Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Det var en, som inte fick vara i fred för mara. Det var en grann pojk, och mara hon var som ett fint fruntimmer. Men hon kom in genom ett hål, som de borrat under fönstret, för att regnvattnet skulle gå ut. Till slut så gifte pojken sig med mara. En söndagsmorgon satt de vid fönstret och slarvade. Då sa pojken: "Vet du var du är kommen ifrån?" Nej, det visste hon inte. " Jo, du är kommen in här", sa han och visade på hålet. I detsamma tog han ut pluggen, som han satt i det. Då sade mara: "Hör Engelands klockor!" och så for hon i väg.
Mara
Sådana träd eller buskar, som äro förkrympta eller konstiga kallas för "marbōsker" el. "marträ". "Mara" var i dem. De tog sådana buskar eller kvistar å hängde upp i fähuset för att maran skulle ligga därifrån.
Mara
Ja ha aldri vare ute för mara själv, men ja ha hört mö tales om den. Å dä ha allt vöre den tron, att dä ha vôre fruntimmer. Dä va på ett ställe som ho va i stalle å hyddel mä hästera. När drängen kom te stalle en möra, så satt dä som e restel över ryggen på den ene hästen. Drängen tog denne resta å körde ner i gödselstacken. Om möran så låg husmora hanses i sänga mä ett åbröte lårben. Nu ble dä ju opptäckt, att ho va mare.
Maran
Ja ha aldri vôre ute för mara själv men ja ha hört mö tales om den. Å dä ha allt vôre den tron, att dä ha vôre fruntimmer. Dä va på ett ställe som ho va i stalle å hyd- de mä hästera. När drängen kom te stalle en mô- ra, så satt dä som en reste (gammaldags trägaffel) över ryggen på den ene hästen. Drängen tog denne resta å körde ner i gödselstacken. Om môran så låg husmora hanses i sänga mä ett åbröte lårben. Nu ble dä ju opptäckt att ho va mare.
Mara
Det var på ett ställe som hästen stod svett varje morgon. Då tog husbonden och hängde en lie över hästen, för det skulle vara bra mot maran. På morgonen, när han kom till stallet, så hang drängen död på lien. Det var drängen, som var mara.
Mara
Med denna "mara" som de hade så mycket att göra med förr i "vâla" var fälle inte annat än toke di drömde. Men di påstod att det skul- le vara som en människa som kom å lade sig på bröstet. Di skrek när di hade mara på säj å jämrade sig. Om en väckte på den som skrek, så blev "mara" borta. En skulle inte ställa skor- na med "tärna" inåt bädden om kvällen. Det var bäst om skodonen ställdes vid dörren. Mara kom på både hästar å kor. Hon talkade till manen och svansarna på hästarna. Om hon red på hästen om natten, så var han "gôrsvett" om morron. Han var så att han darrade i krop- pen. Om du ville ha hästen i fred för mara så tog en å gick å skar av en "marbôske" av / en björk. Denna "marbôsken" hängdes över hästen. - Det var på ett ställe som hästen stod svett varje morgon. Då tog husbonden å hängde en lie över hästen, för det skulle också vara bra mot maran. På morgonen, när han kom till stallet, så hang drängen död på lien. Det var dräng- en som var "mara". Om en låg på magen så var det inte farligt för maran. Och det fick allt de mest göra som var utsatt för henne.
Djur
Den 12 maj kom göken. Kom han före 12 maj, så bådade han inte gott år. Svalan skall vara här den 12 maj. Hon kommer om pår- mäss (?) på våren och far på pärmäss om hösten. Kråkan kommer i mars.
Intervju med Brita Lisa Andersson (f. 1870)
Brita Lisa Andersson föddes den 10 mars 1870 i Nygårdsåker, Bolstads socken. Hennes far var från Erikstads socken och hennes mor från Bolstad. Brita Lisa intervjuades 1958 av dialektforskaren Erik Larsson.
Maran
'Mara' skulle vara ett kvinnfolk. Men den skulle va- ra liten. Min mor hade sett henne komma som ett litet, litet fruntimmer. Hon höll på att klämma inälvorna ur folk. I stallet sattes upp en lie eller 'markost' över hästen. 'Markosten' var hämtad från en gran eller tall, som var buskig och hade som bollar på grenarna.
Mara
Mara var ett konstigt djur. Det hade fyra tassar som en katt. Så talade de om det som hade råkat ut för henne. Det var ett ont ting. Hon kom genom fönstret. Lades kvicksilver i fönstret, så tog hon sej inte in. Jag har aldrig råkat ut för henne själv, så jag kan inte säga mer om henne.
Brev
Herr David Arill Som jag i H. T. vekoblad för den 15 Mars läste en gammal låt som var ganska ofullständig det var V vill jag hermed fastän på svenska försöka att fylla i den så långt jag kan Mossviken Wårvik den 24/3 1923 G Nilsson
Tideräkning
På vår'n, dä va' säkert i mars, bruka ve å ella en sten het å kasta i sjön. Ja hörde mö talas om den hete sten men ja vet ente va den skulle betyda.
Maran
Mara' var som en katt. Jag har haft den flera gång- er och det har precis varit som om en svart katt skulle ha hoppat upp på bröstet på mig och se'n har det va- rit omöjligt att röra led. I stallet satte de upp liar för att ta maran på och i lagården hängde de upp "markoster" – trinne baller som växte på grenarna.