Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var en, som hade en tomte, och tomten hade en pojk. En gång fick bonden se bägge tomtarna, och den lille bar på ett enda ax. Då skrattade bonden och sa: "Det kan la inte bli mycke av, när du inte kommer med mer än ett ax!" Men då sa den gamle tomten: "En kan inte begära mer av den, som inte är mer än nattagammal."
Tomtar
På en gård som heter Solberg hade de en nisse i huset. De diska aldrig ifrån sig, men allting var ändå klart på morron. Han var klädd i spindelväv. Så lät de skräddarn sy kläder åt honom, och dem la de i köket. Han fick se dem och tog dem på sig. Sen la han de gamla kläderna på en spinnrock och sa: "Stor pilt och gill pilt aldrig sikta mjöl mer". Han var liksom dömd att göra detta arbete förut, men nu slapp han.
Tomtar
Det var en målare, som hette Mattias Olsen, som berätta för mej, att Mattias i Nordgården uppe i Tossene hade en nisse. När Mattias Olsen var där och måla, så tog det aldrig på oljan på fatet. Han måla både huset och lagårn och några små uthus, men det var lika mycket olja på fatet. Då tog han och gjorde ett kors i gluggen en kväll, men sen tog det på oljan och det fort. Så en kväll, när han kom och skulle tappa ur fatet, fick han en örfil, så han blev liggande jämter fatet.
Tomtar
Man fick inte stoja eller föra oljud efter det solen gått ned. Man vågade inte ens tala högt utan viskade. Nissarna tålde ej heller att något djur höll oljud. På Löverås hade de en get, som bräkte både natt och dag. Den vred nissen nacken av en natt, så att hon låg död på tallen om morgonen.
Tomtar
När far va liden, skulle han en gang väre mä farfar ne te Langen å lystre (ljustra fisk). Etter sole gått ne hogg farfar törrestecker, som de skulle ha te å lyse mä. När de skulle gå, feck farfar höre dä hogg i veskjulet. Han förstod då, att dä va nissen å sa: "Jaså, ä dä du så ska du få hjälp!" Härpå geck han opp i veskjulet å sto där hele natte å hogg opp all ven för att nissen ente skulle ha noe å hogge.
Tomtar
På gården Ejde låg en gång på 1880-talet två bröder på vakt i lagården en kväll för att skjuta räv. När det led fram mot 12-tiden, fick de se en tomtegumma komma från ladan. Hon kom in i fähuset och gick omkring och pysslade. De båda männen tittade på henne en stund, men så blev hon varse dem och fick bråttom att ge sej iväg. Men i brådskan glömde hon att ta med sig sina vantar, som hon lagt på tröskeln. De fick ligga kvar, och nästa natt kom hon och hämtade dem.
Tomtar
I Västra Kollungeröd finns ett torp, som heter Surdal. Där bodde en kvinna, som vanligen kallades Skomakare-Maria. Till henne kom en kväll en liten parvel med en röd luva på huvudet och frågade, om han kunde få tjänst. Då tyckte kvinnan: "Va ska jä mä en sådden liten parvel?" Då svarade den lille: "Ä jä liden?" Och i samma ögonblick blev han så stor, att han fick stå lutad under taket. Då sade Skomakare-Maria: "Bevare mej väl, en som ä så liten och kan bli så stor, den vill inte jä ha".
Tomtar
Det var en nisse på Vräland, som brukade få gröt med smör på om julafton. En gång hade de råkat lägga smöret under gröten. Då nissen inte såg till något smör, blev han arg och gjorde slut på den bästa kon, de hade. Sen hittade han smöret och ångrade sig. Då bar han kon till Hoga i Stala socken och tog med sig en frisk, duktig ko därifrån och gav dem på Vräland i stället.
Tomtar
De talte om att det var på ett ställe de hade en nisse. Han gick på loftet och sikta mjöl, och han var så trasig, så de tyckte det var synd om honom och gav honom nya kläder. Men sen gick han och sprätte på sig och sikta inte mer. De sporde varför han sluta, då sa han: "Junker ä granner, han sej nerdammar, han siktar aldrig mer."
Tomtar
På densamme vintern möttes två nissar på Åbergs ägor. De kom med var sitt höknippe och bar från varandras gårdar. De blev ovänner och slogs, så höet rök i lufta. Både drängen och bonden själv såg det, när det var månlyst, men näste morgon syntes inget spår.
Skogsrå
Skogsrå såg man ofta föritia här å Orust. Att tala till dem eller svara på deras frågor var farligt i all synnerhet fick man ej uppge sitt namn ty då fick skogsråa makt öfver dem och då hon kallade på dem var de tvungna att gå till henne om de också va mitt i natta. Det hjalp inte om de satt i vänners lag, va i arbete eller låg å sof. I skogen mellan Töllås och Söbben i Torps socken sågs ofta skogsråa. Framtill var hon skön att se men baktill som ett tomt baketråg. En gång var Lars Henriksson från Stora Bäcken på hemresa från Uddevalla marknad. Då det om kvällen blef för mörkt att segla lade de i land vid Furunäs brygga. Då Lars mötte ägaren till huset der sade han vi lade till här och tänkte få låna hus här men det får vi väl intet för ja ser i har främmande här. Nej sa mannen / de har vi intet, såg du någon? Ja sa Lars Der stod ett fint fruntimer på bryggan när vi kom je trodde i hade herrskap här. Jaså sade mannen va hu här no igen men du tala väl inte te henne? Nej de gole je inte. Ja de va di lycka eljest hade det ej gått dig väl. Å de va skogsråa som de sett på bryggan.
Ortnamn
I Myckleby ligger Önnefjäll. På gården ligger Önne kolle. Där skall ha varit en kungsgård och där skall ha bott en kung. Strax vid kullen ligger en stor sten, som kallas Kungssten. Under den ligger en skatt i en kopparkittel. De har försökt gräva fram den men har inte funnit något. På Stensbo i Morlanda ligger en stor sten, som kallas Dyrsten. Den är tagen i berget Rösås. Det var en jättesa, som skulle bygga bro över Malö ström, men så brast hennes förklädesband och hon tappade stenen där. På Hogen i Myckleby ligger en stor sten och den har en jättesa i sitt förkläde, men förklädesbandet brast. I Glössberget vid Hälleviks sträng finns en plats, som heter Börtas myr. En ung flicka kastade sig utför berget där, när hon var förföljd av fiendens krigsfolk. Ibland hörs hennes skrik där. / Ibland hör man också vacker sång därifrån. På norra ändan av Herrön är tomter, som kallas Prästebu. Där bodde Klövedals präst, sägs det. Straxt vid Prästebun står ett stenkummel, med trappsteg upp. Det är en utkikspost. Där har varit uppbyggt så att man kunde stå i lä för vinden. Det ska vara uppbyggt av kung Kristian Tyrann. Hogen nr. 1 i Myckleby ägdes av fyra bönder. De hade tillsammans en hund, som var så klok. Han var en vecka hos var och en av bön- derna. När veckan var slut, gick han av sig själv till nästa man. Hunden hette Trums. En granna på gården Narveröd slog ihjäl hun- den och sedan blev det tvist emellan honom och de andra bönderna. Han måste lämna ett bar styckejord i ersättning. Den biten kallas ännu Frumstegen.
Spökeri
Intill Brandalens gräns ligger en utjord, som hör till Ringse- red, kallas för Borga, vid Borgefjorden, där är en plats som kal- las Varpebacken. Där har stått ett stort slag. Andra säga att där är märken efter tomter. En man, som tagit sten därifrån till ett bygge, berättar att där om natten blev sådant buller i sten- högen, så han blev tvungen att köra stenarna tillbaka där han hade tagit dem. Spöka gjorde det på Varpebacken och ogärna gick man däröver nattetid. De som hade förmåga att se i syne, såg ofta en stor vit häst stå där. Han stod alltid stilla. På avstånd hörde de en häst springa. Han hade alltid en lös sko, som glappade. Då sade man: "Nu är varpebackahästen ute och springer igen." För omkring femti år sen kom Brusewitz dit och gick till Varpebacken. Såg på platsen och stod och grubblade. Sen sade / han: "Nu ska ni aldrig besväras av varpebackahästen mer," och det har slagit in. Väster om Brottskär i Stala ligger Skällersgravarna - skalgrus - som nu genomskäres av stora landsvägen. Där såg man ofta förr spöken. På en avsats nära marken såg en man en gubbe med rödglödande ögon så stora som tekoppar. Fick inte ont av det. Värre för en flicka från Hjälmvik, som skulle gå med post till Brandalen en natt. Bergagubben ropade: "Vart ska du hän, tös?" - "Jag ska te Brandalen med brev." - Då ska du först få gå genom tre kyrkesocknar. Tösen kom vilse och gick och gick, tills folk tog hand om henne. Var sedan en smula underlig i all sin tid.