Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Julafton skulle det sättas ut ett fat gröt till tomten, denna gröt sattes i lagårn. Det fick icke vara gröt som blev över, utan den gröt tomten skulle ha, skulle vara med det första som togs ur grytan, i gengäld bringade tomten tur och lycka i huset. Tomten bodde under husets stenfot.
Rå och tomtar
Bremyra kiselstamp den bruka gå iblann om nättera. De va ett par kara, som hadde legat där i kammarn e natt, å då hadde di vaknat ve att kiselstampa gick. Å di tyckte de va underlit, att Pälle hadde satt i gång'na mitt i natta, så di gick sta å såg ätter. Men di såg inte te en mänska där, å stampa ho sto stilla. Men de där va de många, som hörde.
Gårdsrå och tomtar
Å mia ällre syska di va ute på en odlad mosse, vi hadde, å skulle plocka rover. Då fick di si en liten gubbe i röer toppluva. Men syster mi ho börjte läsa Fader vår, för de hadde ho hört skulle va bra. Men sen såg di ju inget mer.
Hr. Waldemar Ljunggren
Hr. Waldemar Ljunggren Redaktionsekreterare i folkminnen och folktankar Vasagatan 33 Göteborg Om nedanstående kan vara till någon nytta vill jag gärna uppteckna ur minnet en del sägner berättade de flesta av min farfar (född1812) samt min far (född1843) i Askeby socken i Östergötland. Som ung kom han att vara ute i byggderna mycket då hans far var byggnadssnickare så följde han honom och de kom då att både höra och se ett och annat, Bland annat berättar han att i en kvarn jag tror att jag mins det var Vårdsberg socken, di hade mycket hjälp av en tomte som skötte med arbetet nattetid då de andra vilade sig men då tyckte mjölnaren att han borde visa visa sin tacksamhet mot den vänliga tomten och lade så ut en ny kostym kläder till honom där i kvarnen. Tomten iklädde sig också dessa, men då sade han, nu är junker fin nu siktar inte junker mjöl mera, och från den stunden försvann han från kvarnen. På en annan gård berätta också min farfar var och en hustomte de hade varsnat honom flera gånger och han gjorde alltid nytta och hjälp då det behövdes. Så en natt blev husfolket väckta av att det bulta starkt på dörren då husbonden gick ut att öppna fick han se en liten pyssling ila / före sig till lagården, då han gick dit hade en ko snärjt sig i bindslet och blev så räddad. Vidare berätta_de en gång en gammal ladugårdskarl från Gårdeby socken Östergötland om en sägen han hört att djur kunde tala julnatten, Så var det en bonde som tänkte försöka utforska om det var sant, varför han lade sig på foderskullen och invänta midnattstimmen julnatten, han fick då höra en kom som sade till de andra ”I år har det blivit mycket säd kvar i halmen det är gott för oss”. Bonden lät då tröska om all halmen med påföljd att det ena djuret efter det andra dog. Vidare berätta min far att då hans mor var ung hände en gång hon skulle ut och mjölka i hagen, det var i närheten av Söderköping, kan ej minnas socknens namn men emellertid då hon kom till platsen där hon bruka mjölka fann hon ej kreaturen som vanligt, hon gick runt i skogen flera gånger och det började att skymma, hon blev till slut rädd och börja högt gråta, till sisst fann hon alla korna hopstängda i en hög och de såg svetta och uppskrämda ut. När hon sedan mjölkat och gav sig i väg hemåt gick hon förbi ett berg som far kalla Skråberget, då fick hon höra som att någon gick med tunga steg i berget och en djup röst hördes säga ” Ha, Ha,Ja, Ja. stackars flicka, jag hörde dig när du grät” det påstås att en jätte bodde i berget. En annan gång berättade far att då han var ute på arbete i Svinsta socken Östergötl, di var då några ungdomar som skulle ut på en dansTillställning en lördagskväll, de skulle då passera en skog innan di kom fram till stället di skulle samlas / och då de kom till en så kallad glänta mitt i skogen fick de höra ett hemskt tjut och så kom en kall vindpust farande först, därpå fick de se en liten grå häst som kom emot dem på bakbenen men försvann ### de blev ju bestörte och det blev alldeles tyst en lång stund innan någon fick talförmåga igen, det stod ej rätt till påstod berättaren utan det var något övernaturligt. Så sade han sig också ha hört från sin far om den så kallade (### jakt) ett helt band hundar som rusa fram ur skogen med hesa läten och skall. då dessa visade sig bådades ej något godt. även har jag hört berättas om en fiskarfärd från åsbo socken Östergötland berättaren jemte ett par kamrater skulle i båt ge sig ut på sjön (Sjögarpssjön) att fiska med så kallad långrev, vädret var strålande och allt såg lovande ut med strax innan de skulle gå i båten fick en av dem se en liten besynner- lig gumma, som gick invid sjön och hade ett paraply uppspänt och som ### ### av som i det värsta regn ### att det var klart väder. då var det en ur sällskapet som sade (nej se gumman går med paraply) gumman försvann dock strax, och med henne fisketuren, då de rodt ut ett stycke börja båten att ta in vatten så de måste ösa i tur (Båten var ny) så lade de ut 600 krok som låg ute hela natten och fånga ej en enda liten fisk de tröttnade då och rodde i land, och där tog en av dem ett metspö och / kastade ut reven, han fick också napp medesamma och som han trodde en mycket stor fick, ty hela metspöt böjde sig av tyngd då han drog upp och själv ramla han baklänges, och då var det en liten abborre av ett fingers längds. Oturen troddes kom av att de sett (Sjörå) som det kallades. Upptecknare Fru Anna Spännare (född 1872) Björkholmen ###
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
I Högerabacken i Västra Stenby kan man om natten få se "Högerabackgubben", en liten gubbe i stormhatt och svart rock. Det sägs att gubben brukar göra sällskap med vägfarande. Då går han bredvid vagnen, ända tills den kommer förbi backen. Förr trodde folk, att det var farligt att tala med gubben, ty då skulle någon i familjen bli sjuk. Det sägs också att en och annan än i (lag håller tyst, när han åker över Högerabacken på natten.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
En kväll när jag tittade ut, såg jag ett lyse från skogen. Dä ä skogstrolla som skurer sitt silver, sa far. Men senare såg jag, att det var ruttet trä som lyste.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Far var ute i skogen en gång. När han skulle gå hem, kom han tre gånger i sträck till samma ställe, och tre gånger var han nära att kliva i Storgöla. Men tredje gången tog han av sig en vante och vrängde den. När han kom hem, sa han: Tack ska du ha, du mä horna. Då skrattade det till i bergen som svar påstod far. Inte tror jag, att han ljög, men jag tror, att skratten kom från skator. De skrattar om natten, när de ser eller hör något som de inte begriper.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Ugglorna skrämde de oss med. När en hörde ugglor, skulle det snart bli dödsfall. Sen var det bara fråga vems tur det kunde vara. Undra på att vi var rädda då! Ugglornas läte är otäckt. De kan skapa sig till och skrika som småbarn.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Visst trodde folket på slätten också på trolltyg. Men det var aldrig samma skräck i deras historier. Om en so som hade sju grisar och bodde under en sten har jag hört många gånger, och stenen har jag också sett. Han ligger inte långt från Klämmsgrinna, som skiljer Arneberga och Örberga gärden åt.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Någonstans vid Åsunden var det en bonde som gjorde vårplöjningen med Näcken. Först skickade han sin piga till ängen för att hämta hästen. Hon kom tillbaka och talade om, att det gick två hästar i ängen. — Ta den främmande, sa bonden. Hon hämtade den främmande hästen, och bonden använde den under hela vårbruket. Men han vågade aldrig ta betslet ur mun på hästen. En gång skulle pigan sela av hästen. Hon stod då i andra tankar och tog bort betslet. Det första hästen gjorde, när han hade sluppit betslet, var att springa rakt ut i sjön.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
I Kisa kyrktorn finns ett rum som kallas jungfrukammaren. Där bodde kyrkrået, och när någon större reparation skulle göras, måste hon flyttas till någon annan kyrka. Annars vart det troligen si och så med arbetet.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
På en vind i hemmansägare Gillis Johanssons gård i Korpklev, Kisa, stod ända till för några år sedan (1930-talet) ett skrin som påstods vara gjort åt gårdens rå att bo i. I ett sådant skrin fick det inte finnas spik eller skruv, och därför var det sammanfogat med trädymlingar. De gamla — och för övrigt en del unga, ända intill senaste tid — trodde, att rået inte skulle göra någon skada, bara hon fick vara i fred. För 10-15 år sedan fanns på gården en arrendator som tyckte, att skrinet bara stod och skräpade. Han tog en man till hjälp och bar bort det. Men de hann inte längre än till trappan, förrän de var så sjuka, att de måste gå och lägga sig. När arrendatorn flyttade efter några år, kom i hans ställe en person som inte alls hade någon respekt för rået. Han tog riitt och slätt och har ut skrinet åt barnen att leka med. Men den gången hände ingenting.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Det låg på 1800-talet två kvarnar vid ån som rinner genom Horn. Det var en egendomlig sak med kvarnarna i Blomsfors och Lanefors. Om båda var igång, slog det inte fel, att båda stannade precis klockan ett på natten. Om mjölnardrängen då gick ut för att se, vad som var fatt, satt en katt på vardera hjulstocken. Det dög inte att schasa bort katterna eller att säga något alls. Det påstods att katten var kvarnrået, som såg till, att kvarnen fick vila en stund.