Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
På varje gård fanns det en tomte, och han skulle rikligen förplägas till högtiderna. Om kvällarna gick tomten omkring med eld och lykta och såg efter, att allt var på sin plats, och ställde till rätta sådant, som husfolket glömt att ordna. De olika gårdarnas tomtar lågo ofta i fejd med varandra. Så berättas det exempelvis om striden mellan Tyris tomten och tomten på Esbå gård, Tyris tomten avgick i allmänhet med segern. Däri talar kanske avunden mellan socknarna, i esbåhistorierna lät man väl städse tomten på Tyris dra det kortaste strået.
Tomtar
Den gamla garvargumman från Kroksberg hade hört tom- tar i garveriet. De var uppe å slog i väggarna på natten, så inte människa fick fred att sova. Ibland på kvällarna hade de 'dryckeslag' i garveriet - för på den tiden var det bränvins- bränneri i Kroken. När de hade slutat att dricka, så blev det oväsen i garveriet. Redskapen blev kastade huller om buller. Det var tomtarna. De tyckte inte om att någon satt å svor å 'domdera' i garveriet. En gång så fick garvarge- sällen en så stor örfil av tomten att han inte hörde på flera dagar efter. Gamle Bergman på Backen råkade ut för tomtar flera gånger. För det skulle vara många tomtar i de gamla hu- sen på gården. På den tiden gick de upp i otta på morgonen å tröskade. När de skulle kasta fram ne- kerna ur ladan, så hade de en liten lykta med sig med / ett talgljus i. Han talade om att tomten släckt ljuset flera gånger för honom. Men om han var riktigt tyst å försiktig, så gick det bra. På samma vis var det i stallet om kvällarna. Det skulle vara riktigt tyst om de inte skulle få en riktig örfil. 'Tomten' tålde inte buller. Det var 'huslig lycka' att ha tomte. Tomtarna var små gubbar med långt skägg. De voro klädda i knäbyxor och röd jacka. På huvudet en röd 'piggluva'!
Tomtar
På ett ställe hade de en tomte och allt var så ordentligt och bra, och kreaturen voro feta och välskötta. Varje jul band de ett par vantar, som tomten skulle ha på julkvällen. De skulle ligga på huggkobben och grötfatet skulle stå bredvid. Men sonen där läste till präst och han tyckte detta var hedniskt bruk och vantro. Han tog vantarna och gömde undan dem i en låda. Efter den tiden började det bli förfall på gården, boskapen blev mager och ville inte trivas. Far och mor visste inte om, att de gjort tomten emot på något vis och kunde inte förstå, vad det berodde på. Men så hittade de vantarna i en av sonens lådor och då frågade de honom, varför han gjort så. "Dem skall jag ha, så att jag kan bevisa på yttersta dagen, vad tro I har haft", sa prästen. Detta hörde tomten, och den natten brann ladugården upp.
Du Svarta Zigenare
Allting är så tomt och kalt sen du från mig gick
Tomtar
När vi botte i Helgere, så hade vi en tomte. Och var gång jag kärna, så ville Johannes alltid ha en smörgås till tomten med färskt smör. Och då fick han en skörning och gick ut i lagårn och la den i en tomme bås. Kakeskörningen var allti borte om möra. En gång långt efter, när di reparera lagårn, så skulle di lägga in nytt golv. Då fann di alle smörgåsarne under telet i den båsen, där gubben hade lagt dom. Di var inte rörde på nåt sätt. Di trodde att tomten hade trollat dit dom, för där fanns inget hål i golvet nånstans. Och di undra mycke på att smörgåsarne inte var rörde. Råttorna hade inte rört en enda bit. Så tomten skulle väl ha hindra dom.
Tomtar
För länge sedan bodde det en gubbe i Reve i Mossviken, som kallades Sjôl. En dag kom det en gammal tiggargum- ma in till honom. Hon lyfte ned en påse från ryggen och sade: 'Jag tror att jag har fått bare skam i säcken'. Då tog Sjôl å kastade säcken i omskruven. När han legat där en stund, så kröp det fram en tomte ur säcken. De såg, att han sprang och gömde sig. Och han bodde sedan under sängen. Ungdomen brukade gå till Sjôl om sön- dagsaftnarna. Då roade de sig med att kasta mössor un- der sängen, men så fort de kastade dem under, så fort kastade tomten dem tillbaka. Så frågade Sjôl tomten, varifrån han hade kommit. 'Jo', svarade han 'Klink i Pipe' har burit mig hit i säc- ken." Så var det en julmorgon, som husfolket var i lagården, när / de kom och skulle gå in, så stod det en hop tallrikar och fat för dörren. Tomten hade satt upp dem, för att de skul- le bli sönderslagna. Men de fick se dem. 'Jaså ni fick se tallrikarna', sade tomten. En gång körde Sjôl till Fredrikshald. När de kom på Sto- ra Le så blev det en kappkörning mellan gubbarna. Sjôl blev värst. När han stannade, kröp tomten fram. 'Ä du mä här', sade Sjôl. 'Ja', svarade tomten, "hade inte jag varit med nu, så hade du tappat."
Husbygge
Ett uthus eller en stuga, som brann eller som an- nan olycka föll på byggdes aldrig upp på samma tomt. Det nya huset skulle ha annan plats, för un- der det förolyckade huset fanns inga goda makter. 'Dålig' och 'god' tomt hörde en ju så mycket talas om. På den 'dåliga' tomten var det 'onda makter'.
Tomten
Tômten hörde hit till staden också. Far, som var kopparslagare här trodde att det fanns tomte. Han gick aldrig från verkstaden om kvällen förrän han hade sett efter att alla verktyg och pinaler var på sin plats. Ingen plåtbit eller annat fick ligga på städet. Om inte allt var i ordning, så blev det väsen, slam- ring och slåing i verkstaden på natten. Det var tom- ten som inte höll fred. Far var också noga med att sluta arbetet på bestämd tid om kvällen. Det blev största ####### med det. Han kun- de allt lägga någon tobaksbuss här och där i verk- staden, för att han skulle ha gott av tomten.
Tomtar
På ett ställe bruka de ge tomten honung och gröt. Så en gång fick de se att han hällde det i ett rös. Då tyckte de att när han inte åt upp det var det ingen nytta med att ge honom, så de sluta upp me´t. Men då tog han till att dra från gården i stället. Först när tåget gick här såg de hur tomten hängde bakefter och försökte hålla emot. En bonde såg när tomtarna kom och bar säd till hans loge. De tog stora bördor men en som var natt- gammal tog bara ett ax. Detr skratta bonden åt. Men då börja de dra ifrå honom istället.
Tomtar
På ett ställe hade de inte tur med hästen. Han var lös var morgon. En gång så var han i ladan och ingen visste, hur han hade kommit dit, och det var omöjligt för dem att. få honom tillbaka, förrän de huggit upp så att dörren blev större. Så var det en kväll som husbonden var i stallet, och då kom det en tomtegubbe till honom och bad, att han skulle följa med hem till honom, för han ville bjuda på fägnad. Husbonden följde med. När han kom in, så var det flera tomtar där. Han blev bedd, att han skulle sätta sig vid bordet. Allihop så satte de sig runt bordet. När de hade börjat att ta till sig och skulle till att börja äta, så tog det till att skvala och rinna från taket och mitt på bordet. "Här ser du nu valles (hur) jag har det", sa tomten till bonden. "Var gång som hästen din stallar, så får jag så här på bordet mitt." Sen bad tomten, att han skulle vara snäll och flytta stallet. Tomten lovade att han skulle hjälpa till. Och bonden flyttade stallet.
Tomtar
I en gammal, grå lagård i Backa har det bott tomtar förr i tiden. Där helgade de tomtarna. De gick aldrig åt lagårn efter klockan 9 på kvällen i den gården. Efter den tiden fick det inte vara väsen i lagårn. Inte fick de hugga ved efter nio på kvällen. Det var regel, och då, om den hölls, så skötte tomtarna om kreaturen. August i Backa hade tre tomtar. De ordnade och ställde med det som var i lagård och stall. Så var det en bonde, som sade till husmodern i gården, att hon skulle ställa så att de fick stövlar, så att de slapp att gå med träskor, för han hade hört hur de stampade i bergen med träskorna, när de vallade hem kreaturen om kvällarna. "Nej", sade husmodern, "förr än jag ger dem stövlar, förr får de flytta". Och jamme flötta di, för di ha inte fönnes där senna dess.
Du ska få dansa mä tomten du!
Att dä ska ha finnes tomtar för i vala dä ha en no hört så mönge gånger å att där som tomten håller te å trivs, där går dä dom väl i nävane, men går den imot kan dä gå rektigt illa. Å, atte dä ä faligt å säga å gäre imot tomten, dä ha ja hört så mönge historier om. Dä va e piga som tjänte på en bonnegård, som matmora skecka ut mä ett fat mä gröt te tomten på julekväl. Ho gjorde på spetaket å tok å åt opp gröten själ, å så sätte ho dä tomma fatet te tomten på logolvet å så ropa ho inåt la; "Dä kan du få å skecka, dä ä gott nåck åt däg"; å så skratta ho. Men ho feck allt för dä ho! Nä ho hade vört ute e stönn, så börja de å grönna inni stöva, va ho tok sä te ute ätter som hon'te kom in, nä de feck sätt så te bordet för om julekväl ska en no äta alle på en gång, hover dä då sin å, så de geck ut å skulle se ätter a. Nä de då kom te lagårn så feck de höre ett sånt bedrövele väsen ifrå lon, se de geck in ätter e lökt å lyste in där, å då feck de se en liten grå tomte i rö luva, som dansa mä piga i så ällane fart, å rö å arg var'n i ansektet, å så sjongde'n. "Du ha äte opp gröten för tomten du! Du ska få dansa mä tomten du. Du ha äte opp gröten för tomten du" Du ska få dansa mä tomten du." De andre va'nte gotte ta na ifrån, å han släppt'ante fölle blon stog ur mun på na, å ho bleg liggande som om ho hade vört dö. Å ätter dä så bleg ho allri ve sä mer.
Tomten
Månen vandrar sin tysta ban, tomten har knappt råd med julegran