Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul
Det var di som hitta på och gick ”julbockar” om julen. De klädde sig trasiga med skinn i ansiktet och på händer och fötter. Somliga var svarta i synen. Kunde komma och tigga när som helst i julen. Och de blev trakterade. Stjärngossar mins jag inte mer till än att di gick till stugorna och sjöng. Kan inte minnas om det var annandag jul eller på trettondehelgen.
Användning av björktickor
Måste man ligga nånstans där det är mygg, så är det bästa medlet att ta ett par björktjuker (björktickor) och lägga mot varann och tända eld i. Brinner dom inte strax så får man lägga dem i elden från början. Men sedan brinner dom så fint, så man märker knappt nån rök, men myggen försvinner alldeles. Till det där skall det vara grå tjuker. De vita tjukerna har dom brukat ta och sätta fast på väggen och ha till nåldyna.
Jorddragning av barn
Då man jorddrar barna, ska man börja i nedan, och så drar man dom tre gånger i tre torsdagar, eller också drar man dom nio gånger på en gång. Grubba [gropen] ska vara grävd så hon går i öster och väster, och så står man i öster och skickar barnet mä huve före, och så skickas det tillbaka över grubba. Ingenting säj man. Men innan man börjar, lägg man ner nio synålar för att "löse grubba", och så ber man dom gå därifrån, om det är nån där. Då jag drog ett barnbarn, såg jag han hade fel i korsryggen, och då skar jag en torva i trekant och strök'en över ryggen och neråt bena och la ner torva igen. Han blev bra.
En "fröken" varslar för fiske
Fiskar Nordin på Nötbolandet låg på Hörnskatan och skulle dra not. Då fick han se en liten fröken som sprang på berghällen. "Akta så inte fröken faller i vattnet!" sa han till henne. "Akta s'att inte henn ät oskummad strömming", svara hon då. Men då fick dom se att strömmingen hoppa opp, så dom såg den, och då drog dom not där och fick två båtlaster i ett enda varp. Det var några hundra fjärdingar det. Det var "oskummad strömming" det!
Varning för storm
Det var en karl som en gång låg här ute och fiska — jag tror det var i Bergöfjärden — och då på natten fick han se en lillgubbe som kom och åkte skidben på vattnet och for åt Skälbådan. "Pytt, Pytt, va ska du nån-stans?" sa fiskarn till honom. "Ja ska till Bremön och stå brudgum. Om en halv timme är det full storm", svarade han, och så for han vidare. Då tog den här karlen upp sina skötar och for hem, men dom andra som låg ute, dom blev kvar, och då drunkna visst den gången två stycken, för det blev en förfärlig storm.
Vad man sade till nyckelpigan
Vi har brukat ta "gullsmen" (nyckelpigan) i handen och säga: "Gull, gullsme, ge mä lite gull, annars hogg ja tå dä huve å kast dä ut i forsen." Då fick man lite "gull" inni handen, och då la man ner den.
Vad man sade till gräshoppan och nyckelpigan
Då vi var barn brukade vi ta tjäreloppan (gräshoppan) i handen och säga: "Tjere tjere loppe, ge oss lite tjere, annars kast vi dej på brinnande elln!" Då fick vi en liten brun fläck i handen, och då var vi nöjd. Gulltyppan (nyckelpigan) sa vi så här åt: "Flyg öster, flyg väster, flyg hem till dina bröder, så får du både mat och kläder."
Kon vittertagen
I gamla Sandvik-bodarna försvann det en gång en ko för en bonde, som hette Tunberg. Och dom var ute och letade en dag — han fick nog ha folk till hjälp — men dom fann inte kon. Dan efter gick dom också och letade, och då var han så sint, och han trätte och svor och slog med yxhammarn ner i en rot och hota dom (vittrorna) vad han skulle göra om han inte fick igen kon, för han trodde nog att hon var vittertagen. Men då tredje dan, då dom gick och letade, då fann dom kon just på det där stället, och då hade hon lårbenet avslaget. Det var roten, som han hade slagit på.
Märke för vintervädret
Utav ryggfenan på abborren spår dom hur pass vinter det blir. Dom räknar bakifrån hur många mellanrum (mellan fenstrålarna) det är som är svarta. Lika många månader riktig vinter blir det. I år ska det bli två och en halv månad.
Tala med döda på graven
Är det nån som går igen, så har dom kunnat gå på graven och fråga vad dom har gått efter. Dom skulle väl gå då vid 12—tiden, då dom bruka visa sej. Dom har också fått svar då ur graven, och sen har dom int gått mer. Det var en fröken i Härnösand som var död, och dom hörde på graven att hon sjöng en psalm — jag har vetat numret på'n, men det har jag nu glömt — men då hon kom till orden "o Gud", då kunde hon inte längre. Det var olyckligt med henne förstås. Då hade prästen gått på graven hennes, och så hade han frågat: "Vems barn är du?" Då svara det ur graven: "Jag är den olyckliga Sofie Kernell." Då hade han bett henne sova i ro till den yttersta dagen. Sen hade dom inte hört henne mer.
Ser en bärare
Morfarn han var på ett ställe och målade, och då såg han en bärar, som kom och for framför fötterna på'n. Han skulle ta den, men då for den under golvet, men han tog opp en golvbrä och feck tag i den och brände opp den. Det var som ett nystan.
Molnbildning — regnmärke
Ådalsbleka, det är namnet på ett matt, fast moln som stiger upp ute i sjön (i havet). Hon kan höja sej och hon kan sänka sej, och mestadels bådar hon regn. Hon syns alla gånger ute i sjön, i söder alltså.
Groda som läkemedel vid värk
Då dom fick "ränsla" (värk) i en hand, "otålda" vi sa (fulslag), så skulle dom gå till en källa i en myr och ösa ut hon, så kunde det alltid hända att dom fick tag i en "toske" (groda), och då skulle dom ta hon och lägg'a där det var ont, så att huvet vände neråt, och så band dom fast'a, och hon fick sitta tills hon dog, och då var det slut på "onta" (det onda). Och det är verkligt säkert. Det minns jag nog vart prövat.