Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Näcken
När näcken lärde någon att spela, tillgick det så: Den som var ägare av en fiol, lade denna på kanten av ån en kväll. Under natten lade näcken dit en till som var så lik den förra, att ingen kunde se någon skillnad. Tidigt nästa morgon gick ägaren dit för att hämta sin fiol och fick då välja mellan dessa båda. Valde han rätt och tog sin egen, kunde han spela som näcken själv genast, men tog han däremot näckens fiol, lärde han aldrig att spela och fick motgångar på andra områden också. Till och med hände det att näcken dödade den personen.
Skrock och vidskepelse
Dymmelonsdasmörron så gick di i lagårn å pyssla mä svagel å tjära å läste för kora. Å så hadde di ritat körs utå tjära över dörra. När di då hadde läst för dom, så skulle di le ut dom över tröskeln, så di kom över stålet å tjära, som di hadde ritat mä.
Skrock och vidskepelse
Skärtorsdasmöra då skulle di slå opp dynga på fäjsdörra, för då skulle inte trolla ta krittera, sa di.
Skrock och vidskepelse
Påskdasmöra, inna sola gick opp, så gick käringera ut mä skälla å ringde i, å så långt som ljudet hördes, skulle allt smöret bli deras, trodde di.
Skrock och vidskepelse
När ja va unger, så tjänte ja dräng hos ett folk, å di hadde allti så mycke tocke där skrock för sej. Dymmelonsdaskvällen så frågte di mej, om ja hadde skjuti i spjället i dräng-stuva. »Nää», sa ja, »de har ja inte gjort». Då fick ja så mycke ovett för de, för di sa, att påskakärngera kunne komma in.
Skrock och vidskepelse
När hästa hadde vrickat sej, då skulle di smörja dom mä »dyvelstreck, bävergäll, innanmätet ätter en gammal fäjsgavel å smällen ätter en grinn», å så skulle di hoja i skogen, å så skulle di laga, att di va födda i Smålann.
Häxeri och kloka
Förr så bruka di ta e yx å hugga i binslet, för att krittera inte skulle bli bergtagna.
Häxeri och kloka
Ja vet, de va en gård här, där di sa, att den ene oxen hadde blivi bergtagen. Han va borta flera dar. Å när di va ute å sökte ätter'en, så va de en kar, som kom å fråga, om di hadde hitt oxen. »Nää, di ä ute å söker'en nu», sa hustra. »Låt mej försöka mä nånting», sa han, »så ska I snart ha oxen hemma igen!» Å så to han å högg yxa igenom binslet i båset i laggårn. Å när kara kom hem, så hadde di hitt oxen. De hadde di la gjort ändå, kan ja tro, men di sa förståss, att de berodde på de där.
Häxeri och kloka
Så bruka di tänna äll på e blåntott, å i den va blandat lite svavel, å lägga unner krittera. Då skulle di inte bli bergtagna.
Häxeri och kloka
Ja va på gravöl en gång ätter mi mormor, å då va de mycke fruntimmer där förståss. Ä di hadde lä äti någe otjänlit, så di fick ont i magen. Å då trodde di, att di hadde blitt gastekramata. Då to di linneblånagarn å krängde över axla å så unner röva; men di va tjocka, så di hadde ett faslit göra, unna di fick på sej de där. Å sen släppte di ett glödande kol innanför linnet tre gånger. Ä sen ställde di sej å to om dörröppninga, först på längda å sen på bredda, å sen spotta di tre gånger. Då skulle di bli bra.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Mycke konstit va de la förr i tin, för mi moster ho såg en syster, som va dö, en gång. Ho vakna mitt i natta ve att ho tyckte de va någen, som hadde kommi in i rummet. Å när ho titta opp, så sto systra ve hennes säng. Ho såg ut precist som när ho levde, så moster blev inte rädd. Å moster ho talte te'na. »Ä de du, Sofie», sa ho åt'na. Men i desamma så va ho borta. Å ett par daga ätteråt så vart moster så sjuker, så ho hölt på å dö. De där va la någe förbu, kan ja tro.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Förre i tin så hadde di varggröpper här jämte vägen. Si, di gravde såna där gröpper för te fånga varga i, å så bann di e get där nere, som sto å skrek, för å locka varga dit. Å då va de en kväll ja gick förbi där, å ja hadde flera i sällskap, å vi gick sta å titta ätter, om de fanns nån varg i gropa. Men de fanns ingen där. Men när vi hadde kommi förbi, så vände ja mej om, å då fick ja si, att de satt en liten pojke på kanten utå gropa, å di annra såg'en också. Men föråt hadde vi ju inte sitt'en, så de va allt någe trolltyg. Men de bodde e horkona där inte, å di trodde, att ho gjorde å mä barn å gravde ner dom i gropa.
Rå och tomtar
Bror min talte om, att di va å plocka smultra oppe på ett berg här borta en gång. Å då kom de opp en barnunge på berget å skrek så barra knollra sej på träna. Men sen försvann han igen.