Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Gasten skrek utåt sjön somliga kvällar. Vi brukade säga, att det skulle bli någon olycka på sjön, när han skrek. Så länge som ett lik låg i vattnet och inte hade blivit jord-kastat, så var det gast. Gasten skrek som när en människa håller på och skall drunkna. Utåt Vänsbergsviken fick en allt höra gasten ibland, men nu har det tagit slut på den också.
Vädermärken
Jag har mina tvivel på jordåmmati. Märk väl, att popplarna är gröna än, och att daggmasken inte har gått neråt. Det betyder blidvinter, för ska det bli kallt, då går masken djupt.
Hälsokällor och offerkällor
Södra Vi hälsobrunn har förr varit en offerkälla, den saken är klar. Någon gång i början av 1890-talet rensades källan, och det var alldeles förskräckligt så mycket pengar det fanns i den. Min far var bad¬mästare på den tiden, och jag fick vara med och dela pengarna. De var alldeles rödfärgade av det järnhaltiga vattnet, och det var ibland omöjligt att se, vad slags pengar det var. En del var så gamla, att de inte ens var gångbara. Dem gav jag bort, såvida jag inte bara kastade dem. I äldre tider lär andra värdesaker än pengar ha offrats. Men nu sir seden att offra bortglömd, och om jag inte med egna ögon hade sett det stora myntfyndet, så hade jag nog inte heller vetat något om offren i källan.
Källor i Västra Stenby
Om offerkällan mellan Grepstad och Sjökumla berättade Konrad Karlsson, att han 1911 eller 1912 rensade källan och fann en mängd gamla mynt i den. En amerikansk turist fick tyvärr köpa alla mynten. Till källan gick förr folk som sökte bot för allehanda sjukdomar. Vattnet måste drickas vissa nätter vid ny eller nedan; vilkendera tiden minns inte Karlsson. Det ansågs också nödvändigt att gå dit, utan att någon såg det, ty om den botsökande blev upptäckt, skulle vattnet inte hjälpa. Den som hade druckit fick inte glömma att kasta ett mynt i källan, för i så fall gjorde vattnet heller ingen nytta. Inte förrän i början av 1900-talet vågade någon ta upp ett mynt ur källan. När Karlsson rensade källan, fann han mängder av mynt, särskilt från 1600- och 1700-talen och dessutom äldre, som han inte kunde datera. Att offren fortsatte även efter denna rensning visas därav, att Karlsson vid rensningen 1925 hittade en del mynt, men den gången ganska få.
Att stämma blod
Fast jag är åtti år, har jag aldrig varit sjuk en enda dag. Men jag har likväl varit sängliggande ett par veckor i mina pojkår. Jag hade huggit av en pulsåder i ena benet. Ett sjukvårdskunnigt kvinnfolk förband såret och varnade mig för att bråka med benet. Far vågade inte lita på enbart förbandet. Han sökte upp en klok gubbe i Lönsås som hade rykte att kunna stämma blod. Vad gubben mumlade för trollramsor vet jag inte, men det är klart att eftersom jag inte förblödde, så fick väl han hedern av att ha räddat livet åt mig. Folk litade mer på kloka gubbar än på förband på den tiden. Vad gubben hette mer än Adel, det minns jag inte. Han hotade både folk och fä. Folk trodde allmänt, att ett djur inte kunde bli sjukt av naturliga orsaker, utan att det alltid var någon elak människa som "satte på" djuret sjukdomen. I sådant fall var det bara att tala med Adel. Men innan han började sin kur, måste han fägnas, helst med kaffe och brännvin, i värsta fall utan kaffe, men utan brännvin hade han rakt ingen makt över sjukdomen. Och så'nt där trodde folk!
Vädermärken
Det där med skatorna har jag lagt märke till, ända sedan jag först hörde gumman tala om det. Det stämmer, men bara för närmaste tiden. Ett gammalt, känt märke är, att när löven sitter kvar länge i topparna på träden, så blir det mycket snö. Släpper de först i topparna, blir det ingen sträng vinter. Jag tror likväl inte, att vintern blir särdeles kall, men säkert blir det ombytligt med mycken nederbörd, mest snö. Jag skulle tro, att största delen av snön smälter före jul, men inte alltsammans. Första snön hann inte smälta, förrän den andra kom, och det betyder, att marken inte blir riktigt bar någon gång före våren. Fryser det på första snön, så fryser det på alla snöfall. Efter jul väntar jag en rätt hård vinter, men inte så hård som 1939-1940 och 1940-1941. Den blir inte så långvarig heller. Men vi har att vänta gott om snö hela eftervintern, och därmed följer naturligtvis ett ordentligt vårflöde. Varför? Jo, "om sjön lägger sig tom, går han mätt upp". Så säger ett gammalt ordspråk, och det brukar stämma.
Vädermärken
Jag skulle kunna tala om en mängd gamla märken och regler dessutom. Om en håller ögon och öron öppna, kan en klara sig rätt långt i fråga om att spå väder och vind. Vad det betyder, när domherrarna skriker i trädgårdarna, det vet alla människor. Men om en ger akt på det, ska en se, att om de skriker i skogen, så blir det lenväder. Här utanför har vi en fågelstuga. Om fåglarna kommer fram till den, innan det är dager, så kan en vänta oväder inom ett dygn allra högst. Ser en daggvåta lockenät (spindelnät) överallt i buskarna på morgonen, så kan en vara säker på att vädret blir vackert den dagen och troligen nästa dag också, hur regnlikt det än må se ut. En myggsvärm i solnedgången har har alldeles samma betydelse. Hittar en däremot sniglar och grodor på vägkanterna, blir det regn inom ett dygn, och kommer ormarna fram på gårdsplanerna en sommardag, då kan en vänta ett förskräckligt regnväder. Men de här märkena gäller ju mest för sommaren.
Vädermärken
Utom växter och djur finns det en mängd märken som aldrig slår fel. Om det är dimma vid östanvind, blir det lent. Är det dimma vid västanvind, blir det kallt. De reglerna har jag hittat själv, och de har aldrig slagit fel. Blåst vid solens nedgång bådar regn vid uppgången, det är också ett resultat av mina iakttagelser. Skyar som går kors och tvärs betyder storm eller oväder inom ett dygn. Om skyn ser ut som en vomtalg, blir det långvarig torka. Det är ett gammalt sommarmärke som jag har gett akt på många gånger. Vi tar väl några sommarmärken till. Blekgul aftonhimmel betyder rusk. Grå morgon, vacker dag. Vem har inte hört det! Om solen skiner på västanmoln på morgonen, så blir det regn före middagen. Och så en sak som låter otrolig men likväl är absolut sann: om det är mulet över hela himlen, utom en enda fläck stor som en sjömans. byxa, blir det uppehållsväder, hur regnlikt det än ser ut. Lösa genomskinliga moln som "springer" på himlen om morgonen betyder vacker dag. Börjar ett regn strax före klockan 12, så får en åtminstone någon skvätt dagen därpå. Börjar regnet mellan klockan 5 och 9, så är det nästan säkert slut till middagen. På en riktigt regntung dag är det mest kritiskt mellan klockan 11 och 16. Vid de klockslagen kan en nästan vara säker på en skvätt.
Vädermärken
Om en är ute och går en kväll vid solnedgången eller strax efter och hör en tordyvel surra förbi, då kan en lita på vackert väder dagen efter. Det är mitt eget märke. Likaså har jag funnit, att om det på försommaren är mulet i söder vid solnedgången, blir det regn nästa dag. Detsamma gäller på eftersommaren, om det är mulet i norr. Går solen ner i moln, blir det antingen snö eller regn. Om det regnar, när solen skiner, då regnar det också nästa dag. Står regnbågen högre än solen, så blir det torrväder; står han lägre, blir det regn. Försvinner regnbågen i moln, kommer det att regna, men torrväder väntar, om regnbågen klarnar. Om en vädersol mulnar bort, har en snart att vänta regn. Är vädersolen klar, så blir det vanligen långvarig torka. En riktigt stor ring kring månen betyder en liten smula rusk, men en liten ring som nästan går ihop med månen bådar regn, så det förslår. Före uppehållsväder är månen vit, före rusk röd. Storm är att vänta inom tre dygn, vanligen tidigare, om stjärnorna tindrar; stadiga stjärnor för med sig vindstilla eller svag vind.
Vädermärken
Det finns ett slags långa, smala moln, tjocka på mitten, som kallas Noaks båt. Sådana bådar torrväder, om de står i öst och väst, men regn och snö, om de står i nord och syd. En del av de här märkena har jag lärt av min far. Han var mycket styv som väderspåman. Andra märken är sådana som nästan alla människor känner till, men mest rättar jag mig efter mina egna märken Ända sedan jag var pojke, har jag studerat märken i naturen. Det är så intressant att se och förstå det som är runt omkring en.
Vädermärken
Ja, hur var det i advent? Det måste vi ta en funderare på. Hade vi några solskensdagar då? Det är knuten, det. För se, lika många solskensdagar i advent, lika många yrvädersdagar blir det i mars. Vi hade en solskensdag och ett par, tre halva solskensdagar. Vintern kommer alt hålla sig i mars, men jag skulle tro, att våren kommer tidigt.
Bot för sjuka djur
Folk ville gärna "ta turen" av varann på olika sätt. Mormor brukade tala om en "käramor" som alltid klädde av sig spritt naken, när hon första gången släppte ut djuren på betet om våren. Så sprang hon lm eller nio varv runt betesmarken, och när det var gjort, var det ingen risk att släppa i vall.
Bot för sjuka djur
Mycket skrock hörde jag talas om i min barndom. Mormor berättade en hel del. Innan di släppte kora i vall, skulle di lägge eggjärn under lagårdströskeln, å när di gav en kalv mjölk, skulle di säje: "halm å hö ska bli di' fö'e, järn å stål ska bli din dö'e". Å sköte djura va fruntimras sak, men kara skötte hästa.