Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
65. Gasten han skrattade i skogarna. Där han var, skulle det vara något mördat, för där blev det en gast. Jag har hört gasten.
Spöken
Här tala vi aldrig om gastar. Spöken kan man få höra talas om, men oftast heter det blott att den eller den "går igen." Spöken göra aldrig något ont. Men det är ju så, att folk bli rädda för dem. Det fanns för en tid sen två gampojkar (gammal ungkarl) i Arnäs. De voro goda vänner och kommo överens om, att vilken av dem, som avlede först, skulle uppenbara sig för den efterlevande, såvida det var honom möjligt. Så dog en av dem. Han höll att och visade sig för kamraten. Men denne blev så förskrämd, att han inte vågade tilltala spöket. Den döde kom igen gång på gång. SLutligen gick den efterlevande till prästen för att möjligen få veta hur han skulle bära sig åt för att få fred. Prästen rådde honom att fråga den döde, hur denne hade det, där han nu var. När han äntligen tog mod till sig och framställde frågan, svarade den döde: "Dä ä klent, dä." sen for han av i ett eldsken, och kom inte igen.
Spöken
Här tala vi aldrig om gastar. Spöken kan man få höra talas om, men oftast heter det blott att den eller den ”går igen”. Spöken göra aldrig något ont. Men det är ju så, att folk bli rädda för dem. Det fanns för en tid sen två ’gampojkar’ 1) i Arnäs. De voro goda vänner och kommo överens om, att vilken av dem, som avlede först, skulle uppenbara sig för den efter- levande, såvida det var honom möjligt. Så dog en av dem. Han höll ord och visade sig för kamraten. Men denne blev så förskrämd, att han inte vågade tilltala spöket. Den döde kom igen gång på gång. Slutligen gick den efter- levande till prästen för att möjligen få veta, hur han skulle bära sig åt för att få fred. Prästen rådde honom att fråga _ 1) Gampojk, gammal ungkarl. / den döde, hur denne hade det, där han nu var. När han äntligen tog mod till sig och framställde frågan, svarade den döde: ”Dä ä klent, dä.” Sen for han av i ett eldsken, och kom inte igen mer. En döding visade sig ofta vid en rishög på Arnäs prästbol. Många blevo rent hjärtskrämda. Slutligen var det en karl, som tog och rev ut rishögen. Där fann han då en halvtömd brännvinsflaska. Det troddes, att den döde gömt flaskan i rishögen, medan han levde, och nu gick där och vaktade den. Sedan flaskan nu blev borta ur högen, försvann också spöket. En halvlapp bodde i en eländig stuga ett stycke bortom Stybbersmark 1). Hur det var, gick denne halvlappen en dag och hängde sig i en hölada. När man fann liket _ 1) By i Arnäs / fördes detta ned till kyrkbyn och lades in i likboden. Samma dag detta skedde, hade min (berättarens) far, som då tjänte dräng hos en bonde, varit i fjällskogen efter timmer. Det blev sent på kvällen. Då han körde förbi kyrkogården och likboden, såg han tydligt, hur den döde stod i dörren till boden. En annan gång kom samme man körande en kväll. Hästen tvärstannande. När drängen riktigt under- sökte saken, fann han att hästen hade blivit vänd helt om och stod alldeles bakfram i skaklarna. Det blev be- svärligt att få doningarna i ordning igen.
Sjukdomsmagi
1. Kommen (#####) 1). Kommen var en svår sjukdom, men man kunde bota den genom att hugga bort den. När jag var en liten stinta, bodde en min farbror hemma hos mina föräldrar. Han råkade ut för att få kommen. Min farfar förstod sig på en del sånt där gammalt, och han skulle nu bota den sjuke genom att hugga bort kommen. Farbror fick lägga sig fram- länges på en bänk, och så kom farfar med ett halm- strå i ena handen och en yxa i den andra. Han högg av ett stycke av halmstrået och på samma gång sade _ 1) Kommen, kammen är en sjukdom i lederna. Förväxlas ofta med gikt. Kännetecknas bl. a. av, att det liksom knirkar (gnurar #####) i ledgång- arna. Meddelerskan, som ju till följd av sin verksamhet är hemmastadd på området, förklarar, att ##### = inflammation i senskidorna. / han till den sjuke: – Jag hugger (## ###.) – Vad hugger du för? (## ### ## #?), frågade då far- bror. – Jag hugger bort ur leden och i veden (## ### ##### ### # # ###), svarade farfar. Detta upprepades två gånger. Orden ”Jag hugger” yttrade farfar med hög röst, men svaret på frågan, varför han högg, mumlade han fram med så låg röst, att jag inte kunde höra det. Jag tordes inte fråga då. Det var först flera år senare, som jag fick reda på, hur det yttrandet ljöd. 2. Råka utför (#######). Det kunde lätt hända, att man råkade på något sätt oroa eller ofreda eller stöta ihop med något övernatur- ligt väsen. Det var ju särskilt den, som behövde färdas nattetid. Mest var det vittra (######), förstås, men det kunde även vara gastar och troll, och det kunde även vara / något ont, som trollades på en. Om allt sådant använ- des uttrycket ’råka utför’ (#######). Man såg naturligtvis aldrig något av det här dåliga. Men hade man ’råkt‿för’, så visade det sig snart genom ett häftigt illamående, som kom över den som hade ’råkt‿för’. Och så blev det alltid utslag (eksem) någonstans på kroppen. Sådant eksem kunde botas på två sätt. Det ena var att smörja utslaget med blåst vatten 1). Det andra var att kasta ut (#######) för den sjuke. Det skulle vara en klok till att ’kast‿ut’. Han tog då några hårstrån från den sjuke (en hårtott) och en bit nagel av var finger och var tå. (Kanske det var något mer, men det har jag glömt). Detta kastades sedan ut genom dörren. Den kloke utropade därvid: _ 1) Vatten, som blivit utsatt för påblåsning från en smedjebälg. Se närmare Kaléns uppt. från Arnäs sn, Ångermanland år 1927 (acc. nr. ). / – Här har du ditt. Ge nu N.N. sin hälsa igen.”