Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsväsen
Det hände att "skogsråa" skrämde hästarna, så att man inte fick fram dem efter vägen. Det var särskilt far- ligt på skogarna. Mellan Kasenberg och Avelsäter i Värmland finns en stor skog, där blev de ofta stående på vägen i forna dagar. Och detta slyldes på "skogs- råa". Hon kunde sätta sig bakpå åkdonet, så att inte hästen orkade dra.
Skogsrå
Min far berättade en gång en händelse från sina barndomsår. Hans hem var beläget i en avlägsen skogsbygd i Sidensjö sn. En vår så fort snön gått bort i skogen gick han och hans syskon en dag ut i skogen och skulle plocka snölingon. Bäst som de höllo på att plocka ropade en äldre broder: "Titta titta!" och pekade i en viss riktning. Förskräckta tittade de åt det håll dit brodern pekade men de kunde ej upptäcka någonting. Med förskräckt uppsyn rusade broden hem och de övriga följade efteråt. Vid hemkomsten berättade han att han hade sett en samling vita kor med skällor stryka förbi helt nära den plats där de stodo och plockade bär. I täten av hjorden gick ett vitklätt fruntimmer lockande kreaturen men även inne bland hjorden iakttog han flera fruntimmer likadant klädda vilka också lockade på kossorna. Min far sade att såväl fruntimmer som kreatur inte riktigt följde marken utan höll sig en aning ovanför själva markytan.