Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsrå
Så var det en torpare, som aldrig fick vara i fred för skogsråa, för så fort det blev kväll, så kunde han inte hålla sig hemma. Han var tvungen att springa till skogen, och där var han till efter högsta natten. Så träffade käringen hans skogsråa en gång och då frågade hon, vad hon skulle göra vid den stora tjuren, som inte vill gå hem om kvällarna. "Jo", svarade skogsråa, "du ska ta tibast och vendelrot och mossa på taket på norra sidan skorsten, det ska du koka och ge honom". Käringen gjorde så, och sedan gick gubben inte åt skogen om kvällarna mer. "Om jag hade vetat det", sa skogsrået, "så skulle du ha fått se på annat".
Å Oroust i Tegneby socken upptecknade jag en vaggv...
Å Oroust i Tegneby socken upptecknade jag en vaggvisa efter A. Lysell. Då jag nämnde det var en valllåt sade han Det är mycke möjligt jag har fått af en kvinna här i Tegneby som var född i Västerlanda socken. N:o 3. Han) Äli lilla ly, Äli lilla ly, barnet gråter i skogen Hon) Tag af dig skon, och mjölka kon, å ge den lille å dricka. Han) Ja har så gjordt, Ja har så gjordt, han gråter lika illa. N:o 4. Af en kvinna på Tjörn erhölls följande vaggvisa Han) Tull lull i logen, den lille gråter i skogen. Hon) Mjölka kon, å slå i horn,*) å ge den lille å dricka Han) Ja har så gjordt, Ja har så gjordt han låter lika illa. Hon Ja har förfall, ja kommer intet vall, ja går på gärdet å harfvar. Då upptecknaren påpekade der rester af en valllåt samt ville veta orsaken till det bakvända deri att mannen var i skogen och kvinnan utförde mannens arbete der hemma Jo, sade berätterskan "Min mormor Kari var född 1790 på Dalsland, kom hit vid 16 årig gifte sig här. Hon sade *) Det var sk. delkehorn med en nanne på ett djurhorn efter ungdjur) / Det var två som hade barn ihop men höll det hemligt och ingen visste ej heller om det. Derför var mannen i skogen och vaktade djuren samt skötte barnet som låg i en hängmätta upphängd mellan tvänne träd" Så långt Karis berättelse. Detta torde få sin förklaring i en sägenbehandling i Göteborgs Jubeleumspublikation XVI sid 115 det heter deri. Det kom ett skogsrå och våldtog en kvinna och hon fick ett barn och hade dit i skogen och då svarade skogsrået kvinnan att komma till sig med orden. Kari lilla skynda dig vall, lille gråter i skogen. men hon svarade. Jag har förfall, jag kommer intet vall jag går på gärdet å harfvar. Som bekant hör intet valllåtarna hemma i Bohuslänska skärgården med undantag af att hölin- garne blåste sin hölingetrall i bockehorn. Då man vet att N:o 3 är kommen från Västerlanda och N:o 4 från Dals land kan man deraf förstå att dessa äro komna från skogsbygden Deremot har vaggvisorna N:o 1 och 2 fått färg af skärgårdsidyll och derigenom vunnit hemortsrätt i Bohuslän.