Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten, skratten får traktering.
Tomten är emellanåt beskedlig, emellanåt ovänlig mot sitt folk, beroende på huru de bemöta honom. På somliga ställen giva de mat åt tomten, och t. o. m. har det hänt, att man spillt ut brännvin åt honom i stuguknuten. Den tacksamme tomten ryktar t. ex. som väntjänst hästarna, då drängarna äro försumliga. Sedan då dessa slarvar infinna sig . i stallet, ger tomten dem först ett gott kok stryk och kastar sedan ut dem. Även om man svär, så att tomten hör det, ute i rian, stallet eller något sådant ställe, händer det lätt, att man blir utkastad. Om man önskar bli väckt en viss timme, så väcker tomten upp, och även då fara hotar, väcker han folket. För att göra tomten sig bevågen har man alltid, då man flyttar, med sig till det nya stället salt och bröd åt tomten, och då man stöper, skall tomten ha första stöpet.
Tomtar
Det var en bondgård på Tjörn, där det fanns en nisse. Så kom en ny ägare, och han ville ha bort nissen. Han ville inte förarga nissen, för då skulle han dra så mycket ifrån gården som han hade dragit dit, och därigenom skulle bonden bli utfattig. Men en piga åtog sig att skrämma bort nissen. Då hon visste att han var i fähuset, tog hon en duk över huvuset, lyfte upp kjolarna över ändan och gick bakläng- es emot nissen. Då blev han rädd och sprang och sa: "Det har kommit att sådant styggt djur i fähuset, så jag kan inte trivas där. Jag får ta och flytta härifrån."
Tomtar
En min morbror var ute och skulle samla bränsle i Vasseröds skog, men när han hade sin börda färdig och skulle ge sig hemåt, tittade han sig om. Då fick han se en liten stuga. Där brann det en eld och en liten gubbe stod och rörde i elden. Men där hade det inte varit någon stuga varken före eller se- nare. Det var bländverk och morbror blev förvillad, så han miste sin börda och gick åt galet håll. Det var väl den där nissen, som gick där.
Tomtar
På gården Funneshult i Forshälla hade de en nisse. En granne som gärna ville ha en sådan dräng. Kan jag inte få'n på an't vis så ska jag tala ve Funnesholtarnas nisse att han flyttar till mej. De lärde honom att han skulle stämma möte med nisssen tre torsdagskvällar å rad. Tredje torsdagskvällen kom nissen men de kunde inte komma överens. Till sist blev nissen arg och vred stugan av stenfoten, så bonden måtte ha byggmästare och flere man till hjälp för att få den på stenfoten igen.
Tomtar
På gården Kårtvet i Tegneby hade de en nisse, som hjälpte kon, när kon skulle kalva och skötte om kalven, så att allt var klart, när pigan kom ner i fähuset. Husbondfolket lärde henne, att om det kom någon och frågade, "var kua har gjort å (av) si nuta", så skulle hon svara: "Kua har ät 't opp si nuta i sud å salt å malt!" Varje gång, när hon kom ner i fähuset om natten, ro- pade hon detta, så fort hon hade öppnat dörren, fast ingen frågade henne efter nutan.
Tomtar
Tolle, en bonde på Rörvik, hade en nisse. På julafton blev nissen missnöjd, för han fick varken mjölk eller smör. Han blev så arg, så han gick ut i fähuset och satte en ko på huvet, så hon dog. Sen gick han in och fortsatte att äta gröten. När han kom till botten, fann han smöret. Då ångrade han sig och ville göra gott igen. I Lind hade de en ko, som var lik den döda. Nissen bar dit ( till Lind) den döda kon och tog den levande. Men på hösten, när korna skulle ut på gärdet, fick nissen att göra, för kon ville gå hem dit hon var kommen ifrån. Då hon ville gå över (över vad?), såg de att det måtte vara någon, som försökte mota henne. De såg ingen människa, men där yrde småsten och jordklumpar omkring henne, så hon måtte vända.
Tomtar
Kristian i Hovlanda hade varit i Svanvik vid kvarnen och fått malt. Då han kom till Habborsby, stod där en liten grå. Men Kristian tack(!) och inte gav han grindpengar. Då började småsten y- ra kring öronen på honom.
Tomte
Det var i Budalen. Man höll på och trask. Då kom där en nisse med en säck säd. Det var inte mer än en skäppa i säcken. Den slängde han över logdörren och pustade. - "Det var inte mycke att pusta för", sade gubbarna. - "De blir väl mer en ann gång", svarade nissen. Och att det inte var någon vanlig människa, det var ju klart.
Tomtar
Kristina, Olle Mattsons mor, var ute och gick vid Ödegärdet. Hon hade en annan kvinna i sällskap. Kristina fick se sex små tomtar, som satt och åt gröt. Den andra kunde inte se tomtarna, utan höll på att gå rakt på dem, men hejdades av Kristina. Sedan flyttade tomtarna hem till dem.
Tomtar
Tron på goda och onda makter var förr rätt allmän här i bygden. I en bondgård här i närheten - vill ej nämna namn eller plats - der bröt upp golfvet i fähuset och satte mat till nissen. Försummades det blef det otur, som mest gick utöfver bondens djur. Äfven vet jag att det lades orm i fähus- tröskeln då hade onda makter makt att gå öfver tröskeln. Af samma skäl lades äfven orm i fähusgluggen.
Tomtar
I en gård i södra Stenkyrka socken skulle tröskas och hur längen de tröska hadde de lika mycket i ladan kvar. en otta de höll på att tröska kom der in en liten pilt å bar 3 halmstrå som han med ett djupt pustande lade i ladan en af tröskemännen sade då "ja de va alt nåt å pusta före" men då fick han sig en kraftig örefil
Tomten
Det var en i Kongsäng här, som hette Sven Olsson. Han hade varit oppe i en gård, som heter Bua. Där hade han gård. Så skulle han köra hem om kvällen eller eftermiddan, å så va de en liden pilt med röd mössa före honom på vägen. Å Sven Olsson ropa till honom: - Stånna pelt, annars ska du få aga! Men pilten stanna inte. Å Sven körde, så hjulen knappt rörde marken, men han hann inte fatt honom. Å när han kom till Backa, var pilten försvunnen. Han fick inte se honom.
Tomtar
Det var på en gård Vräland, 1) där hade de en nisse, tala de om. Han forade krätura fint. Men de stötte sej med honom. Han skulle ha gröt om kvällen med en smörkladd i. En gång skämtade de med honom och la' smöret i botten. När han inte fann något smör, gick han och vred huvudet löst på den bästa kon. Sen fortsatte han att äta och då fick han se smöret. Då tog han den döda kon och bar henne till Hoga, för där fanns en ko, som var ackurat lik den, som han hade tagit livet av. Han tog den kon och la dit den störta kon i stället. 1) Jämför Bergstrand: Bohuslänska sägner sid. 75! Nr. 157!