Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Jag tror knappt att det har varit någon skill- nad på troll och jätte. Trollen bodde i berg och backar. De kunde vara i besittning av stora skat- ter. De kunde bergta både folk och "fä." och så kunde de byta bort barn. "Bortbytingarna" voro al- drig så till förståndet som andra barn. Och de voro klumpiga till växten. Talesätt som har avseende på trollen: "dum som ett troll,", "klumpig som ett troll", "led som ett troll", "han springer som trollen i skogen", Mot trollen skyddade man sig med stål eller genom att göra korstecken. Om man gjorde kors- tecknet över en sak, så skulle inte trollen kunna tillägna sig det.
En hundraårings minnen
Spik smidde alla på vår kant av Hammar liksom också i Godegård, Lerbäck och Tjällmo. När far hade en lagom stor spikbörda färdig, fick jag gå till Motala. Dit var det tre mil. För att hinna till Motala i god tid brukade jag gå på eftermiddagen och stanna över natten vid ett ställe i Nykyrka som hette Klovsten efter en stor, sprucken sten som låg där. Tidigt på mornarna fortsatte jag till Motala torg, sålde spiken och gick hem igen. Men utan spikbörda gick jag hem utan övernattning.
Hälsokällor och offerkällor
Vid vägen Godegård—Tjällmo ligger lägenheten Torskälla, som har fått sitt namn efter en offerkälla i närheten. Vid källan som heter Torskällan, samlades förr mycket folk vid midsommartiden och drack för att få bot för allehanda krämpor. Kring källan fanns träd och sittbänkar, som nu är försvunna. Vid rensning för åtskilliga år sedan hittades en hel del gamla pengar i källan. Jag har själv talat med sådana som själva har tagit upp pengar ur källan, men alla har sagt, att dc inte vågade behålla pengarna utan kastade dem tillbaka i källan för att slippa få de sjukdomar som vattnet hade botat. Det var en allmän tro bland dc gamla att Torskällan botade sjukdomar, just därför att den rann mot norr.
Hälsokällor och offerkällor
Min mormor berättade, att smedpojkarna i hennes barndom, omkring 1840, brukade gå till Torskällan och samla upp mynt. Detta upprepa. des då och då, och eftersom pojkarna alltid hittade mynt i källan, måste delta tyda på att folk ännu vid den tiden offrade i källan. En sak som tyder på att källan är gammal är det förhållandet, att gamla rågången gjorde en brytning över källan, som alltså bör vara äldre än rågången. I det här sammanhanget kan jag också nämna, att gamla brukskällan vid Godegård alltid har betraktats med en viss vördnad av de äldre, men det är ovisst av vilken orsak.
Hälsokällor och offerkällor
Jag känner för resten till ännu en offerkälla i Godegård. Den finns vid Jakobshyttan. Ingen visste, att den var en offerkälla, förr än den rensades 1938 eller 1939. Då hittades åtskilliga mynt i den, och där igenom upptäcktes en bortglömd offerkälla. Jag köpte fyra av de kopparslantar som hittades i källan, alla fyra från 1600-talet.
En hundraårings minnen
Jag hade reumatism en gång för mycket länge sedan. Men den botade jag med skvackre. Vill man ha en riktigt bra medicin mot reumatism, så väljer man ut långa skvackreskott med en blomma i toppen. De lär vara bättre än sådana som ser ut som buskar. Jag kokade skvackren, och i avkoket doppade jag en trasa. Så lade jag på ett våtvärmande omslag med avkoket. Värken försvann. I stället för skvackre kan man använda björklöv. En av mina söner hade reumatism i ett ben, och jag hade så ont i en arm, att jag inte kunde bära vatten. Men björklövsavkok som våtvärmande omslag gjorde susen. Jag vet också andra som har botat värk med björklöv. Vill någon försöka, så är lövet i varje fall ett medel som inte kan skada.
Dansvisor
Gubben å gumman satte sej ned, di talte om bå nytt å gammalt. Kärngen hon gick på golvet å svor: »Så god är ja kvinna som du är man. Ä ja inte så god så ä ja, som ja kan. Hurra för mej, å de säjer ja dej! Å den dan förglömmes aldri. Gubben han gick åt villande skog å barka sej käppar vita. Har du dom barka, skall du dom slita. De skall ja här din tjuvrygg bevisa! Hurra för mej å hurra för dej! Å den dan förglömmes aldri.
Visa
Soldaten ifrån kriget kom, hurra, hurra, hurra! Soldaten in på värdshuset gick hurra, hurra, hurra! Han söp, han åt, han drack där med, å krögerskan gick uppå golvet å grät. Hurra, hurra, hurra! »Hör du, matmoder, va gråter du för? Hurra, etc. Gråter du över ölet, som på bordet står? Tror du, att ja alls inga penningar har?» Hurra, etc. »Ja mist min man för femton år. Ja tror, det är den, som framför mej står.» Hurra, etc. »Hur har di barnena blivit all? Hurra, etc. När ja reste bort, då var de blott en. Nu äro de fem. Hur komma de till?» Hurra, etc. »De kom ett falskt brev ifrå Finnelann, att du vore död å begraven mä sorg. Därföre tog ja mej en annan man.» Hurra, etc. »Den älste gossen tar ja mä mej. Ja reser åt Preussen å lämnar dej. Di andra fyra får du väl ha.» Hurra, hurra, hurra!
Skrock och vidskepelse
När hästa gnäggar mycke ve en begravning, så ska de betyda, att någen annan snart kommer ätter utå släkta, säjer di.
Skrock och vidskepelse
Så ska de inte vara bra, när en ickorning springer över vägen för en, för då har en å vänta förargliheter, å då ka en spotta tre gånger.
En hundraårings minnen
"Stulet och återfått" kunde användas som medicin. Jag tjänade i min ungdom hos en ensam gumma. Hon skickade mig till en bonde för att låna "stulet och återfått". Vad är det, frågade jag. Det växer på träd, svarade gumman, och så fick jag inte veta mer. Jag gick till bonden och fick en mattremsa som var klippt av en rock som var stulen och återlämnad. Gumman skulle ha det, stulna och återburna till medicin åt sina kor. Men hur hon gjorde, det fick jag aldrig veta.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Oskar Rydberg är min morbror. Hos hans föräldrar bodde en skogsarbetare som var ungkarl och enstöring. Han ville aldrig ha någon kamrat utan arbetade alltid ensam. En dag var han i Elvarum. En vacker flicka kom fram och neg och var artig värre. — Du ser så vacker ut, sa gubben, men du är ihålig baktill. Då försvann skogsrået, för någon annan var det inte. Det fanns mycket sånt där förr som en aldrig, hör talas om nu.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Det fanns roligt folk bland de första nybyggarna på Dags mosse. Gubben Gran, som odlade upp Granstorp, var full av historier om sjörå. Jag växte upp på Lisedal, som min far hade odlat upp. Vi pojkar var förvetna på hans historier, det kan jag intyga. Här är en av hans bitar. Det var en gång en bonde som hade sina hästar i vall vid stranden av Tåkern. Från sjön kom en apelkastad sjöhäst upp och slog sig i lag med bondens hästar. Bonden provkörde den nya hästen. Det gick bra, men när han sedan skulle rida i vall med honom, bar det iväg rakt ut i sjön. Hästen försvann och bonden med. Att hästen inte var någon annan än självaste Näcken, det behöver jag väl inte säga.