Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
"Gasten" skulle vara en ande, men han skulle lik- som visa sig som en fågel, när han blev synlig. När små barn blev mördade och nedgrävda i lönndom, så for de ikring som gast sedan. Det var inte alla nät- ter som gasten skrek. Det lät som när ett litet barn kvider och jämrar sig.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Å en gång hörde ja säjas, att de va tre mylinga, som sjöng: »Föråt dansar Sockerpelle å ätter Näverstrut. Bror han sitter i bytta å slipper inte ut».
Spöken och syner, gastar och gengångare
Här nere om Hölketorp hadde di mylinga. Då va de en dräng, som kröp opp i e gran mä e klubba, för mylingar di hölls å slogs där nere. Ä han la te den ene mylingen mä klubba. Då sa den ene: »Smått duggeregn de gör inget grann». Men då sa den annre: »Usch, de ä stora droppa iblann».
Spöken och syner, gastar och gengångare
Ja har hört talas om att di har varsnat såna där mylinga ve Boströms där nere i gata, men ja har inte sitt nåt där.
Rå och tomtar
De va här ve Folkströmmen ett fruntimmer, som va ute å gick en kväll. Å då kom de en liten lammunge, som sprang framför'na på vägen å skrek så illa, så ho tyckte de va synn om'en. Å ho to opp'en å bar'n. Men han vart allt tyngre å tyngre, så te slut orka ho inte mä'n utan släppte ner'n. Men när han hadde kommet ner, så satte han iväg inåt skogen å skratta, så de eka i skogen.
Rå och tomtar
Här i smeja där har vi hört, hur de har smitt å släggera har gått om nättera. Far min han har hört'et också. De ä la råne i smeja, kan ja tro.
Rå och tomtar
De va e gumma som va dija ve Charlottenberg; å där va de så stark vålnad, för hadde ho glömt nåt, så hörde ho de, när ho kom i dörra, hur de knäppte å skramla där i lagårn.
Rå och tomtar
Ve Nältorp där hadde di en liten gubbe som kom å väckte dom om de va någe olov i stallet eller så.
Rå och tomtar
Min farfar han såg, hur de kom fram en tocken där liten å drack mjölk på förstubrona. De va förståss en utå de där folket, som bodde här förut men har vurti unnandrivna. Di bodde i klyfter sen, sa di.
Rå och tomtar
Ve Sonstorp skulle di dra på en gång, men de gick inte. Då gick di ut å titta ätter, å då va de en liten gubbe, som sto å höll på ena skoveln på vattenhjulet mä en finger. Si, han va allsmäktier han, så han kunne hinnra alltihop.
Rå och tomtar
Ve Borggård där hadde di e svart fröken, som viste sej, när de va nån olycka, som skulle hända.
Rå och tomtar
De va ve Tyrtorpet di såg, hur de satt ett fruntimmer på loggolvet. Å de va en pöjke, som såg'na, å han vart så illa kummen, så han vart sjuker.
Rå och tomtar
Ve Kvarntorpet hadde vi e piga, å ho skulle bädda åt sej på säslårn en gång. Då när ho hadde krupet opp på lårn, så hadde de bultat i vägga. Å ho titta ätter, men såg inget. Men så bulta de igen. Å rätt va de va, så kom de å rakade på'na, så ho vart förskrämder å kom insättandes mä sängklära unner armen. De va la nåt varsel förståss.