skulle jag rida mot den stridaste ström blå kallt kallt väder ifrån sjön Och härtingen han sadlar sin gångare hvit blåser Så rider han in på Hafsfruns gård blå Goddag sköna Hafsfrun hur mår hon idag blå Ja tackar ödmjukast jag mår vist ganska bra blå / Ja inte så att jag hvarken fager eller skön blå kallt Men jag har en tärna som är fagrare än jag blå Och eder vill jag gifva min gångare hvit blå Om jag eder fagra tärna kunde få sa blå Behåller kvar behållen kvar eder gångare hvit blå Min fagra tärna kommer i väl ändå få se blå kallt Hon kammade hennes guldhvitaste hår blå Och nu så skall du inför unga hertingen gå blå Hur skall jag kunna inför unga hertingen gå blå Jag hafver ej sett solen på femton långa år blå Hon kammade hennes guldhvitaste hår blå Och hängde en guldkanna på hvar sina arm blå Goddag kära hertigen hur mår han idag blå Så bjuder hon att dricka ur kannorna 2. blå Och inte så tager jag guldkannan ifrån dig blåser Förr än du säger mig din faders namn blåser Och konungen af England han är väl min far blå Och Hertigen af England han är väl min bror blåser Ja nu så tager jag Guldkannan ifrån dej bl Och nu dricker jag i min Herres Jesu namn blåser Och hade jag trott dig din fulaste skälm bl Så had jag längesedan huggit halsen utaf dej blåser
Gammal Wisa
Gammal Wisa Det gingo två flickor i rosande lund de plockade rosorna röda. Den ena hon var så innerligen glad Den andra var af sorgen bedröfvad Den rike hon talte till den fattiga så hwarför är du så bedröfvad hafvar du mistat Fader eller Mor eller hafver du mistat din ära Och inte har jag mistat Fader eller Mor Och Gud har bevara min ära Men jag sörjer mäst öfver fager ungersvänn som vi båda hålla så kära Ungersvännen stod ej så långt därifrån Han hörde hvad di Jungfruarna talte ### store Herre Gud som uti höjden bor O säg för mig hvilkendera jag skall taga. Ungersvännen gångar sig ur buskarna fram Han räcker den fattiga handen Du skall blifva min och jag skall blifva din Och vi skola lefva lyckliga tillsammans Ack ungersvänn Ack ungersvänn vad tager Du dej för som räcker den fattiga handen Och icke tager mig som rikedomar har Och tål din fattige få söka sin gelike Tager jag dej som rikedomar har och låter Den fattiga få vara Ja då får han sörja i i alla sina dar och fälla mång sorgerika tårar / Ack ljufliga ### när jag tänker på ehuru Min ### lefnad hafver varit och ### Jag till tala må i som allt sådant har erfarit I sam så måtte och granna vill gånga Och dagligen vänta att friaren skall komma Ty så gjorde jag närsam jag var ### Verserna är af Fru Sofia Dahlgren Ramsvik a d r A Åkerblom. född 21 juli 1832
Vittrornas kor
Min matmor Märta Edlund i Hartung å Alnön, berättade mig 1906, att då hon förut bodde i Hägdånger, stod hennes stuga på en berghäll. En dag hörde hon, att vittrorna kommo med sin boskap, så att bjällrorna pinglade, och gingo genom stugan. Men de sade ingenting annat än att de lockade på boskapen.
Vättar. Underjordiska makter, "Lucifers släkte"
Uti Hägdånger talar man om Lucifers släkte, som blev förvisat till bergens inre. Min mor har efter sina för- äldrar berättat en sägen från Hägdånger. En vall- flicka satt på en stenhäll. Snart fick hon höra, att två röster trätte inne i berget. Den ena sade: "Hellre än du ska ha det, ska hon ha det - hon som sitter på berget." Strax kom ett skrin upp till flickan. Vad som fanns i det, nämndes ej.
"Baran" (= puken i Värmland)
I Hägdånger skaffar man sig en "bara" genom att lägga sammans sju sorters garn och i detta drypa tre droppar blod ur ena lillfingret samt detta uttala följande besvärjelse: Du ska' för mej här på jola "springä", och ja ska för dej i helvetet "brinnä". Baran skulle dra till huset pengar, mat och annat av värde. En gumma trodde sig ha sett en sådan i en sjöbod vid fiskarhamnen, "Salomshamna".
pengar, tillhörande "osynliga". Skatter
Min mormor, Sofia Lidin, gift med Klockaren i Hägdånger, har berättat för min mor följande sägen därifrån. En vallflicka fick se en stor slät sten, som var täckt med silverpengar. Flickan satte staven på den ena och sprang därpå hem för att omtala saken och få folk med sig dit. Men, när de kommo till stället, fanns där ej kvar mer än den penning flickan vidrört med staven.
Höga kusten
Höga kusten
Schottis i Norrfällsviken
Schottis i Norrfällsviken
Rävsövalsen
Rävsövalsen
Svallvågor
Svallvågor
Utan titel
Det var några karlar som åtagit sig timmerkörning och bodde i en koja långt borta i markerna. En av körarna anställde inga huggare men han var med och ställde basvägen i ordning, och det gjorde han hela vintern. Han sade till de andra körarna: "Får jag använda basvägen en enda natt till våren, så skall jag hjälpa er med vägen i vinter". Detta var de andra nöjda med förstås, men de var mycket förvånade över den där mannens beteende. Han satt inne i kojan 1 och gjorde yxskaft dagarna i ända hela vintern men bara små yxskaft som hammarskaft ungefär. Så en kväll frampå våren frågade han om han fick använda basvägen den kommande natten. "Ja, för all del", svarade de andra. Den natten glömde de aldrig, för det blev ett så förfärligt oväsen att körarna trodde, att de inte skulle få uppleva nästa dag. När det äntligen blev ljust och de kom ut och såg sig omkring såg de, att den andre karlens virke var hugget och framkört (forslat till flottleden). Men basvägen var så utsliten, att det inte fanns en gnutta snö kvar på den. Så för deras del var det inte att tänka på att köra mera på det snöföret – slädföret.
Om blodstillning
Om en människa har huggit sig i en handled eller en fot, så ska man ta och leda henne över en kallkälla och sätta henne över där på nånting, och så ska man ösa vatten på såret för var gång pulsen slår. Har hon gjort illa sig i ett finger, så kan man ta och driva in en kniv i väggen det värsta man kan och samtidigt ha den tanken, att blodet ska stanna. Det går. Men är det på något annat ställe på kroppen, så att det är en värre blödning, då måste det vara läsning. Men det talar jag inte om vad det är. Men nog är det så pass, att svetten bryter ut då man ska göra det. Dom som ha blivit städd blod på har sagt, att en annan gång vill dom hellre dö, så ont gör det.