Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
På varje gård fanns det en tomte, och han skulle rikligen förplägas till högtiderna. Om kvällarna gick tomten omkring med eld och lykta och såg efter, att allt var på sin plats, och ställde till rätta sådant, som husfolket glömt att ordna. De olika gårdarnas tomtar lågo ofta i fejd med varandra. Så berättas det exempelvis om striden mellan Tyris tomten och tomten på Esbå gård, Tyris tomten avgick i allmänhet med segern. Däri talar kanske avunden mellan socknarna, i esbåhistorierna lät man väl städse tomten på Tyris dra det kortaste strået.
Källor i Västra Stenby
Brittas källa, som också kallas Birgittas källa, ligger vid Britthem nära Västra Stenby kyrka. Det berättas inte om några offer i den, men man får nog anta, att forna tiders Kälvestensbor brukade ge Sankta Britta en slant någon gång som tack för det goda vattnet.
Källor i Västra Stenby
Vid Skaftesgärdet i Västra Stenby fanns förr en hälsokälla som hade samma slags vatten som det i Högbrunnen vid Medevi. Många gick regelbundet flera gånger i veckan för att dricka där. Vid källan fanns t.o.m. bänkar att sitta på, och det lär ha förekommit att folk kom resande med tåget för att dricka hälsa vid Skaftesgärdet.
Nybyggarliv i Dags mosse
Emanuel Gren hette den förste nybyggaren i mossen. Han var skogsarbetare och tjärbrännare. På vintern högg han ved på Omberg, men på somrarna hjälpte han till med mossodling. Han begärde aldrig annat i ersättning än att få ta vara på stubbarna, som påträffades på ungefär en meters djup. Ja, det var riktigt konstigt med de där stubbarna. På en meters djup hittar en överallt riktiga jättar till tallstubbar, ända till en meter i genomskärning. Hur ska en förklara det? Såvitt jag förstår, måste det för hundratals eller tusentals år sen ha varit en lång torrperiod. Tåkern måste ha stått lägre än den gör nu efter sänkningen. Nå, den där Gren bröt upp stubbar och brände tjära. Stubbarna var friska och feta i vitmossen, men i svartmossen var de nog odugliga att bränna tjära av. Emellertid, innan någon annan hade slagit sig ner på mossen, hade Gren byggt sig en stuga och en lagård för ett par kor. Han odlade potatis och råg, och rågen trask han i min barndom med slaga. Jag minns honom, sedan jag var tre år. Han var gammal då, och gammal var hans stuga. Teldet, golvet, var nertrampat under jorden. Han hade spikat brädlappar på reglar, men någon trossbotten hade han inte, utan bara lagt teidet direkt på marken.
Nybyggarliv i Dags mosse
En annan nybyggare var gubben Gran, som odlade upp Grantorp, och så var det min morfar Johannes Svensson, som odlade upp en bit åt sig. I min barndom var det ingen konst för nybyggarna att få en smula sovel. I kärren var det fullt av änder, och i Tåkern fanns det fisk utan ände. När jag var pys, kunde vi gå på stränderna och slå gäddor med spö. Mor var förtvivlad, för att jag kom hem med för mycket fisk. Jag kunde ha plockat precis så mycket som helst. En dag gick jag ut på isen med min morbror Oskar Rydberg, som för resten är uppväxebarn med mig. Här och där var det små vakar i isen, och där stod gäddorna och gapade efter luft som hungriga grisar. I lektiden brukade de ligga tätt packade ända upp mot land, och när en gick på stranden, hoppade de omkring benen, så att en kunde ta dem med händerna. I dikena från mossen till Tåkern var det alltid fullt av fisk i vårfloden. Första tiden som mossodlare hade jag häst för körning av strupel och vass från Tåkern. Nu behöver jag ingenting, för jag har släppt ifrån mig jorden åt tre söner, som är lägenhetsägare i mossen liksom deras far, farfar och morfars far.
Nybyggarliv i Dags mosse
Att bygga i mossen var ingen lätt sak 1880. Det fanns ingen väg, men sten och annat som behövdes kunde far köra ut någon kilometer. Längre ut stod glavatten här, stora, öppna kärr. Sista kilometern måste far bära sten, tegel och bräder till sin stuga. Något palats vart det inte, ett rum med kök och på västra gaveln ett rum för kon. Taket gjorde far av trinningar, som han täckte med långhalm, och ovanpå alltihop täckte han över med torv. I den stugan bodde far och mor i många år, och där föddes jag och två syskon. När jag var fjorton år, byggde far en ny stuga. Då var mossen bättre dikad och hade satt sig så mycket, att far slapp bära sten och virke.
Spöken och syner, gastar och gengångare
De va när ja tjänte i Borensberg. Ja skulle skjussa te Motala en kväll. Å när ja kom mitt emellan Hållingstorp å Krissbergs körka, så mötte ja en likprocess. De va la mella elva å tölv på kvällen. Å ja vart mäst lite kuslier, för anfäkta mej, va de inte så ällen rök ätter'et, så fort körde di.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Di där mylinga, dom va di rädde för. De va två dränga, som lå ute i skogen. Då kom de en sån där myling å dro i dom å så sa han: »En korter å en långer, men ja ska gå. ätter mi näbbyx å jämna å dom». Men då va de dom, som to te fötters. Men ja har ju inte sitt nåra.
Rå och tomtar
Jo, förr om åra så va de mycke råtyg å tocke där. De ä ett ställe här oppe, som heter Ryggesten. De ä tre skälne, som stöter ihop där, å där va de ett sånt leverne om nättera å ett sånt rakande.
Rå och tomtar
I backa si så där så fanns de sånt där, så vangen kunne inte komma ur fläcken. De va här oppför Markebo, ja åkte en gång, å hästen stannte å kunne inte komma ur fläcken. Men den som ja åkte mä, han förstog sej på tocke där. Å han tog å besslet å gne å de lite å sen satte han in'et igen. Å då gick de.
Rå och tomtar
Ve Ströplahult, där ja tjänte, där hölls di å skodde å styrde om nättera, å di nöp å sömma så en kunne höra de så tydlit.
Rå och tomtar
Ja va å köla opp i Vånga på Onsholms allmänning. Å mila ho gick så bra för mej, så ja hadde lagt mej i köja. Men så vakna ja ve, att ja tyckte de gick alldeles utanför döra. Å ja sa te pöjken, att han skulle si ätter, men de va ingen där. Men så om en stunn, så vakna ja igen ve, att ja tyckte de gick utanför. Ja trodde de va Anners Pär, de va en gubbe som köla ett stycke därifrå, så ja sa: »Kom in du, ja ä allt vaken». Men de va ingen. Då gick ja ut, å då hadde mila sprucket alldeles nere ve skarven. Å ho slo te, å ja sköttade'na, men ja kunne inte få nå fyll i'na. Men då gick ja ätter klubba å klubba'na, å sen gick de bra. Ja har legat ute i skogen å kölat många år, men allri har ja hört nåt förrn då, när mila höll på te bli fördärvader.
Rå och tomtar
När ja hålldes å köla i skoga förr i tin, så såg ja mycke rå å tocke där. En gång så såg ja en liten gubbe i koja. De va på natta, å ja va teress å somna. Då knappa de i vägga, å när ja kom ut, så va mila teress å fylla. Å då såg ja den där gubben, han va inte störr än så, å e röder mössa hadde han på huvet.