Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var många som hade tomtar och de blev så rika. Det var naturligtvis onda andar. En bonde i Fjärås hade en tomte och de gick och stal så mycket om natten. Men tomten flämta´så förskräckligt och då fråga´ bonden honom varför han flämta så. Han kunde ju vila, det gjorde bonden, men det visste inte tomten att han kunde göra. "Hade jag vetat det", sa´tomten, "hade det inte varit något kvar i Tombo(?) lader.
Tomtar
Det var en bonde, som var så rik. Då han en dag var ute på sina ägor, fick han se en mycket liten tomte, som kom och drog på ett halmstrå och pustade så. Bonden skratta åt honom, men då kom en stor tomte, å han sa: "Du kan inte begära mer å honom, för han ä född i natt. Men vänta du tills vi har fått dra från dej lika mycke som vi dra't till dig, så får du inte mycket kvar". Och sen gick det fort utför för bonden. De skulle aldrig ofreda tomtar.
Tomtar
Min mor talade om, att hennes mor eller om det var en annan släkting, satt och klippte får och dörren stod öppen. Regnet stod som spön i backen. Då såg hon plötsligt en liten tomte stå i dörröppningen och ville in i regnskydd. Men hon la en stor fårsax på tröskeln och över den kunde han inte komma. Tomten sa: "Tacke klöppe, mor! Tacke klöppe, mor!" Det betyder: ta bort saxen, mor! Hur det utföll, vet jag inte. Sjötomtar har jag hört talas om. Det var en god tur att ha dem ombord. Tomtar var alltid snälla, de förde tomtelyckan i huset. Tom- ten var en liten varelse i människogestalt. De ha långt skägg. Tom- tarna var alltid på samma plats, därför var de alltid förfärligt gamla.
Tomtar
På en gård i Lossby i Kville hade de haft en tomte, sa' de. Husbonden på gården flyttade så till Sörbygden, och sedan gick tomten och jämrade sig och grät. Gubben och gumman, där jag tjänade, var nere och vattnade hästen en kväll vid ett "vättne" där, och då hörde de hur tomten huja, det var alldeles som om han varit under hästens hovar. Men så flyttade mitt husbondfolk till / den gård, där han varit, och då hörde de ingenting. På en gård i Kville för länge sen var det en som hade en tomte. En gång, när en skräddare var där, lät han sy en ny rock åt honom. Så gick han till kökskammarn, där uppgången till "loftet" (vin- den) var, och ropade: "Jille Jillerrock!" Då sva- rade det dovare, för tomten var äldre: "Jille Jillerrock!" Så kom sonen i huset hem, han hade studerat Luthers lära / i utlandet. Han ville se tomten. Tomten var som en liten piltunge. Han fick tomten att tala och frågade: "Vad gör du här?" "Ingenting," svarade tomten. "Vad lön har du?" "Ingen." Men då måste bonden tala om att han fick en "läpa" bröd var gång de bakat. Då hade han ett förråd av gammalt "mugget" (mög- ligt) bröd under en stor sten. Så sa' sonen till tomten att han fick inte vara där längre. Då klagade tomten: "U-hu! U-hu!"
Tomtar
En gammal slup, som gått i frakt- fart på Danmark, hade tomte ombord. Slupen sänktes som fäste till bryggan vid Havstenssund, varefter tomten flyttade upp på vinden hos handelsman Corneliusson. Tomten tyckte inte om kattor utan tog livet av "vareviga en", som släpptes upp på vinden.
Tomtar
En man, som hette Martin Kristiansson, hade alltid en tomte med sig. Brukade bära honom över madmarkerna, men sa att tomten var synnerligen tung. Mannen arbetade hos handlanden Corneliusson i Havstenssund. En kväll vid stängningsdags hörde de andra karlarna honom säga till tomten: – Nå, ska du vara här i natt eller bli med ut? för nu stänger jag."
Tomten
Månen vandrar sin tysta ban, tomten har knappt råd med julegran
Uppgiften rör När ja satte ut julgröt till tomten.
När vi hade gården i Hagen så satte ja ut julgröt te tomten i lagårn. Ja vet inte om tomten eller råtter åt upp gröten, men borte va den. Men antingen i vill trot det eller inte så fattades det allri foras sedan. Förut hade vi fått köpt ### varje år, men allre sen ja sätte ut risgrynsgröt te tomten.
Tomtar
Det var en bonde i socknen, som hade en tomte. En gång då han var ute på gärdet, hade han på sig en tröja, som det var pengar i. Han blev varm och lade den på renen. Då han efter en stund gick hem, glömde han den kvar. Hemkommen bad bonden pigan gå och hämta tröjan. "Men det är inte säkert du kan", tillade han. Då hon kom dit, satt också tomten där och vaktade, så att bonden måste själv gå ut efter sin tröja.
Tomtar. Hur man kunde få se tomten. Pigans tomte. Tomten och bonden.
Hur man kunde få se tomten. Om man ville se tomtar, skulle man gå ut tre tors- dagskvällar efter varandra och vissla på ett särskilt sätt, jag tror det skulle vara långa, utdragna visslingar. Den tredje torsdagen, man var ute och visslade, visade sig tomten. Det var ej alldeles säkert att man kunde få se honom, men kom gjorde han och man kunde få tala med honom. Kunde man då behandla tomten på rätt sätt, visade han sig även. När jag var barn ta- lade man om två bönder, varav den ena hade tomten till vän och den andra hade i honom en fiende. Tomten bar säd från den ena bondens loge till den bonden, som han var vän med. Bonden, som fick släppa till säden, vågade ej göra några anklagelser, för han var rädd att tomten kunde ha gjort något ännu värre då. / Pigans tomte. På en gård i Bokenäs i närheten av mitt hem, ha- de de en piga, som varje morgon, då hon kom upp, fann disken från föregående dag undanstökad och allt putsat och fint i köket. Hon trodde emel- lertid, att det var matmodern, som gjort detta. Till slut började emellertid pigan förstå, att allt ej stod rätt till och beslöt utförska hemligheten. Hon gick därför upp en natt, då det var månsken, och genom nyckelhålet kunde hon då se in i det upplysta köket. Här såg hon nu hur en liten grå, trasig tomte gick och stökade. Det var alltså han som hjälpt pigan. För att visa sin tacksam- het mot tomten gick pigan till en skräddare och beställde en ny, grå vadmalskostym, som hon ämnade förära den lilla trasiga tomten. Då kosty- men var färdig, tog pigan och hängde den över en stol på kvällen i köket. Morgonen därpå var kosty- men borta, men sedan den dagen fick pigan ej mer nå- gon hjälp. Man får ej spionera på tomtar, då försvinna de. / Tomten och bonden. Tomtarna bo oftast i fähuset, åtminstone gjorde de så i Bokenäs. En bonde, som hade en gårdstomte, bru- kade alltid ställa ut ett grötfat med en stor smör- klick i på julaftonen. En jul hade man emeller- tid inget smör att lägga i utan hällde istället sirap över gröten. Denna rann ned mot kan- terna, där den blev liggande. När tomten kom till sitt grötfat, såg han genast att smörklicken saknades och blev så ond att han gick och skar ihjäl en av bondens kor. Sedan vreden svalnat satte han sig att äta och då han av gammal vana började i mitten bildades här ett hål och häri rann sirapen ned. Nu förstod tomten sammanhanget och ångrade vad han gjort, varför han bar den döda kon till grannen och lade den i båset, varifrån han tog en levande ko, som han ledde över till sin bonde.
Tomte
Man hade en gång glömt att ge tomten sirap på gröten. Han slog då ihjäl den störste oxen för husbondfolket.
Tomtar
På Gillingsmark här i Bottna satte de ut mat åt tomten på julafton, de satte den unden ladu- gården eller ladan.
Skeppstomte
Jag har hört en sägen om en skeppare, som var god vän med en tomte, och tomten var med på hans fartyg, när han var ute och seglade. Så en dag var det hårt väder och storm. Då ropade någon: "Jag håller så ryggen vill gå utav". Så ropade han om och om igen. Till slut blev skepparen arg och svarade: "Släpp då tills fan tar dej!" Då sprang vanterna av och masten och hela segelstället gick över bord.