Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det skulle bo troll i ett berg ute i Tyngryd. Det var en gammal gubbe de kalte´n ändå för Vasen, han var utför trollen flera gånger. De ville ta in honom i berget. Han tog till att ropa så förskräckligt, och då sprang folk dit, och då låg han utanför berget. Var gång han hade varit utför trollen, skulle de köra honom med ett par oxar och så skulle han åka baklänges. Det var väl för att det skulle ta makten ifrån dem. Han blev sådär som hade varit svagsint när han varit utför trollen. Men så dessemellan kunde han vara bra långa tider. Trollen bytte barn för folk med. Det var väl folk så rädda för förr. De som trollen lämna, var så illavulna, de hade huvud så förskräckligt stora, och så växte de inte. Nu för tiden är väl trollen borta. De påstår, att åskan har slagit ihjäl dem.
Bergtagna
Ja ä barnfödder oppe i Stora Vingåker, å där va de en oxe, som di sa vart bergtagen. Han va borta i många dar, å di lyste ätter'n i körka, å i grannsocken Österåker mä. Men de ble precist utan resultat. Å de va en granner oxe, så de va inte svårt te känna igen honom. Då gick di sta å frågte en klok gubbe te råds, å han sa: »Ja, vänta I, så kommer fäll oxen tebaks endera dan». Å oxen han kom, å då va han så utsvulten å mager. Å då sa di förståss, att han hadde vari bergtagen, å att gubben hadde fått trolla te släppa honom. Men i verkliheten va de så, att de va ett grannfolk, som hadde ett pörte, e basta, ute i skogen, å döra hadde stått öppen, så oxen hadde kommet in där, å sen hadde döra slaje igen på någe sätt. Men de där folket tordes inte tala om'et, utå di hadde glömt te stänga döra. Men sen hadde di sitt, att de va fullt å oxdynga på golvet, å mössen å sotet på väggera va bortslickat runt ikring. Så oxen han hadde allri vari bergtagen inte, fast di va så dumma å trodde de.
Knivar i träd universalmedel mot sjukdomar
För ormbett, ögonsjukdomar och alla slags krämpor på folk och i synnerhet på fä finns ingen bättre än vår fädoktor i Västra Eneby. Han begriper sig på att läsa bort vad som helst. Så påstår åtminstone min granne Johan Jakobsson. Johan litar mer på gamla tiders kvacksalvare än på veterinärer och läkare, och hans förtroende bygger på erfarenhet. Jag har själv sett, att det hjälper, säger han. När Johan förr släppte ut sina djur på våren, brukade han stryka dem på ryggen med sillake, för att inget otyg skulle bita på dem. Ett annat sätt att hjälpa djuren mot otyg är att kasta ett ben av ett självdött djur i hagen, där djuren ska släppas ut. Sedan är de trygga mot troll, nissar, lövsiskor, rimtursar, och vad de nu heter alla. Det är väl inte underligt då att Johan litar på fädoktorn - nej, namnet säger jag inte — och att han kan berätta många historier om hans underkurer. En av Johans kor hade fått ont i ögonen och kunde inte se. Johan tillkallade fädoktorn. Han kom, men ingen såg, hur han kom eller när han kom. Det lär höra till konsten att dyka upp osedd. Tre täljknivar hade han med sig, och dem körde han in i ett träd. Den kuren hjälper mot alla sjukdomar hos folk och fä, påstod han, men den måste göras, när vinden blåser i en viss riktning, en riktning för ögonsjukdomar, en annan för skravelsjuka osv. Dessutom fordras olika antal knivar för olika sjukdomar. Fädoktorn sa ifrån, att ingen fick dra ut knivarna, och helst skulle ingen ens se åt dem. Tre dagar skulle knivarna sitta i trädet, och när tiden var ute, kom doktorn själv och drog ut dem. Då hade kuren hjälpt, och kon hade fått sin syn igen.
Karl Svensson
Faderns arbete; sysselsättningar (skomakeri, korgmakeri), skolgång, om Svane i Tidersrum; varg, vargnät och vargskall. /Bra./ Forts. om vargskall; magiska föreskrifter (bortbytingar, skydd före och under dopet), trollskott på kreatur, hins jakt. Hins jakt (sägen), träbilder på kyrkvinden, släktklubba, lekar. /Utmärkt./ Forts. om lekar; julförberedelser och julfirande (julgran, julottan, nöjen), sång. /Utmärkt./ Sång förr i tiden, staffanssjungning, källdrickning. /Bra./ Julklappar; gumma på väg till julottan blir ihjälbiten av vargar. /Bra./ Forts. om Lasse Ryd och de dödas julotta; tomten (Emtemåla tomte); person som får hatt av trollen ser, hur de äta med vid måltid. Näcken (farlig, tager folk), strökarlen lär folk spela, strömkarlspolskan (folk dansar till sjön o.s.v.), Ole Bull; bjäran (tillverkning o.s.v., sägnen om person som åhör tillverkning av bjära); myling (myling bär ett ax), rädsla hos barn på grund av såda na berättelser, frågor om offerkast. /Utmärkt./ Skogsrå, person får skogsrå med på skjuts; klädedräkt; tobaksrökning, mathållning och måltider. /Utmärkt./ Forts. om mathållning och måltider; skomakeri (lädersorter, beredning vid garverier, skomakarens verktyg, måttagning, metoder vid skotillverkning, gesälltid, arbete i gårdarna, episod från denna tid), korgmakeri. /Utmärkt./ Korgmakeri (avsättning, korgtyper, material, verktyg, tillvägagångssätt); friveckan; K.S. spelman - berättar om ett mellanhavande med prästen för sitt speland. /Utmärkt./ K.S. fortsätter att berätta om sitt mellanhavande med prästen och hur han får spela hos denne; påskfirande, påskkäringar. /Utmärkt./ Långfredagsris, pingstfirande, midsomarstång, majkast (=majeld), K.S. uppmanas att spela en vals. /Bra./ K.S. spelar ett par gamla valser på dragspel. /Bra./ Forts. på föreg. vals. /Bra./ De dödas julotta (Lasse Ryd kommer till de dödas julotta.). /Bra./
Trollkunniga, Mixus
Om den förut nämnde "Mixus", som skulle ha svartkonstbok och kunnat trolla, berättas bland menige man en hel del historier. Av dessa att döma synes Mixus ha varit en stor filur ehuru fången i sin tids vidskepelse. Efter flera meddelare vilja vi dra fram något om denne man. Di sa, att den där Mixus bar på sej en trâllpung, sâm han hade ormskinn, dyvelsträck m.m. i te trâlle mä, å han hade mänskeben i ämre (ämbar) å repstumpe, som fâlk ha hängt säj i å tocke där. Ja, dä va en otäcker kar, Mixus. Anners i Rämninge ha blitt så hemskt sjuker, för han drog fingerkrok mä 5 närkinge i Örebro, men där vart han nog trâlleter. Mixus bode honom likaväl, men då fick Anners ligge hos Mixus i tre torsdasnätter, å dä hörde Anners, att de va allri tyst hos Mixus, utan dä körde som mä kanoner på vinn. En gång erbjö sej Mixus te trâlle hem kora åt hädsmedstârpa, å för dä så högg han in e yx i e vägg, å så sköt han å ett skâtt mä bössa. Strax kom kora hem från hagen, å di sprang, så di kunne stupe. "Ja får lâsse (lossna) lite på yxa, sa Mixus, annars springer kora ihjäl sej!" Han lâsse lite på yxa, å mä dä samme gick kora lungt, fast di än va ett reditt stycke från Mixus. Dä såg ju unlitt ut, men dä va inte så kânstit, sâm dä såg ut, för Mixus ha tale ve en pâjke, att han skulle jäge fram kora, när han hörde skâttet, å säna så skulle han gömme sej i skogen. – Ja Mixus dä va allt en skâjare dä. En gång va Mixus likeväl tvungen te fare te Linköping å ta in ett tag på länsfängelset, för han ha använde olaglitt gift ve djurfångst. När så fjärskarn (fjärdingsmannen) skulle köre iväg mä'n te häktet, så kunnde di inte hinne fram på en da, utan di tog in i e bonnstuge över natta. Mixus låg i e å fjärskarn i e annan säng. Mitt i natta gick Mixus âpp i bare skjorta å skrek: "Nu lägger ja å!" å så kile han ut. Fjärskarn vart ju yrvaken å rädder, att Mixus skulle rymma, så han sprang ätter, utan te ha mer på sej än skjorta han heller. Men dä va kallt äm natta, å Mixus tänkte inte te rymme häller, så han ställde sâj bakâm dörra, å när fjärskarn ha sprunge ut, så smet Mixus in å la sej igen i den värme sänga. Men fjärskarn sprang ute halve natta å förkylde sej mä te lete ätter Mixus, å när han kom in, så låg den aset å sâv.
Folkmedicin
Jag vet, att många överdrev fars förmåga, och att en del t.o.m. trodde, att han kunde trolla. Men någon trolldoktor var han minst av allt, det är då säkert. Men han hade anlag för läkaryrket, och han hade ögon som såg allt. Han behövde bara se en människa för att vara på del klara med om hon var frisk eller ej. Han gjorde ingenting för att få patienter, utan de kom hans bön förutan. Själv fiskade han hela sitt liv. Hade han inte gjort det, så hade det nog blivit skralt med uppehället. Att far började som läkare, ja, det är nog ofattbart för den som inte vet, hur det var ställt förr i tiden. När far var pojke, fanns ingen folkskola i V. Ny.Det var ju långt före den obligatoriska skolans tid. Men så fick socknen en ny klockare. Min farfar gjorde upp med klockaren, att han skulle lära pojken att läsa och skriva. Det gick bra, och när far kunde läsa "som en präst", fick klockaren sin lön. Farfar gav honom en ko, den första ko som klockaren hade. Med tiden började far läsa medicinsk litteratur, men han hade också goda anlag i arv från sin mor. På hans tid var det alldeles nödvändigt att sådana människor tog hand om olycksfall. Lasaretten var primitiva, och folk lade inte in sig på ett lasarett förrän de visste, att de inte hade långt kvar. Det var för resten så fattigt förr, att (le som inte hade egna hästar eller kunde få fri skjuts inte ens kunde kosta på sig skjuts till lasarettet. I Västra Ny var det otroligt fattigt i min barndom. Jorden gav inte mycket, eftersom de flesta inte hade råd att köpa konstgödsel. Jordbruket drevs primitivt, och skogen hade ännu inte fått något värde. Det är inte underligt att många av mina skolkamrater kom till skolan på vintern med så dåliga skor, att de förfrös tårna. Många brukade ta med sig ett par potatisar och kanske en halv salt strömming som matsäck för hela dagen. Jag gick en mil till skolan, från Gårdsnäs och ända fram till Bona. Så det var inte bara misstro mot lasarett som gjorde, att folk vände sig till läkekunniga lekmän, utan fattigdomen gjorde också sitt till. Medan jag var i skolåldern, hörde jag ibland talas om att det inte fanns mer än några få patienter på Vadstena lasarett, vid ett tillfälle t.o.m. bara sju. De gammaldags tröskverken var otäckt farliga. Mycket ofta kom karlar hem till oss med skador som de hade fått under tröskning. En närking med en krossad fot hade först kommit till Örebro lasarett. Där skulle foten amputeras, men mor hans skjutsade honom till far. De kom mitt i natten; isande kallt var det, och deras häst var en gammal krake som drog långsamt. Karlstackarn var alldeles slut, när han kom fram, och han såg alldeles hopplös ut. Men far lade benstumparna till rätta och behöll patienten i 18 veckor. Han blev botad, men lite låghalt blev han. Från Motala Verkstad kom en mängd patienter. Där fanns bruksläkare redan i min barndom, men de som i stället ville vända sig till min far fick göra det. Av bolaget fick de betalning för sjukdagarna, så ingen behövde precis lida nöd under sjukdomen. Till sist gick det så långt, att far och mor höll mottagning i Motala varje lördag. De kunde inte upplåta rum åt alla sina sjuka, utan far använde mycken tid på sjukbesök. De som vårdades hemma i Gårdsnäs betalade en krona om dagen för mat, rum, förbandsartiklar, tvätt och allt. Det kunde ibland bli litet för mycket av förtroende. Det hände t.o.m. att sådana som hade huggit av ett finger kom bärande på en svartnad fingerstump och bad, att far skulle läka fast den igen. En lång tid skrev far upp alla benbrott som han hade botat, men när han kom till något över 800, slutade han upp. Hur många sjuka och skadade han hjälpte under årens lopp, det vet jag inte, men många var de. När han fyllde 70 år, ordnade arbetarna vid Motala Verkstad en fest för honom på Gästis i Motala, och där bars han i gullstol av sådana som han hade botat.