Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skämma bössa.
Se jag tror att det har funnits trolldom, fastän de glömmer bort konsten nu. Men på en del ställen finns det nog en del som kan än. I Dalarna kan de nog. Och vi vet ju, att det står i Bibeln om trolldom också. Men den där Mar-gubben i Äppelbo han talade om för mig, att han kunde skämma bössor för folk, men han talade inte om hur han bar sig åt. Men jag vet, att det var några, som var ute på tjäderjakt i närheten där han bodde, och det var mycket fågel, för det var på lek, och de var bra skyttar allesammans, men de fick inte en enda. När de sköt så flög de opp och satte sig i ett annat träd och ingen blev ens skadad. Då gick de till Mar-gubben och skulle fråga honom om det där, men han bara skrattade åt dem, men så sa' han till dem: "Bry er inte om det där ni pojkar". Ja, han hade skämt bössorna för dem.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Ve Stigstorpsbacken där brukar di si var juldasmöra, när di åker te körka. Å där sir di då barhuvade mänsker, som står å skrämmer hästa mitt i natta. Å iblann så skriker de så förskräcklit. Di påstår, att de va en sme, som har hatt ihäl en västjöte där förr i värda.
Spöken och syner, gastar och gengångare
De va här oppe i kärra, där lå de ett par kara, som va ute i skogen å högg ve, på backen. Då kom den där målgasten å han skrek: »Här va rätt å här va orätt», sa han, å e rö mössa hadde han på huvet. Så gick han fram te dom å sa: »En kort å en långer», sa han, »men ja ska gå ätter mi pikyx å göra dom lika långa». Men då va de dom, som for opp förståss.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Där nere ve Skrätorp va förr en, som di kalla för målgasten. Ä den där han skrek så förskräcklit: »Mål rätt å mål orätt. Olläpp! Olläpp!» Å min far va ute å åkte en gång, å då skrek han så förskräcklit, å rätt va de va, så kom de som en långer ällkvast å stack opp över skogen å slo ner mitt för hästa.
Spöken och syner, gastar och gengångare
När ja va ve Skrätorp, så hadde di en målgast där. Ä han skrek så illa om kvälla. De va hos Johannes' far, å där i gården hadde di mycke sånt där. Ja såg ju allri nåt, för ja har inte vatt för tocke där; men de där skriket hörde ja ju om kvälla. De va precist som haruggla skriker, men om någen härmde de, så slog de inte fel, att han inte vart sjuk. De va e flicka där i gårn, som härmde, å ho vart så sjuker så.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Där hänna där ja ä barnfödder, där hadde di en myling. Vi lekte kurragömma, å då kröp ja opp på höskullen å gömde mej. Å då när ja låg där, så börja de å krypa opp för skullen, å så stack de opp ett litet svart huve. Men ja vart så rädder, så ja hoppa ner genom skullgluggen, så ja fick ont i bena. Si, den där mylingen han bodde unner e storer björk, som sto där strax inte.
Skrock och vidskepelse
På anndajulsmöra släppte di allti ut kreatura te vattna, å då va di så noga mä te komma först te källa, ungdoma.
Skrock och vidskepelse
Maten skulle stå framme hela jula, å alla som kom så skulle di äta, annars »gick di ut mä jula», sa di.
Skrock och vidskepelse
»Lussedan» då skulle di äta sju frukosta. Å anndajul, så fort klocka va över tolv på möra, så skulle di ha hästa te vattning, å då. va di noga mä te komma först å skumma flötet å vattnet, för då. skulle bästa bli riktit granna.
Skrock och vidskepelse
Å på julafton så skulle di gå te krittera å säja i örat på dom: »I da ä de julafton!»
Skrock och vidskepelse
Å så när di åkte te julotta, så skulle di ha utå en fem, sex sorters brö, utå så många sorter, di hadde, skulle di ta mä e skiva utå var sort, å de skulle di gömma sen, å om någen, mänska eller djur, ble sjuker, så skulle di ge'en utå de där bröt, för de skulle va bra, utå de hadde vatt i körka julotta.
Skrock och vidskepelse
Å aldri skulle en få lämna halvätna bröbita ätter sej på bort, för då skulle en förlora minnet. Å inte heller skulle en få ge siste biten utå sitt brö åt en hunn.
Skrock och vidskepelse
Å så skulle en inte ömka ett djur, som skulle slaktas eller skjutas, för då skulle de bli svårt för djuret å dö.