Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
På "dömmelonsdan" skulle spinnrocken sättes bort, sen gick det inte an att ta fram den förrän efter påsk. Den som spann mellan dymmelons- dagen och påsk fick garnet fördärvat. Skärtorsdagen skulle man inte få tälja stickor el. hugga, efter de gamles ordningar. Gjorde en det, så blev korna halta och fick ont i benen.
Påsk
Påskbrev Det har en hållit på med så länge jag minns att kasta påskbrev. Det var jag med om. Men det var som pojk. Vi rita stygga käringar på papper. Pap- peret lades ihop som ett brev. En vänta till kväl- len, innan en smög sig till grannstugorna och kas- tade in dem. "Sopa raka och smörjehorn får du nu med dig till resedan (?). Smörjer du väl, så rider du fort till dess du kommer till Blåkullas port. Detta var en sådan vers, som en brukade skriva på brevet. Seden håller på ännu.
Påsken.
Påskägg åt ve allti hemma så långt ja mins tebaka. Ve klädde ägga mä papper.
Påsk
På påskekväl skulle ve samlas på ett högt berg å elda. Te höll på å elda te långt fram efter kväl. På påskdagen geck ve tillbaka igen å elda.
Påsk
På påskenatta kunde dä allt hända att krätura å hästane blev flöttade ifrå sine båsar el. spelt å ut på lon el. i nåt skjul. Dä va' påskekäringane som feck skulla för detta.
Påsk
Påskevecka kalla de för domlevecka. Dagarna hade namn å dä va: Fläskemånda, kött- tisdag, klockonsda, skärtorsda, långfreda o påske- lörda.
Påsk
Klockonsda'n feck sitt namn där- av att de skulle skave tå kyrkklocke- ne metall å ha mä te hornper. Dä va så bra å blanne med i smörja.
Påsk
På påskkvällen brukade de elda på Eterberget. Elden kallades "påskfur". På berget kunde man stå och se ett tjugotal eldar. Man drog ihop ris och elda- de med. Ju torrare ris man kunde få fatt i desto bättre var det. På berget brukade de också skjuta, så att alla trollkäringar skulle flyga bort. Ungdom från trakten samlades på berget. De stod runt elden och såg på, när den brann ned. På påskkvällen målade de kors på lagårdsdörrarna. Så skar de in ett märke på logdörren eller i logväg- gen. Det skulle vara bra för något. Det såg ut som en triangel.
Påsk
På påskkvällen for "påskkäringarne" till "Blå- kulle". De for på räfsor, salen och sopkvastar. Där tog skam emot dem. Han dansade med dem till långt fram på natten. Och det sades att han våld- förde sig på de yngre. De kunde bli med barn. Men de ungarna blev ett satans följe på jorden. Människor korsade sig för bröstet påskafton för att de skulle vara bevarade. Och så gjorde man kors på dörrarna, så att inte fan' skulle komma in och göra något ont. Påskäggen målades randiga och rutiga. Det var för nöjes skull.
Påsk
'Påskekäringar' talade de mycket om. Det var en pojk från Kråkefors, som var ute en påskekväll och då hade han fått se en hel svärm med 'påskekäringar'. Han såg hur det blänk- te i kaffekokarna. De for till 'Blåkulla'. De stal bort kreatur i lagårdarna. För den skull målade hus- bonden ett tjärkors på lagårdsdörren påskafton. Där de ville göra det riktigt, målade de kors på korna.
Påsk
På påskkvällen eldade de stora eldar på bergen ('påskvarme'). Jag var med någon gång jag med. Och det eldades för att mota bort påskkäringarna. På ett högt berg vid Reva ha de brukat elda. Det eldades inte annat än ris och torrved. Ingen särskild uppläggning av elden. Tjärkors på fähusdörren för att inte påskkäringarna skul- le kunna komma in och klippa fåren i huvudet. På lördagsmiddagen började de skjuta. På 'skärtorsdagen' fick man inte tälja eller hugga.
Påsk
I min tid har det inte, med undantag för någon enda, förekom- mit att man tjärat ett kors på fähusdörren påskafton. Men jag mins många gamla fähusdörrar, stalldörrar och dörrar till andra uthus, som voro 'fulllklôttrade' med små tjärkors. De sista som något trodde på påskkäringar och annat otyg var borta i Hökenäs och i Kasa.
Påsk
Under 'domlevecka' (dymmelveckan) fick man inte fö- ra något bullersamt arbete. Det skulle vara fred. Mor- mor var noga med det. Och spinnrocken flyttades bort, när den veckan inträdde, för det gick inte an att spin- na. Benämningar på dagarna i dymmelveckan: 'Köttsondag, kor- vemåndag, fläsketisdag, stomponsdag - då skulle man äta upp 'stompane', som förvarats från julen - kaketors- dag, ostefredag och smörlördag. Namn på dagarna under påsken: påskdagen, andagpåsk, trejedagpåsk. De brukade ta in kvistar av sälg och sätta i vatten. Blom- met på sälgen kallades palmer. Ville gärna ha fatt på sådana till 'palmsöndag'. På 'skärtorsdag' gick det inte an att hugga eller tälja, så att det blev 'kaser' på backarna. Om en ko trampa- de / på en sådan, så fick hon ont i klövarna och benen. Hon kun- de lätt bryta benen av sig, när hon släpptes ut på våren. 'Jag kan tro att hon trampat på en torsdagskas", kunde de säga, om hon gjorde sig illa på backarna. På långfredag skämtade de med varandra och gav varandra 'lång- fredagsris'. Det skulle påminna om Kristi pina. De som först kom ur sängen, piskad de andra med ris. De där 'risbastur- na' kunde bli ganska grundliga ibland, så att de rent av kom ovänskap och ont av. På påskafton for 'påskkäringarna' till Hin Onde. De stal en kalv, får eller ko hos någon och for iväg på. De smörj- de föremålet med något som de hade i ett horn. Det kallades 'påskesmörje'. Tjärkors smörjdes på fähusdörrarna för att inte kä- ringarna skulle ta sig in i fähuset. Det modet var bortlagt i min tid. Men morfar tala om det. Stål la- des över eller under dörren. Jag var med oc sköt 'påskesmäller'. På min tid har tron på 'påskekäringer' inte varit så stor, men vi hade för oss, att vi skulle skjuta upp i luften och / skrämma dem. Men det var bäst att skjuta löst å inte ladda med kula eller hagel, för det kunde hända att en käring träffades och då blev man olycklig. På påskkvällen tändes 'påskvarme' på höjderna, så att det skulle lysa långt. Många unga träffades vid elden. Så var det vanligt att vi ritade påskbrev och sprang och hängde upp på lagårdsdörrarna.