Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittra
Min far talade om, att han hade kommit ut för en vittra. Hon sprang före honom i vägen ett långt stycke. Till slut försvann hon. Just där hon försvann, blev han så underlig till mods och han visste inte på en lång stund var han befann sig.
Vättar och vittror
I Östergötland var de förfärligt vidskepliga. De tala' om att de skulle försona sej med vittrorna, sa de. Det var något slags väsen, som inte kom överens med folket.
"Perkels kättil" offerkälla i Tjällmo
En offerkälla av säreget slag är "Perkels kättil", en jättegryta i Klevherget, Klevera som berget också kallas, i Tjällmo. Grytan mäter omkring nio meter i djup och fyra meter i diameter. Men tyvärr har grytan förstörts av erosion. På bergets östra brant har sex meter av grytans vägg vittrat bort, och vattendjupet kan därför aldrig bli mer än tre meter. Men så högt står alltid vattnet, t.o.m. under de torraste somrar. Egendomligt nog står vattnet aldrig stilla i grytan, utan ytan rör sig ständigt runt. Just detta kan mycket väl ha givit upphov till föreställningen, att det är Perkel själv som rör i grytan. Kanske denna föreställning var upphovet till offren i Perkels kättil? Jag har hört gammalt folk säga, att folk offrade i grytan åt Perkel, inte för att hålla sig väl med honom eller rentav dyrka honom utan helt enkelt för att slippa honom.