Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Gasten var inte annat än en död unge, som de hade tagit liv av och gömt. Gasten skrek som en unge. Det var en som mötte gasten och fråga: "Vad vill du, mitt lille barn?" Då tala han om, att mor hans hade tagit liv av honom och stuckit honom under en tuva. Så bad han, att karlen skulle vara så snäll och frakta honom till kyrkogården. "Det skall jag göra i Jesu namn", svarade han, och sen blev gasten borta.
Tomtar, gastar, svartkonst, fiske, skatter, folkliv, kloka, husdjur, spökeri och kyrkor.
Sager och berättelser af mina föräldrar med bleva Tecknade af E.a, Edgar Linghem född år 1860 i åtvids socken af Östergötlands län mina föräldrar födda i åtvids (socken)(öst.län) min fader Samuel Carlson 1818 i en stuga Carlslund, min moder Johanna Bäck- mark 1820 i Håckla min fader berättade, att han som barn fick sitta å lägga på nåter Till sent på natten, för hans far försörjde sig med nätbindning, Varje qvell efter mörkret, kom en liten Gubbe med en röd mössa å tittade i fönstret. min far fick några år efteråt komma till en bonde i Örsäter. Han skulle en dag fara till en qvarn å mala, han kom sent hem på natten han fick vid en korsväg en skälgast på, berättade han, hästen drog så han var nära att stupa, å genomsvett, i en backe hoppade gasten af, varför hästen av nära att stupa på hufvudet , så lätt blef lasset sedan gasten gick av. Gasten skrek här är rätt här är orätt en eldqvast ut ur mun på gasten. min far berättade att hans husbonde berättade för honom att lik kunde man möta om nätterna när man var ute likprocesser dem skulle man bara gå på rätt sida, å ha stål eller svavel eller krut på sig. Då var det ingen fara, å inget fick man säga min far berättade att hans far lärde honom att fiska, meta man skulle hugga ett metspö af askträ, men utan gallqvist (med gallqvist dugde ej) lägg det så får kunde gå öfver metespöt då får du så mycket fick du vill ha, ingen ska se dig när du går till sjön, låt heller ingen veta att du ämnar dig till sjön. min far berättar. (en liten sjö eller göl) under en gård i Åtvid vid namn Gamlatorp har min far hört berättas att när di fiskade som bäst, fick di ### på kroken å ett fint ### kom å körde i sjön. min far berättar, att vid en gård i Grebo socken Öst.län, styckekulla har berättats, fins ett skrin nedgräft som är fult med ägodelar ett par drängar skulle gräfva upp skrinet, men en gammal höna med många kycklingar kom till drängarna. / hönan var halt, å hon skrek på kycklingarna skynda sig di skulle till Linköping innan dager ja knalle på då sade drängarna, då slog allt hope ijen. min far flyttade till Håckla i åtvid och tjenade hos en gammal bonde med namnet Olaus han berättade för min far att det funnits en gammal gubbe i Håckla i tiden som hette Cederberg han var så skicklig, han kunde allt han jorde en vagn som gick men ###. han jorde en klocka som alla tolf apostlarna blåste var sin vers när hon var 12 ### klockan Tog Gubben åkte i sin vagn till Stockholm, å skulle ge konungen klockan, men en hofman tog emot klockan men helsning från konungen att Cederberg genast skulle häktas, en sådan skicklig man fick ej gå lös. Men gubben gick i sin vagn ingen kunde ### samme berättar, det fans fordonne i Håckla en bonde som hade en häst som maran red om nätterna, hästen fick aldrig vara ifred i stallet, varför bonden tog å bant en lie på ryggen på hästene, morgonen derpå ### bonden död på hästene en annan bonde hade myling som drog säd till bonden så han ### aldrig å tröska, men drängen låg på logen när mylingen kom med ett knippe säd, det blev batalj men mylingen lofvade att det nu var slut. min far fick befallning av sin husbonde att ### skjut-s a lik, å liket vid kyrkan var aflyttat genast spänna i från hästarna annars fick han den döde hem igen min far arbetade några år efter uti ett bränneri de gamla i bränneriet i åtvid berättade, för min far att en luffare kom in i bränneriet en dag, å bad att få en super Men brännmästaren kastade ut luffaren ur bränneriet luffaren gick sin väg men brännmästaren fick ej bränvinspannan att brinna, det blev brått med att få ett par hästar för en vagn å köra i fatt luffaren, å be honom vara snäll å komma Tillbaka sedan rann pannan. luffarens stuga fanns i Gärdserums socken i Kalmar län. (en knapp mil från åtvidaberg) / samme luffare kom till ett härskap i åtvid å bad om mat frun i huset svarade luffaren, du har tid att tugga tomme, frun fick sedan gå å tugga så länge hon lefde min mor berättade att hennes husbonde sade, att när du kommer i ladugård om nätterna när korna ska kalva så får du se en liten gumma sitta på en stol, hos kon, men säg inget för gumman går då du komer. mina föräldrar berättade. att en bonde i Håckla hade en sugga som gick på en åker om sommaren, men blef hastigt sjuk en trollgumma skickades efter, hon kom till suggan, af tag sin venstra sko, slog suggan öfver ### suggan gick uppe, det har ni för ni blan- ka skorna om söndags morna. sade gumman en piga strök ett ### en söndags morgon men en trollgubbe, kom åtog klädet, han kunde sedan stämma blo som annars var svårt. en knekt som hette Spjut berättade att i min barndom hörde jag några gamla här i åtvid berätta att en rik bonde, lade alla sina ägodelar i ett ett ###, med en besvärjelse att att ingen skulle hitta något förrän de fick offra 9 syskon på platsen, En annan bonde hörde det han tog 9 smågrisar å offrade på platsen, han hittade genast ägodelarna. den samme berättar, en annan rik bonde lade sina pengar guld- silver i en stor kopparkru- ka, gick till en löfhög, rev ett slag i löfvet satt ner krukan med en besvärjelse att ingen får tag i krukan, om han ej kör här med ett par hönor, En gammal man hörde besvärjelsen gick sedan dit rev i löfvet men hittade inget, gick efter ett par hönor jorde ett asker af ett par pinnar släppte i lövhögen, fick krukan på mädsamma.
Spöken och syner, gastar och gengångare
De va ett lik ve ett torpställe, som hette Stenfallet ve Bjurströmmen. Å far å syster di åkte hem en kväll. Å då såg syster mi en likförsel bakätter dom. Å när di kom te torpet, så körde di ikull allihop. Men far min han såg inget. Syster mi ho såg mycke tocke där, som ingen annan såg. Men emellertid emedan, så när syster mi kom hem, så vart ho så sjuker, så ho höll på å dö. Å si förr, när di hadde sitt spöke, så skulle di släppa äll mella linntyget å kroppen, å de gjorde mor mä syster mi.
Spöken och syner, gastar och gengångare
De va en gång ja hadde vatt åt Linköping mä järn, å då när ja kom te Marieberg, så sa di te mej där, att ja skulle ligga kvar, för Olle i Svartebohammarn hadde vurti döder. Men ja fortsatte ändå, å när ja kom te Ruggestorpe backe, så stanna hästa, å di va så di skalv i hela kroppen. Ja trodde först, att di ville stalla, men sen förstog ja, att di såg någe. Si, de va där vägen kom ut, där di skulle föra liket. Ja piska på dom förståss, å de bar i väg, så ja trodde, att vangen skulle lyfta sej. Ä så gick de hela vägen, änna tess ja kom hem.
Spöken och syner, gastar och gengångare
De va en gubbe, som for hem från Hällsta körkeby en natt mä par hästa å ett järnåke. Han bodde i Valstorp. Å när han kom te Skitsten, fick han på nåt tungt på lasset. Å stena på vägen di krossades å vart som mjöl, å hästa di dro, så svetten rann om dom. Å när han kom te Ströms kvarn, där ä en stor oppförsbacke, så tänkte han, att han skulle göra sej å mä de där, som va på lasset. Men han försto, att han måste va försikti. Å han to å kasta en fällkniv, han hadde, mälla hästa, å sen bar de iväg i sken änna hem. Å när han skulle stiga å, så fick han si en likprocession, som gick nere i gata. Å de va bara nåra dar ätter, så do mjölnarn. De där va förbu förståss.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Ja låg i Abelby e natt, i e stuga där. Å mitt i natta så vakna ja, för ja tyckte de va precis, som någen hadde lagt sej rakt över mej. Ja reste mej opp, å då fick ja si en stor svarter hunn, som satt å bliga på mej i ett hörn. Å ögona va som ällklot i skallen på'n. Men han va som en trefot, för han hadde inte mer än ett framben. Ä om möra så sa hustra där: »Ja sir, att I har sitt någe i natt. I sir så bleker ut». Å så talte ho om, att en gång hadde ho sitt en svarter tjur där i samma rum, å han hadde inte mer än ett horn, mitt i panna. Å si, de där rummet de hadde vatt brännerikammarn, när di brände där förr i tin, ve Abelby.
Spöken och syner, gastar och gengångare
I Fallabacken, när ja va ute å åkte e natt, såg ja ett fruntimmer å e flicka. Nakna va di, å di hadde ett lakan över huvet. Men de va bara ja, som såg dom. Men bästa di vart så rädda, så di la i väg så ja trodde, de skulle bära i diket.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Å en annan gång, när ja åkte frå Svälthagen, så såg ja en kar. Han va så storer, så han räckte över talletöppa. Ja piska på hästa, så di sprang så. Å sen ett stycke längre ner så bar de i diket. Men den där kam han va mä hela vägen änna te Fallabacken.
Spöken och syner, gastar och gengångare
En natt så fick far si en krigsman, som kom ridandes. Å far förstog, att de inte va nån rikti en, utan han piska på hästa, för de va en körsväg strax inte. Å de ska inte va bra å möta tocke där ve körsväga. Men när di hadde mött'en, så va de som en väv hadde hängt i lufta å blåst opp å ner.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Per Johan här oppe han hadde en storer hunn. Å en gång, de va på vintern, men åna va öppen, så fick han höra hunn skrika å gnälla nere ve åna. Han trodde, att hunn höll på å drunkna; å han sprang ner, å då fick han si, hur hunn lå där å kava mella iskantera. Å han fick tag i e ribba å sträckte ut i åna, så hunn skulle kunna ta sej opp. Men i desamma så ga de te ett gallskratt i skogen runt ikring. Å han vart så rädder, så han slängde ifrå sej ribba å sprang hem. Men om en stunn så kom hunn in i stuva, å han va så bus" torrer, som om han hadde legat ve älla hele tin.
Spöken och syner, gastar och gengångare
De va en riddare som va ute å jaga. Å då kom han te ett stort bonnställe å ville ha kvarter där. »Nää, de går la inte», sa bonnen. »Vi har nog den där byggninga, men där kan ingen ligga», sa han. »Jo, ja kan allt ligga där», sa jägarn. Å han gick å. la sej i den där byggninga. Men när han hadde liggat e stunn, så börja de å regera alldeles förskräcklit. Ä de kom fram ett stort, långt fruntimmer. Å ho gick fram å to på hanses ridebyxer, som hängde där, å då gick de hål på byxera. Då to jägarn bössa å sköt ett skott, men de to inte. Då sköt han ett skott te, å då sjönk ho ner, å ho vart så lita, så lita, så ho va bara som en liten barnunge. Men han to hela byltet å kasta in'et i ungsglöda, så de brann opp alltihop. Å sen, ätter de, så vart de tyst i den där byggninga, å di hörde aldri någe mer där.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Ve Gulltorpe hage där ä de många, som har sitt en gubbe. Han hölls där å skrämde hästa om nättera. Di kallte'en för Gulltorpe gubbe, den där.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Ve Stigstorpsbacken där brukar di si var juldasmöra, när di åker te körka. Å där sir di då barhuvade mänsker, som står å skrämmer hästa mitt i natta. Å iblann så skriker de så förskräcklit. Di påstår, att de va en sme, som har hatt ihäl en västjöte där förr i värda.