Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret i övrigt
Om det är frost gamla vårfrunatt blir det fyrtio frostnät- ter sedan till Michaeli. Om det regnar trefaldighetssöndagen blir det regn varje sön- dag under trefaldigheten. Så många tövädersdagar som första nyet har, så länge ligger säden ogrodd i jorden. Peter Katt kastar en varm sten i sjön. Då töar det lika myc- ket under som ovanpå. * Om det regnar bönsöndag blir det regn i tre veckor. Sådand väder det är om påsk, blir det om pingst. Vackert väder söndag efter påsk betyder tidig vår. Vackert väder andra söndan efter påsk betyder vacker sommar. Vackert väder tredje söndan efter påsk be- tyder god gröda. Vackert väder fjärde söndan efter påsk betyder god bärgning. / * Om det är frost den 22 februari på natten, blir det frost 30 nätter i följd. Om det är frost på nyårsnatten, blir det frost tre ny i följd. Sådant som vädret är den 21 mars, sådan blir våren.
Skrock och vidskepelse
Påsken då skulle di måla femudda på alla döra. Skärtorsdagsmorron skulle di kasta dynga (»skärtorsdasdynga») opp över dörra.
Seder och bruk
Påsken firades alltid med eldar och skjutning på påskafton, varefter ungdomen tågade till någon gård och dansade. Påskeldar voro förr mycket vanligare än majeldar, Valborgsmässoeldar.
Påsk
Blå måndag, fete tisdag, dymmel onsdag, –.–, stäc- ke lördag. De fick inte begagna mjölk långfredagen, för det bôrna' ut se'n. Inget arbetsförbud i dymmelveckan. Om påsk gick pojkarna med lyckans stjärna, och de sjöng staffan va en stalledräng. De tiggde ägg med detsamma.
Rå och tomtar
Ve Vistorp där hadde di tomtegubba. Di hölls där i stallet å styrde, å di såg dom många gånger. Di va som små pojka, å blå byxer hadde di. Å di skulle allti ha gröt, fyra gånger om året. Å då sattes gröten ut i stallet te dom. De va jul å påsk å missommar, å så va de en gång imella också.
Påsk
Påskeldar brändes på Leksberget. I byn eldades på Karlumma backe. Där var skramling till tjärtunnan. Den ställdes upp på fyra långa stänger. Det sköts och hussades. De skulle inte baka i påskveckan, men kärna smör på skärtorsdag var tur med.
Axelina Gustafsson
Bakning. AG har bakat i den gamla ugnen, där man sköt in brödet med en spade, grissel. Som piga när hon var ung fick hon göra allt i hushållet. Sköta smådjuren, vara med ute på åkern vid skörden, ta hö, ta upp potatis. På sommaren arbete mest ute. På vintern fick hon spinna, väva lakan och mattor. Hon hade en vanlig vävstol. Olika delar av vävstolen och uppsättning av väv. Hon bobinade först = snurrade garnet på bobiner. Satte sedan garnet på en varpa som var större. Gjorde vävberäkning. Svepte sedan varpen på en stock i vävstolen. Därefter solvning, trädde garnet i solv. Sedan i en vävsked. Knöt upp och började väva. Längden på arbetstiden var från kl 5 till 23-24. Ibland var det bråttom. Hö som skulle tas in om det stod ute. Styra med djuren på mornarna. Köra mjölk till ålderdomshemmet. Till en början kärnade de och smörade hemma. Sedan byggde man mejeri i en stuga vid Godegård. Körde mjölken dit med häst. Tidigare separerade man mjölken. Tog vara på grädden och kylde den. Kärnade och sålde smöret till handeln. Ostar gjordes också, beskriver hur det gick till. Slaktade fram emot jul. Gjorde korv. Malde fläsket på en kvarn. Saltade och tillredde det som skulle vara i korven. Isterband kallades hackekorv pga innanmätet i korven. Fläskkorv gjordes av bara fläsk. Hackkorven kunde hängas upp över spisen för att den skulle bli surad. Av blodet gjordes paltbröd. Det torkades sedan på spismuren. Togs ner när det var torrt. Bakning. Vid julbaket förr bakade de så det räckte till påsk. Limpor, hålbröd och vetebröd. Torkade skorpor. Till baket användes kokspisen. I den gamla bakugnen blev det soteld en gång. De bryggde inget öl hemma men man gjorde honungsdricka av vaxkakor, dem man ej kunde använda till honung. Man kokade upp det i en kittel, lät det svalna och lade jäst i. Blev gott men ej starkt. Till enebärsdricka malde man enbären på hemkvarnen, beskriver hur de gjorde. Enriset användes när de rökte fläsk. Man gjorde någon slags rökanordning t.ex. en tunna. Ställde de över en grävd grop i jorden. Eldade med enris, men fläsket fick ej brännas. Rökte i vissa dygn. Man gjorde potatiskorgar av enevidjor. AG har brukat göra saft och sylt. Nu senast jordgubbssylt. Förut har hon gjort brunbärssaft och saft av röda och svarta vinbär. Har hela sitt liv arbetet med jordbruk. Tycker om djur. Korna sparkade ej. De kunde vara försedda med sparkkedjor. Man köpte ej så mycket mat. Det mesta producerades hemma. Man saltade ner maten efter slakt. Hade saltkar för fläsket. Har en stor saltbalja. Hela grisar kunde läggas i en sådan. Man sålde det ej behövde det själv. Blev fläsket för salt kunde det läggas i skummjölk. Det tvättades sedan med vatten. Biskötsel. De hade 18 halvkupor. De sålde mycket honung varje år. Ca 50 kg om året. Om bina satte sig uppe i träden kunde det bli besvärligt. De svärmade. Man försökte då sätta en kupa och ett skynke över dem. Om bina satte sig i buskar eller på marken var det lättare ta in dem. Betalning för olika jobb. Tycker att han varit underbetald. Hade mycket potatis. GL tycker att de klarat hälsan bra. LL kom från Skärkind, GL från Malexander.
Anna Jonsson och Sofia Axelsson
Hemmet var enkelt och fattigt. Torkade fisk. Vid påsk åt de ägg, målade dem ej. Ystning förekommer ej längre. Kokade vasslan, man skar den, blev tjock som ost. Hade inga getter här i trakten. Garn köptes aldrig, man spann och vävde. På våren var det "lö", på hösten ull. "Löa" var lång, den kunde redas ut och man hade den till varp. Vävde vadmal eller presstyg med bomullsgarn. Vadmal var tjock, användes till kappor och karlarnas kostymkläder. Skräddaren sydde dem för hand. Till färgning hade de en stor gryta med vatten. Växter, t.e.x. stenmossa, till färgning. Man färgade den vita ullen. Blandade vit ull med svart så det blev grått. Herrarna var inte så fina förr när det gällde kläder. Skomakaren gjorde skor. De fick läder när de slaktat djur. Skickade huden till garvare som beredde den. Far beredde fårskinn. I hennes ungdom hade man kängor att snöra upp på smalbenet. Man gick med grova skor och träbottenskor. Och träskor som gubbarna tillverkade. Träskor av björk. Grävde ur dem då de var helt i trä. SA fick arbeta i ladugården som ung. Blev trött. Mjölkade korna ensam, 13 kor. Gick upp halv fem höll på till 11 på kvällen. Fick ej vara lat. Fick ej frisöndag som de ska ha nu, men de hade frivecka från 24 okt - 1 nov. Var olika hur husbondfolket var. När de förr hade begravningar var det storkalas. Nu, vid begravning, har man bara kaffe och bredda smörgåsar. Man klädde med granris, satte upp granar vid stugorna utefter vägen. - Friskt enris luktade gott. Enris eller granris ströddes på golvet men kunde ej ligga kvar så länge. "Det sönade"= förtorka, vissna. Vid bröllop var det kalas med mat. Nu har de bara kaffe, smörgåsar och tårtor. De hade björkdragning vid bröllop förr i V. Ryd. Man högg en björk och drog hem den. En spelman satt ovanpå den. Drog den till bröllopsgården i Vena. Bykgillen förekom. Då var de uppe om natten medan de skötte byken. Pojkar kom dit och satt hos flickorna. Varit med om slåttergille. Karlarna slog med lie, kvinnorna kom efter och räfsade. På ängarna bland stenar och buskar slog man med lie. Lieorvet var fäst vid lien. Fästmöräfsor förekom ej här. förr har de haft husförhör i socknen. De samlades på ett ställe där prästen förhörde dem ur bibeln. Efter husförhet var det kalas. Dansade i drängstugorna förr. I skolan lekte de folklekar. "Hemmets lycka är förnöjsamhet" står det på en tavla eller bonad på väggen. Förnöjsamhet hade man mera förr. Folk var fattiga. De är ej så belåtna nu längre. En del fattiga fick gå och tigga. Många luffare kom. I Grindsbo hade de en fattigklubba, klubban togs med och lämnades på nästa ställe. Inga luffare finns längre. De blir omhändertagna av kommunen de som ej kan klara sig själva. De var vidskepliga förr. Spökerier och skrock. Det var någon som skulle gå in i lagårn eller stallet. Blev skrämd. Han fick se två stora ögon. Men det var bara en kalv som låg i en krubba. SAs syster tjänade i Graby. Medan hon var uppe och väntade på herrskapet en natt fick hon se två svarta hästar med en vagn efter som kom. Vagnen var svart, den stannade. Hon gick ut för att ta emot dem, men då försvann de. Det var ett varsel.
Intervju med Albertina Donn (f. 1879) och Gustav Johansson (f. 1888)
Intervju med Albertina Donn (f. 1879) och lantbrukaren Gustav Johansson (f. 1888) i Östra Ryd, Östergötland. Intervjun gjords den 23 juli 1949 av Richard Broberg och Einar Törnqvist.
Bakning av limpor.
Bakning av limpor. Svinhult sn. [I vänstermarginalen:] Ugnen rymde 18, 19 limpor Östergötland. Beredningen skedde i ett stort degtråg som var ihopspikat av bräder, och som var smalast i botten och vidgade sig uppåt. Sammanmalet mjöl tömdes i, och däröver hälldes kokande vatten så att det blev en lagom fast deg, som man stötte i med en rund tvärstöt -> [illustration] och ju längre man arbetade degen dessto sötare blev den. Det var ett mycket styvt arbete, och fick man karlkraft till hjälp var det bäst. Detta skulle sedan stå så varmt som möjligt och därför bäddades degtråget ned i en säng med ett baklakan över och kuddar omkring och över och fick stå så ett dygn. Jästades sedan med surdeg på kvällen, (som måste lösas upp i ljumt vatten flera tim. förut, för att ha bringats till jäsning innan man arbetade ned den i degen). Degen blev trögjäst av surdeg och jäste fortare om man hade ”dreckesjäst”. Nästa morgon knådades i mera mjöl och smaksattes med sönderstött kummin så att det blev en fast deg. Lades sedan upp på bakbordet och utbakades i stora och tjocka kakor som fingo jäsa upp, naggades sedan och sen fort in i ugnen att gräddas / omkring en tim. Penslades med kallt vatten sedan de tagits ut ur ugnen. Vörtbröd. (kalasbröd) Vörten kokades ihop för att bli söt, varefter den fick svalna tills den blev lagom ljum då stålsiktmjöl inarbetades samt surdeg eller dricksjäst till en vanlig fast deg och gjordes i ordning på kvällen. Nästa morgon arbetades i mera mjöl av samma sort till en fast deg som fick jäsa upp. Lades sedan upp på bakbordet och rullades i långa breda levar som krusades, fick jäsa upp, naggades och sattes in i ugnen att grädda närmare en tim. Penslades sedan med kallt vatten eller ihopkokt vört. Bakugnens eldning. Ugnen eldades helst med torr granved eller möjligen med björkved, och sedan det brunnit ned tog man [illustration] <- ugnsrakan och med den flyttades alla glöd till hörnen och sidorna så att hela ugnen skulle bli så jämt uppvärmd som möjligt. När glöden bör- / jade slockna sopades den ut med ugnskvasten -> [illustration] [vid illustrationen: trä |järn|] i vilken var fastsatt färskt tallris ikörd i de båda järnringarna. Den doppades flera gånger under tiden i kallt vatten för att ej brinna upp. Sopades så gott det gick, men var inget ovanligt att att man hittade små kol på undersidan av brödet. Värmen provades med att kasta in litet mjöl i ugnen. Första insättningen kallades första fermen, och i den gräddades det godaste brödet. Andra do. kallades andra fermen. Om man t.ex. hade för svag värme till första fermen så kunde man lägga in het glöd i den mindre luckan som var bredvid den stora ugnsluckan. Den mindre luckan var igensatt med en väl inpassad tegelsten. Den stora ugnsluckan var en lös järnplåt som lucka med ett handtag i, Man satte t.ex. ett vedträ e. d. som stöd mot den stora luckan för att värmen skulle bevaras i ugnen. Om man under gräddningen behövde se in i ugnen hur där var, så tog man bort tegelstenen i den lilla öppningen och tände en ”spingesticka” och körde in den i den lilla öppningen och lyste / sig med inne i ugnen. Till andra och tredje fermen behövdes ej läggas in så mycket i ugnen endast några stickor e. d. Behövdes heta glöd för att sedan öka värmen under gräddningen, så gick det lätt att erhålla sådana i den öppna köksspiseln. För att tillvarataga eftervärmen, brukade vi baka ”knyffel” Den bestod av kokt, krossad potatis och mycket sammanmalet rågmjöl som arbetades till en hård deg och rullades ut i smala stänger och skars i mycket små bitar och lades på bakplåtar och torkades i ugnen. När de skulle användas, rostades de i kaffebrännare, stöttes i mortel och användes sedan att koka som kaffe. Ett annat sätt att använda eftervärmen var att grädda så många ”Pärapannkaker” som man hade formar och ”bråpannor” till. Kokt potatis och kokta morötter mosades sönder och blandades med kornmjöl, salt och mjölk och tömdes i de smorda formarna och gräddades. Åts som frukosträtt så länge de räckte, uppvärmda eller kalla och med stekt fläsk till. / I mitt föräldrahem användes aldrig annat än kokt mosad eller rå riven potatis att dryga ut mjölet med vid bakning. Men det hände ibland när det var missväxt, att vi fingo ta’ havremjöl i brödet i stället för rågmjöl. Under nödåren 1868–1869 var det många här i trakten som drygade ut den lilla mjölsmulan de hade med hasselknopp, och en del tog gråbergmossa, rensade väl, sköljde, kokade och hackade (i hackhon) och blandade i mjölet. Ett mycket gott bröd fick man av att blanda mjölet med islandmossa, men förberedningen var mera omständig. Man rensade mossan väl och sköljde den och sedan behandlades den som när man lutade fick. Islandsmossan lades varvtals med björkaska och släckt kalk i ett laggkärl och fick ligga så en viss tid, (men har ej kunnat få veta huru länge) och vattenlades sedan. När den skulle användas kokades och hackades mossan och blandades med mjölet. Rågen / kostade då 30 kr. tunnan och det var ej många här som hade råd att köpa sådan. Många här i trakten bakade så mycket till jul så att det skulle räcka till påsk, och det var mycket vanligt att se i hemmen en lång stake i taket på vilken hålkakor hängde att torka. Vi för vår del var så stort hushåll att vi måste baka oftare. Någon gång kunde det hända att vi torkade matbrödet i taket men i regel hade vi det förvarat i en ”stånna” (laggkärl) med lock över ute i visthusboden. Paltbröd. Blodet efter nötkreatur och grisar blandas med mycket råriven potatis och rikligt med salt, för att det lättare skall kunna förvaras. Surdeg (eller jäst numera) blandades i till en vanlig deg som fick jäsa över natten. På morgonen arbetades in mera mjöl till en fast deg som fick jäsa upp. Utbakades tunna, runda kakor och med en kniv gjordes ett kors i kakan. / Vet ej om det hade någon ritual betydelse. Med ett korvhorn gjordes ett hål mitt i kakan. Fick jäsa upp, naggades och gräddades. Sedan kakorna kallnat klövs de itu, för att kunna torka lättare, och träddes på en lång, smal stake att torka i taket. Användes oftas som frukosträtt på sommaren tillsammans med stekt fläsk och mjölksås. Midsommarsjäst. Vid midsommarstiden när vattnet blommade, tog man litet rinnande vatten och blandade i sammanmalet mjöl så att det blev som tjock välling. Förvarades i kruka med lock över och måste stå i jämn värme omkr. 14 dar tills det var fulljäst. Då arbetades i mera mjöl så att det blev en fast deg, och av den bakades ut små kakor som torkades i taket och användes sedan som surdeg eller dricksjäst. / Angående benämningen baka användes det här förr även om t.ex. baka pannkakor, raggmunk, våfflor, plättar, mjölmunk = tunna pannkakor. (knåda) ”Knå: dejen.” å uttalades som det engelska er-ljudet. Man sade att man skulle baka ut brö. Substantiv: baket. Yrkesbagare fanns ej här i socknen utan var och en bakade till sitt hushåll. Brölös sades endast när brödet var slut. En bröbit, e’ brösmu:la. U uttalades som uö. E’ bröskiva, en brökant. Brödet hade stålrand, = var påfullet. Om hårt bröd sade man att det var knaggligt, hålt. Ansågs att man blev stark av att äta mögligt bröd. Det yttre av ett mjukt bröd kallades skorpan, det inre = märlen. En bulle är rund ex. skorpbulle, en lev är lång och smal, Om man var utan bröd kunde man i en hast baka ut små tunna kakor = glörgläfser, som gräddades på glöden i ugnen. Ordspråk här: De ä inte alla da de vankas brö i hunnabu:sa = hundkojan. (Det var när man förplägades med något gott.) / Bakugnen var troligen av gråsten och lera. Tegelugnar funnos också, men varje hem hade i varje fall sin egen bakugn. Leret blandades med siktad aska och vatten och arbetades väl tills det blev lagom fast. Endast småväxta personer kunde krypa in i ugnarna och lera dem. Ugnsbotten = ärlen skulle leras så slät och jämn som mögligt. Taket var välvt. 18–19 stora limpor fingo rum i den, så den var stor och hade form lik närslut[na] teckning. [Illustration.] ärlens form ugnsluckan stod på tegelsten utanför ugnen. Ugnens tak var välvd. [Illustration.] ”ungsgressla” av trä och rymde två runda kakor. / Andersson, Ottilia. 1950. ULMAS:s frågel. 16 Brödet och dess tillredning.