Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
Trollen bodde i bergklyftorna i Höråsen. På Holma ö fanns det också troll. Ett troll het Skotte. Han simmar på en stor, lång sten över Byasjön. Den stenen står nu i Öströö utmark. - Jag har hört tal om att de tog ett korn från trollen, och trollen kom efter dem, men de kom undan. - Trollen lånte ut sina stora kopparkärl, och sen skulle folket lämna nåt i kärlen, då de satte dem tillbaka. Men en gång bar de sig illa åt, drängen tömde ut gröten, som bonden lagt i kärlet, och gjorde sitt behov i det. Sen fick de aldrig låna mer av trollen.
Kärna smör i en bäck.
Sedan fru K. kom till Ödsmål, fick hon höra föl- jande förklaring till att det inte ville bli smör i kärnan. Vissa trodde, att någon grannkvinna samtidigt satt i bäc- ken, som faller ut i sjön Hällungen nära Talbo, och kär- nade. Med vatten i kärnan alltså. Hon drog till sig det feta. Fru K. anmärker, att det magra resultatet naturligtvis berodde på dålig utfodring.
Dymmelveckan. Blåkullafärd
Dymmelveckans dagar var: Svarte måndag, Vite tisdag, Aske-onsdag, Skär-torsdag, Lång-fredag, Påske-lördag. De dagar, som föregick lidandesdagen, betraktades alltid som centrum för oväder. - Alla spinnrockar uttogos lördagen före dym- leveckans inträde. Bakning och rengöring skulle under den- na vecka. Om påskafton sköt så många som hade pistol och gevär skott efter troll och deras biträde påskkäringarna, som då var på fest hos Hin onde. De reste skärtorsdag natt och kom tillbaka på påskafton om kvällen eller på natten. Då möttes de som sagt av gevärssalvor. Blev de sårade, damp de ner som krymplingar. En del klarade sig för skotten och kom hem och skötte sina jordiska sysslor till nästa påsk. En del återvände, skrämda av skotten, tillbaka till Blåkulla igen. Under hela fastlagstiden var det förbjudet att an- / ordna nöjestillställningar av något slag. Fastlagstiden var slut om påskafton. Den dagens morgon lossade man ett skott upp genom skorstenen för att fördriva trollpackor från hemmet. - Långfredagen och påskdagen besöktes kyrkan. Särskilt långfredagen var en stillhetens dag. Då övades läsning av både ung och gammal. Evangeliet och Akten lästes högt och tydligt av var familjemedlem för sig. - Till frukost åt man under påsken smörkaka och bryn- ost. Middagen bestod av mjölgröt med smör, socker och kanel. På morgonen och på eftermiddagen vankades kaffe med dopp. Som kvällsmål förekom potatis och kött samt efteråt mjölk. Ingen slakt förekom vid denna tid. Men man börja- de nu äta av spikfläsket, som upptagits i mars och hängts på spikar. Det slaktades på en medelstor gård före jul två stora svin, vilket gör fyra stora skinkor och fyra mittstycken. Bogarna är ärtefläsk. Till samma ändamål användes skin- kornas ben. De två mittstyckena gick åt till stekning från jul till midsommar. - Fårlåret och koköttet torkades i svag ugnsvärme. Denna konserveringsmetod användes för att köttet inte skulle bli för hårt. Fårköttet äts som skinka 'speket'.
Vinden under påskdagarna
Blåste det nordlig vind om påsk, gav havet en riklig skörd av fisk. - Var det västlig vind, blev det friskt för väder och växtlighet, särskilt god skörd av säd. Då "bar" ej havet. - Sydlig vind bådade gott fruktår. (Ej säd o. fisk) Blåste det östlig vind, blev det ej god bärgning av grödan.
Trettondedagsafton. Tjugondag Knut
Trettondedagsafton åt man nykokt sugel och gröt. Till middag åt man sugel och potatis och drack mjölk. Hög- tiden kallades Lilla jul. Tjugondagknut kördes julen ut. Då sopades det och fejades i var vrå. Finare tvätt företogs även vid denna tid. Vattnet hade nämligen från jul till Marie kyrkogång en förunderlig verkan. Jungfru Maria tvättade nämligen Herren Jesu blöjor under denna tid. Därför fick de tvättade kläderna då en större vithet.
Påsk med fastlagen
Fastlagsris förekom inte i Hjärtum. - Skogsarbete försiggick mellan nyår och påsk. I början av dymleveckan kördes det all- tid hem fina granriskvistar från skogen. Dessa kvistar lades i form av en matta utanför dörrarna om påskafton. Detta var också en påminnelse om att nu skulle det komma en ny tid efter snödrivornas försvinnande. - Om påskafton åt man smör, bröd, tre ägg var samt ris- gröt med smörhåla. Påskdagsmorgonen bjöds det på kaffe och dopp. Till frukost bjöds på kött och fläsk samt smör och bröd. Middags- målet bestod av uppkokt mjölk och gröt samt potatis och lång- fisk. samt kvällsmålet av mjölk smör, bröd och kött. Annan- dagen fick man åter risgröt med smörhåla. - Äggen målades i olika färger, innan de kokades. Ibland skrev man också verser på dem. - Solen troddes ej dansa påskdagens morgon, utan det var Kristi Himmelsfärdsdag.
Skurning av golv
Man använde inte såpa utan sand. Härav blev gol- vet vitt och fint. Vattnet sögs upp med "hunnemossa", som torkades för ändamålet. (Torr hundmossa klipptes och blandades i höns- foder.)
Domare och rättsväsen
Vid Halvegården i Säve har det varit en av- rättningsplats och galgbacke. Vem den siste kunde vara, som avrättades där, hörde jag inget om. Men där har spökat i alla tider. Folk har mött huvudlösa gubbar där. Skrik och oväsen hade de hört från den platsen. Om det var ett kvinnfolk, som skulle avrättas, och hon ville gifta sig med bödeln och han ville ha henne, så fick hon benådning.
Myling
Mördade barn spökade för att de inte hade kommit till kyrkogården. Det kallades för gast. Mamma tala om att det var en piga som hade fött barn i hemlighet. Hon hade stoppat ned barnet i en bytta. Sen hade hon gått och ställt den byttan under en bro ned i vattnet. Där skrek gasten om natten: "Bötta är för trång, bötta är för trång." När folk ha- de fått upp byttan och skelettet så skrek in- te gasten mer. Di fraktade ungen till kyrkan och stack honom under kyrkan.
Ursprungssagor. Aarne nr. 13 och 11.
Det hörde jag talas om, att när Gud skapade kvinnan, så tyckte han, att hon inte passade med skägg, men då gav han henne menstruationen i stället. Det var väl ett skämt, eljest brukade en också tala om, att mannen hade fått en smörja som han skulle stryka på hakan för att få skägg. Det gick bra med honom, men när kvinnan skulle stryka på, så kom det en broms och satte sig mellan benen på henne. Hon sträla bort den med handen, och då fick hon skägget där i stället. Horn-Per ville skapa lommen. Det fick han göra. När lommen var färdig, så flög han, men då fick den Onde se, att han hade glömt att skapa ben och fötter. Då kastade han dem efter. Så kom de att sit- ta i bakänden på lommen. När vår Herre tog ut revbenet på mannen och / skulle skapa kvinnan, så lade han det bredvid sig. Då kom en hund och tog det med sig. När vår Herre skulle ta revbenet tillbaka, så fick han tag i svansen på hunden. Det var för detta som kvin- nan alltid varit behäftad med så mycket loppor. Den Onde fick skapa hästen. När han hade skapat den, så kom Gud och ville se, om han hade skapat den som han skulle vara. Då fick Gud se, att han hade satt ögonen på innersidan av hästens ben. Det tyckte Gud att det inte passade, utan han satte dem på hästens ögon. Ännu i dag är det märken på häs- tarnas ben efter de ögon den Onde hade satt dit.
Bjäran
Det var så farligt om en kastade ut hår eller gam- la utslitna kvastar. Om det var någon som hade svart- konsterbok, så kunde han göra en mjölkhare av sådant. En skulle ta en gammal kvast och gå till kyrkan i tre torsdagsnätter och titta genom nyckelhålet och ropa på den Onde. Tredje natten så skulle kvasten förvandla sig till en hare. Den haren drog mjölk. Han sög ur kreaturen. Om kvällen skulle en skicka haren till en ladugård. Han tog mjölken med sig och kom hem med den. Sådana harar var bondkäringarna rädda för. Det blev blodt### i stället för mjölk, som en kom och mjölkade efter det haren hade mjölkat.
Gastar.
Gasten kunde en få höra både på sjön och på landbacken. Han var både i luften och på backen. Om en inte hittade de som drunknat, så blev det gastar. När de hade ruttnat, så slutade gasten att skrika efter dem.
Mara
Jag hade en kamrat ombord. Han fick maran på sig en natt. Han skrek så konstigt. Jag vak- nade och ropade namnet på honom. Han var svett så att det dröp av honom. Han talade om, att det var ett rödhårigt kvinnfolk som hade lagt sig över honom. Hon klämde honom på bröstet, så att han inte orkade andas. Men när jag skrek namnet så släppte hon. Det var rödhåriga ho- ror som var mara. De visste inte att de var mara. Om en skulle skydda sig för mara, så skulle en hugga kniven i sängen, när en lade sig, eller en skulle ställa skorna med tån åt dörren. De fick inte stå med tårna inåt säng- en, för då fick hon makt med en.