Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Ville man lära sig spela av näcken, så skulle man gå till en ström och sitta där tre nätter, den tredje natten kom näcken och spelade. Det var en i Landvetter, som hade lärt sig spela av näcken, och när han spelade, måste alla dansa.
Sjörå och näck
Här i Puksjön va de en torpare, som såg ett naket fruntimmer en gång. Ho satt på ett grunn å kamma håret. Å ho hadde så långt å grant hår. Å sen, när ho hadde kammat sej, så hoppa ho i sjön, å sen såg han inte te'na mer.
Sjörå och näck
De va en morbror te mej, han såg sjöråa sitta på en sten i sjön. Han såg ofta sånt där. Å han talte te'na: »Inte ska fröken sitta där å trulla" i sjön», sa han. »Du ska akta dej för oskummen fisk, du», svara ho då. Si, förr så tordes di inte annat än skumma dän skummet, när di kokte fisken, för di trodde, att de va någe trolltyg i.
Sjörå och näck
Ja vet en sjö, där de finns så stora gädder, så de ä förskräcklit. Di gick opp iblann å to lamma, som beta ve sjön. Men bonnen han vart arger å to å smidde sej en dukti krok, å så satte han på de sista lammet te bete å kasta ut. Å de kom e stor gädda å nappa, men han va inte goer te få opp'na, utan ho to lammet, å sen slängde ho te mä stjärten så ho slo i kull tre tolter sågtimmer, som lå på strann, å sen försvann ho.
Sjörå och näck
De va en farbror te mej, som va ute på slantmete en sönda. Å då kom de e stor gädda å nappa, men när han skulle dra opp'na, så ryckte ho i kull honom, så han trall i sjön. Å sen tordes han aldri ge sej ut på slantfiske mer någen sönda.
Sjörå och näck
De va en gubbe här på ägera, som di kalla för »Jönter». Han hadde riktit mä fiskarhistorier, som han kunne berätta. En gång, när han va ute å fiska, så fick han e storer gädda; men gädda ho la iväg mä båten å alltihop, å de vart åka utå runt ikring sjön. Te slut så kom di te en udde, å där hoppa »Jönter» i lann å slo reva om ett trä. Men gädda ho dro, så han såg sej ingen annan rå än å ta opp kniven å skära å reva.
Sjörå och näck
En annan gång, när Jönter va ute på sjön, så stack de opp ett ansikte mä e storer näsa ijämte eka. Å så sa de där stora ansiktet: »Guda på dej, Jönter! Har du någe snus?» — »Ja tyckte de va bäst å ta opp dosa», sa Jönter, »å tömde i hela dosa i ena näsbörren å locket de tömde ja ur i den andra», sa han. »Tack ska du ha, Jönter», sa den där stora näsa då. »De va en redi pris snus, de där. De ska du inte ha gjort för inte!» »Ä sen fick ja så mycke fisk, så ja hant inte å sätta på reva, förrn de nappa, å eka ho vart så full, så ho hölt på å kantra. Å sen måste ja låna en kölryss å köra hem fisken i, systivistiva,» sa Jönter. Si, han hadde de där talesätt, te säja »systivistiva».
Sjörå och näck
Ett par fiskarehistorier kunne ja lä tala om också. Di har hänt här i sockna. De va den där samme gubben, som trall i sjön. Han va mycke ute för ällfiske också. Å så va de e stor gädda, som han såg flera gånger, men han tordes inte hugga'na, för han tyckte, att ho va för stor. Men så to han i alla fall å satte e starker lina i ljustre å bann fast'na i ökestocken å tänkte, att nu skulle han kunna hugga gädda, för lina kunne ho inte dra å. Å gädda ho lå kvar där, å han högg'na. Men de ble skjuss mäsamma, för ho la iväg utåt sjön mä ökestocken. Först tyckte han, att de gick bra, men sen, när di kom ut på djupt vatten, å gädda hölt på å dra mä sej öka ner, då vart han rädder å to å skar å lina. Å då skrek de te nere unner båten: »Du skulle följt mej utför brante backe, så hadde du fått vått på din svarte nacke!
Sjörå och näck
De va en skomakare, som bodde här i sockna, han också. Å han va mycke ut å fiska. Han hadde vatt knekt, så di kalla 'en »Jönter» ätter torpet. Han va ute å rodde drag en gång, å då va de e stor gädda, som nappa. »Men ho hölt på å dra mej i sjön», sa Jönter, »så ja to å slo reva om livet, å sen satte ja mej å ro i lann. Då blev ja lite starkare förståss, så då måste ho följa mä. Å när ja kom i lann, så skulle ja oppför en brant backe å släpa reva ätter mej. Men just som ja skulle binna fast'na ve ett trä, så ryckte gädda lina ifrå mej å la iväg ut i sjön. »Surr, urr, urr», sa de, när lina löpte å rullen. Å sen såg bar aldri te'na mer», sa Jönter.
Sjörå och näck
Här ve Göntorp där har di sitt hästa, som har gått nere ve sjön å betat. Å rätt va de ä, så har di sprunge(t) i sjön, så vattnet har stänkt om dom. Å sen har di vari försvunna. Så de ä inga riktia hästa, de.
Sjörå och näck
De va en ättermidda ja va ute å skulle lägga ut revera. Å när ja hölt på mä å beta på, så fick ja höra, att de plaska bakom mej, å när ja vände mej om, så sto de en häst där nere ve sjökanten å åt utå vassen. Ja tänkte först, att de va någen häst, som gick på bete där i skogen, men ja fick snart si, var han hörde hemma. För rätt va de va, så körde han rakt ner i sjön. Så de va allt sjöråt de. Men han va precist som en vanli häst å gick å åt utå vassen. Men konstit tyckte ja också de va, att vassen va kvar, fast han åt utå'n.
Sjörå och näck
Förr när di skulle meta, så skulle di ut Kristi himmelsfärdsda, de va förste metaredan de. Å så dant som de nappa då, så dant skulle de nappa hela året sen. Då va de en som va ute å meta. Å han vart sömni å la sej i öka. Å när han vakna, så satt de ett fruntimmer hos'en i öka. Å de vart så väl, så de va förfärlit, å di förlovade sej riktit. Men när de va gjort, så hoppa ho i sjön, å då såg han förståss, va de va för en. Så skrek ho te honom: »Sagst du, kristen, ja narra dej allt!» Då svara han: »Sagst du, ja knulla dej allt!»
Sjörå och näck
Bror min va ute å skulle meta abborra en gång i sjön. Å då satt de en gubbe breve. Å bror min han fick så mycke abborra, så de va förskräcklit. Men sen så försvann gubben, å då fick inte bror min nåra flera abborra.