Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomte, det var allt många som hade förr. De, som hade svartkonstboka, hade tomte. Det var en i skoggårla' i Hålan- da, som hade en tomte. Han drog till honom pengar; nej, inte spannemål. Jag vet inte, om någon hade sett tomten.
Tomte
En pojk som gått och läst, gömde nattvardsbrödet åt tomte- gubben, för han ville städja sig en sådan.
Tomtar
Det var en nisse på Vräland, som brukade få gröt med smör på om julafton. En gång hade de råkat läg- ga smöret under gröten, då nissen inte såg till något smör, blev han arg och gjorde slut på den bästa kon, de hade. Sen hittade han smöret och ångrade sig, då bar han kon till Hoga, Stala socken, och tog med sig en frisk, duktig ko därifrån och gav dem på Vräland i stället.
Tomtar
Min bror såg som ett hjul som lyste här i mar- kerna, men när han skulle gå intill och tit- ta var det ingenting. "Det är tomtebissen", sa' han. Det var en tomte- bisse på Gillingsmark i Bottna socken. Men så blev han husvill där. När han gick däri- från mötte han en från Gisslegärde gård där som de kal- lade Kröken. "Jag är utan hus", sa' / tomten. "Du får hus hos mäj", sa' Kröken. Kröken hade byggt en ny lagård, tomten kom dit, men han triv- des inte i den nya la'gården. Men han stannade ändå en hel sommar, och man kun- de se honom ute på åkrarna när han höll på med att "pilla" (plocka) tistel. Jag såg honom, han hade ljusa kläder och e rö pickhuva. Men sen gick han till en gumma i närheten och ville ha tjänst, men hon ville inte ta mot honom. Då försvann / han från trakten, sen såg de inte till honom mer.
Tomtar
De hade allt för sig förr att det fanns tomtebissar på somliga ställen. På ett torpställe i Bro socken hade de, och hustrun där sydde byxor åt dem, sa de. Men de hade tur det folket, de blev rika och köpte gård. Detta talade de om när jag var barn. Här på Orreberg i Berfendal skulle de ha tomtebissar. Det var en som tjänade där, han talade om att han fick / en örfil en gång. Men han såg inte någon.
Tomtar.
"Vi hade varit åt Ucklum. Det blev natten innan vi kom iväg. Jag rodde över Hällungen men kunde inte hålla kursen på grund av dimman. Då det dagades, befann vi oss invid stran- den. Där fick vi syn på ett par små gubbar invid en gärdsgård. Vi ropade till dem för att fråga om vägen. Men vi fick inget svar. I stället gav de sig av. Då förstod vi, att det var tomtegubbar. De var ungefär en meterhöga samt hade vitgrå rutiga kläder."
Tomtar
"Rale (###) he" är belägen någonstans i Stala socken, där kom en gång en körande, som hade skjutsat en piga, och då gick kärran i kras och selpinnarna åk- te ur. Det låg sex nissar i en "sacka" (sänka), som spän- de med benen allt de förmådde och flaxade med armarna. De hade röda pickelhuvor och eld i munnen, det lyste åtminstone ur mun på dem. Drängen fick gå och lå- na sig en kärra, så han kom hem. Det hade Amerika-Lars talat om för fru Skoglund. Det var någon, som nämnt om en jätte, som sagt: "Rulla på Rale he har fått bjälla."
Tomtar
Andersson i Munkebo hade varit vid Sollums kvarn och malt. På hemvägen mötte han en liten gubbe, som sade: "I natt ä de Lussenatt, å ä de inte i natt, så ä de i morra natt, gubbe lelle!"
Tomtar
En dräng, som tjäna på ett ställe, där de hade en gammal lagård, såg nissen.. Han hade rött hår, som stod upp som en pickelhuva. Nissen fora hästarna. En del blev så pena, men andra, som han inte lika, blev magra och stygga. Jag var i stallen och skulle ha hästen om kvällen. Det tyckte inte nissen om. Jag la på selen men fick den inte riktigt knäppt där framme. Då kom hela selen rykandes, och jag blev kastad i väggen. Här uppe på Kongbäck dyrka de nissen. En piga hade en bricka med en mängd tallrikar och koppar. Nissen skrämde na, så hon släppte allt. Då skratta han så gott. En bonde här uppe på Mörk fick följe med nissen. Han hade varit framme vid Hogdal och kom ridande hem med hästen. Då hörte han, att nissen kom och ville upp på hästen han också. Bonden skynda sej och red fortare och fortare, men i en backe kunde hästen inte springa, utan nissen kom på. Hästen orka inte gå mera. Bonden gick av och titta genom betslet. Då såg han, att nissen satt där och grinte. Men han måtte skynda sej att komma så långt bort som tömmarna var, eljest slog nissen till honom. Men nissen flög av hästen, för han tålte inte, att någon fick se honom.
Tomtar
Det bodde en nisse på Tveten och en på Näsing. Bonden på Tveten, han hette Olaus, var ute en natt och fick då höra ett sådant pip. Mitt på vägen hade de båda nissarna mötts och slogos nu så 'att höet rök, för de ville draga åt var sin gård. Gubben stod och såg på. Snart kom den ene och tultade förbi. "Så' du de att tvetenissen vatt (vann)?" sade han. Nästa dag när gubben gick dit fanns där inte strå att se. På samma ställe kunde man släppa hästen in med sele på kvällen, och om morgonen stod han avselad och skrapad.
Tomtar
På ett torpställe bodde ett fattigt folk, som endast hade en pojk. Han fick studera till präst. En gång då han kom hem på besök, förstod han inte, hur det var fatt. I ladugården stod det fina kreatur och allt i hemmet glimmade. Han frågade föräldrarna, hur detta kommit till. De förklarade endast, att de strävade och arbetade. Men då prästen kom ut i ladugården, fick han se en gul kalv stå i ett hörn. Han tog och strök den utefter ryggen. Strax flög där eldgnistor i taket, och kalven förvandlades till nisse. Prästen förebrådde honom. Då sade nissen: "Minns du hur fattigt det var förr?" Den andre sade: "Får du något för det?" "Jag får en smörgås var julekväll", svarade nissen. "Ater du upp den?" frågade prästen. "Nej", svarade han. Den förre upprepade då sin första fråga. Då medgav nissen: "En gång jag får föräldrarna till det och det stället, så skall de (smörgåsarna) tjäna till nöre, bränsle". — Och prästen drev bort nissen, för han förstod, att det var själve den stygge.
Tomtar
När de tröskade med prylar (präglar, slagor), så la de dem alltid i kors på kvällen när de gick in. Det var något som kallades "kvällhälla", som brukade dem sen på natten annars. De aktade sig för att hugga ved, sedan solen gått ner, gjorde de det så högg det sen på kvällen. Det var väl samma sorts folk som de som tröskade.
Tomtar
Vid Gästgivarehogen i Tegneby finns det ett vägkors med fyra vägar, en i varje väderstreck. Det är den enda korsvägen med fyra vägar på Orust. Endast vid en sådan kan man leja en nisse. Den bonde, som önskade sig en nisse, skulle gå dit tre torsdagskvällar å rad. Den tredje kom nissen och ville ha plats.