Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara var onda andar, som var i luften. Det kunde vara elaka kvinnfolk, som skickade ut mara. Och troll- käringen kunde förvandla folk till mara. Det kunde vara manfolk också. "Jag ser att du har röda trådar i tänderna", var det en som sade åt en annan. Du har varit mara och ridit någon. De satte järn över hästarna för att inte mara skulle rida dem.
Jul
Förberedelser. En och två dar före julafton skulle di baka. Det skulle va vanlika kaker och två sorters limper och så vörterbrö. Kakene det var sammalet rågmjöl, men till limpene sikta di mjölet. Så skulle di brygga till jul. En del gjorde svagdricka, di brygga på malt och hade humle till. En del brygga enebärsdricka. Julljusen skulle också stöpas i julevecka. Di hade en stöpekerna, en speta med två eller tre vekar på, och så i kerna ljummet vatten inunder och talgen ovanpå. Det skulle va talgljus till alle högtiderna. Uta speta di stecker. Julafton. Om julafton skulle man sluta arbetet på middan. Di ringde in helgen klockan tolv i kyrkene. Sen fick ingen uträtta nåt. Fågelneker satte di upp eftersom di hade råd till. Hemma var det alltid två. Och så skulle mor alltid ha en liten låda mitteför det frammare fönstret som skulle strös med ren havre. Nekerna skulle va uppe till klockan tolv. Man tog en gran i skogen och den skulle kvistas av förnärsom en krans under neka. Neka fick sitta så länge ho hängde ihop. Doppa i grytan skulle di göra allihop. Det skulle vara innan det var nerskymt. Allt såglet för julhelgen skulle kokas först på julafton. Sen när di hade koka det så blev / upphöst och insatt i ett skåp. Sen skulle gröten på. - När di doppa i gryta så skulle det vara kaka. Annars hade di tunnbrö det mesta. Kreaturen. Om julekväll skulle kräka ha utav alle sorters mat. Och så skulle en säga till dom: Ät och må väl, i kväll är den välsignade julekväll. Di skulle ha dreck också. Julhalm använde di aldri som jag hörde. Det skulle va granris på golvet. Di gick till skogen efter det finaste granris di kunde finna och hacka smått smått. Det skulle va gjort till klockan tolv. Julbrasan skulle inte få spraka eller sprätta. Därför fick det inte vart nån an ve än björkeve. Julklappar. Husbon skulle ge julklappar till dom som var i huset. På åtskilliga ställen gick di till grannarna och kasta in julklappar i smyg. Julhögarna. I botten på var julhög skulle det ligga en hel kaka med smör och re- ven ost. Sen var det en oklente kaka och så två limper. Den understa kakan var störst och sen var det mindre och mindre. Julhögarna skulle ligga till tjugonda Knut. (Vörterbröt som di baka på jul skulle inlåsas. Det fick inte röras förrän trettene kom.) Av julosten skulle di ha något kvar när våren kom. Då di börja och så skulle di ha en tredjedel eller en fjärndel av julosten igen, och då skulle det ätas upp. Halve grishuvet skulle också gömmas. Det skulle di ha när våren börja. Men det var noga att di / hade bägge örene, så di måste gömma örat från det andra halva huvet med. Julaftons kvällsvard. På julekväll hängde vi alltid nånting för fönstret, ett täcke eller nånting. Di räkna på ingen skulle titta in. Det skulle inte väre bra. På julekväll skulle di äta gröt, den skulle kokas på risgryn eller vetemjöl. En smörhåla skulle det vara mitt i gröten, och den sto i ett träfat mitt på bordet. Det skulle inte vara någon sugel- vara, utan di hade smör och brö till grötestänge. Rimma på gröten gjorde endel, men inte hos oss. - På julbordet skulle det vara ett ljus för var och en. Det var bara mennas vi åt. Sen fick di släcka så när som ett. Om en var död så skulle det vara ett ljus för den med. Om det inte var mer än ett halvt år sen han dog eller så. Julegoppan. Di skulle göra ett kors i spisen i askan om julekväll så inte julegoppa kom in. Det var en slags mara eller nånting. Hon kom rianes på en sopa eller raka. Var det nåt rört i aska på morgonen annat än korset, så hade julegoppa vart där och rört med sopa. Ett julljus skulle brinna hela natten. Ja, det tydde inte med ett ljus, utan di fick byta om flere gånger.
Folktro och seder
Bland Wattenväsen trodde man på Näcken som även kallades strömkarlen och kunde spela så att kvarnens hjul dansade utan vatten. För honom skrämdes barnen så de ej skulle våga gå till floder, åar eller brunnar så det utgjorde ett medel för dem att förekomma drunkningsolyckor. Wuxna skyddade sig vid vistelse vid vatten i båt eller vid badning för näcken genom att kasta stål i vattnet och samtidigt saga Nack, Nack! stål i vattnet. Sjörån eller sjöjungfrun hadde långt hår med sjert som en fisk samt mycket mycket skön med stora bröst och visade sig när det skulle komma regn. Bland Skogsväsen troddes på Skogsrån som var fulare än Sjörån samt hadde svans som en häst hvilken hon inte ville visa utan höll alltid ryggen från den hon vi sade sig för. Hon var begiven på kurtis, men hennes / kropp var kall och icke lämplig för intimare beblandelse. Om någon letade efter djur eller bär i skogen skulle han först spotta i mossan och sen vranga den för att få tur ? Bergväsen troddes i form av Jettar och troll troddes bebo näs tan alla berg av större mått. De voro ansedda som mycket stora och starka. Ett ordspråk sade han har jettekrafter eller han är stark som den varste Jette: Här en visa om 1) De Jettar och de Dvergar. Det gick en Jettedotter som var så fasligt stor, ner från det höga bergslott der fader Jette bor. Så fann hon uti dalen: två oxar och en plog, der bakom och en bonde, allt syntes litet nog. D jettar och de dvärgar, Och oxar plog och bonde för henne småsak var att uti förklät gömma och bära till sin far Då frågte fader Jette: säg barn hvad har du der? / Hon svarade: En leksak, så skön och rar den är. De Jettar och de dvärgar. Och fader Jette såg det och sade: Nej, min vän. Det är ej någon leksak, bär det dit ner igen! Om dvärgarna ej plöjde med flit uti sin dal helt säkert mången Jette fick svälta i sin sal De Jettar och de dvärgar. Trollen troddes dels själa, dels förbyta små barn hvar för alltid en Psalmbok skulle ligga under huvudkudden i vaggan, de drog även musten ur mat rövade kor och bergtog unga flickor m.m. Älvorna troddes leva i flockar av 12 st och dansade ringdanser i gräset så det låg åt det håll dansen gått i midten var det en fördjupning der älvadrottningen stått och sjungit. De voro alla hvitklädda och ofarliga t o med nyttiga att visa vilsegångna vandrare på rätt väg / Tomtar fanns det godt om både i hus och ladu- gårdar som man måste akta sig att förtreta och icke heller vara förmycket liberala emot. Dem passade inga överdrifter åt någotdera hållet. I En man på gården Gunnarsnäs hadde fått en tomte till sig och en kväll han kom till ladugården kom tomten med ett timotejstra bärane på axeln och kastade i ladan, och sen han blivit kvitt sin börda jorde han ett suckane. Mannen sade då i gäckande ton: Hvad pustar du så för det var inte mycket att komma med. Tomten svarade att: Det ska du härefter få bli varsse ty nu går jag för alltid, hvarvid han försvann. Så länge tomten varit der hadde djuren varit feta och granna men blev efter den dagen magra och skrankiga. Foder hadde aldrig fattas heller, – men nu blev det sådan brist så djuren måste äta tallbarr. II En annan tomte fans samtidigt på grann gården Gunnarsbyn som alltid var tjenstvillig och snäll han hjälpte mor i huset med att sikta mjölet till julbaket hvilket var stort. Han fick löfte om nya / kläder till jul för besväret och det fick han också han klädde då på sig de nya kläderna gick så och kråmade sig en stund, talade och sade: "Grann, grann aldrig sikta mjöl mer" och – så försvann han. Drakar höll till i skogen i kanter av mossar intill stupa branter och voro stora och ohyggliga djur deras avföring kunde bilda stora högar på tre eller fyra lass. En bonde tog sig före att hämta gödsel ur en sådan hög och fick tre lass första dagen andra dagen for han dit igen och då var det lika mycket, så höll han på en hel månad men sen blev det slut ty draken flyttade till annan plats. Maran var en mycket besvärlig gäst för hästarna i synerhet, om den fick rå sig, den liknade en stor, stor flundra och kom på natten in i stallet och lade sig på hästarna, som hon marterade så att svetten flöt i strömmar av dem, och på morgonen stod de i spiltorna och "darrade som aspelöv / Det enda medel som hadde verkan var att sjuta en skata för hvar häst och hänga den över honom i taket sen kom den aldrig mer igen. En dräng hadde märkt att maran red husbondens två hästar, och han beslöt att fördriva den – men ville också se hvad maran tog sig till när hon inte kom åt hästarna. Till den ändan sköt han en dag tre skator hvar häst fick en och själf tog han med sig den tredje och lade sig på stallrännet för att se hur det gick till. Fram emot midnatt kom det två maror stora som hälleflundror flygande, men när de fick se skatorna vågade de sig inte på hästarna som blev rysligt rädda de flög då genom hålet i taket upp och skulle rida på drängen som då hadde sin skata att freda sig med De måste då fly, men sen dess hängde det alltid döda skator över spiltorna i stallarna och den tiden är icke så långt avlägsen som detta bruket upphörde om det ens i fjelltrakterna inom socknen inte behålles ännu hvilket jag tror
Från kyndelsmäss till midsommar.
Från kyndelsmäss till midsommar. Dalsland, Rölanda socken. Upptecknat av: Torsten Hjalmarsson, Hällan, Hökedalen. 1923 Bestämda fest- och märkesdagar. Kyndelsmässodagen. Vid kyndelsmäss ansågs hälften av kreaturens "innestöa" vara förbi, och det gällde att se efter om man hade hälften av fodret kvar. / Droppade det från taken på kyndels- mässdagen, så betydde detta att det skulle bliva ett gott smörår. Jungfru Maria tvättade sina kläder vid denna tid och fördenskull var det såpa i vattnet. Den, som ville ha rena, skinande kläder skulle passa på och tvätta dem vid denna tid. På kyndelsmäss-söndagen skulle var- enda kvinna, såvitt hon orkade, iväg till kyrkan. De som hade mycket lång väg att gå, måste ge sig iväg på lördagsafton och så övernatta hos någon bekant på vägen. Det sades, att skatan lade första pinnen till sitt bo på kyndelsmässdagen. Några märken på denna dag för årets väderlek och fruktbarhet kännes icke till. / Men Pålsmäss var en sådan märkesdag, den första mest betydande för året. Det hette om denna: "Skiner solen denna dag, om inte längre än att man hinner sadla en häst, så skall det bliva ett gott och grödeligt år." Petter Katt. Petter Katt har kastat en het sten i vattnet, hette det. Denna dag var nästan en fest- och glädjedag, det var vårens förelöpare som var kommen. Härefter skulle isen täras av stenar, pinnar och han skulle "ätas" undan för undan. Fyrtio martyrer. Nionde mars var emotsedd med stor / spänning. Den spådde väderleken för fyrtio dygn framåt. Tredje dagen (11:e mars) var den egentliga utslagsgivaren – om det blåste nordan och var kallt de två första dagarna men på tredje dagen kastade om och blev milt, så var detta utslaget; "tredje dagen bryter". I mitten av Martyrerna kunde en smärre ändring komma och därför vänta- des med spänning på denna dag ifall "vin- tern var rasande" Gregoriusdagen. "Gregori gång, natt och dag lika lång." Att springa Gregorius var allmänt i bruk. På morgonen skulle man sätta iväg och springa barfota i is och snö. Ju längre man kunde springa och ju / fortare, desto bättre. Om man sprang riktigt duktigt, så kunde man vara säker på att slippa ifrån "stenbörder" och annan ömhet i fötterna under sommaren. Vårfrudagen. "Vafferdagen" ansågs för den första vår- dagen. Sådan som denna dag var, sådan skulle sommaren i det stora hela bli. Lärkan skulle låta höra sig då; hade hon kommit förr, så hade hon fått "sitta inne". Första april. Att narras på denna dag var allmänt i bruk, och dagen erhöll en festlig munter- het av detta bruk. / "Ärlevintern." Efter sädesärlans hitkomst – någon av de första dagarna i april – skulle det bli en köldknäpp, och denna kallades för "ärlevintern". Adertonde april. Då utgick Fyrtio martyrer, och sedan kunde man vänta mera ostadigt och nyck- fullt väder. Om snöandet i april hette det: "April- snö likasågott som fåragö." "April våt å maj kall, fyller bondens lada all." Första maj. Då maj gick in var det fäst och det / skulle då vara en hel del extra till mat och dryck. Ägg var något ovanligt i mat- väg på den här trakten förr i tiden. (En två à tre höns på varje gård var det van- liga). Men på första maj vankades det ägg och smörgåsar, hembryggat dricka – och supen, ej att förglömma! Man skulle dricka märg i benen, hette det, man behöv- de att bliva stark i vårantiden. Korsmäss. Vid korsmäss blev det en köldknäpp. Nu skakade sig älgkon så kraftigt att hennes kalv föddes. Straxt efter korsmäss skulle göken komma. Om man på fastande mage fick höra göken första gången för året, så blev man "dårad", man blev / illamående. Det hette om göken: "Gal göken från bar kvist, så blir sommaren torr förvisst." Midsommar. Till denna högtid skulle stugorna fejas in- och utvändigt, bl.a. så skulle stenfoten och skorstenen vitlimmas. Unga björkar spikades upp vid dörren och inne i rummen fästades björk- löv uppe vid taket, på muren och kring skåpen. På midsommarafton gick man ut i backarna för att plocka "midsommar- koste", ju flera sorter blommor man kunde få i denna, ju bättre var det. / Ungdomen skulle rå sig själv på midsommarafton, och när de kommit samman i följen, så drogo de iväg till majstångsdansen eller till dans på någon loge. Majstång restes oftast vid något förnämligare ställe i bygden t.ex. vid officersboställena, "herrskapsställe". Majstången var en reslig stång med tvärslå såsom ett kors, den virades med blad och blommor och på tvärarmarna hängdes kransar. Varje ungdom fick hänga på sin medförda krans eller "koste" och det gällde ju att ha så fina sådana som möjligt. När stången var färdig börjades ringdansen, och hela natten förgick under dans, sång och glam – "midsommarnatta ä enga stönn". / Midsommardaggen var den säkras- te boten för skabb. Man sökte upp någon plats i ängen där det var mycket blom- mor och där skulle man rulla sig naken i daggen tidigt på midsommarmorgonen. Många gamla berätta, om huru de blevo av med den förskräckliga skabben genom detta bad i daggen. Fastlag, påsk och pingst. "Sju veckor fasta och sju veckor vår blir det så länge världen står." Med fastans ingång följde en hel del föreskrifter. Att ställa till med dans eller / gillen under fastan var synnerligen hedniskt. Lysning till äktenskap fick heller inte ske. Dymmelveckans dagar hade särskilda namn: köttmåndag, fläsktisdag, klockons- dag (askonsdag), skärtorsdag, långfredag, påsklördag. På klockonsdag fick inte spinnas, ty då blev tråden till rep åt påskkäringarna, sådana som de hade behov av vid färden till Blåkulla. På köttmåndag skulle det kokas kött- soppa, och på fläsktisdag skulle det vara fläsk till middag. Skärtorsdagen hölls såsom "lätthelg". På långfredag gjordes på lagårdsdörrarna kors av krita, på påskafton tjärades kors. / Detta skulle skydda för påskkäringar, som ville in och mjölka eller skada korna, klippa fåren och sådant. På långfredags morgon gällde det att komma fort ur säng, annars blev det ris att få. Man skulle inte trampa barfota på golvet denna dag, ty då fick man bölder under fötterna. Rägn på långfredag bådade en torr sommar. Minsta möjliga arbete skulle utföras i "domleveckan". Storstädningen skulle vara undangjord före denna vecka. Påskaftons middag började karlarna att skjuta, för att skrämma bort häxorna, och på kvällen tände de yngre väldiga bål för att med eldens hjälp hålla "styggelset" på avstånd. Det var liv och rörelse i / bygden på påskkvällen. De yngre, som voro ute med påskbrev fingo vara för- siktiga, så att de inte blevo fångade och igenkända, ty då var det förstört. Påsk- breven voro fullritade med höns, kyck- lingar och ägg, sopar, rakor och smörje- horn och så var det påskrim, förstås. Prov på påskbrevsrim. I. Nu är det påska med buller å bråska, då ska vi ut å rida med vapen vid vår sida. Sopa, raka, smörjehorn sänder jag dig till resedon. Sopan är liten å rakan är kort men smörjan i hornet är tämligen gott. Smörjer du väl, så rider du fort, så mötes vi åt vid Blåkulla port. / II. Jag skulle min smörja koka, men glömde att dörren kroka. In kom galne mor Britta med en kopp kardemumma och en kopp salt, å dä var dä värsta av allt. I påskbreven var det vanligtvis kara- meller, konfekt eller andra godsaker inlag- da. Adressatens titel var "påskgubben, "påskherrn", "påskfröken". På påskkvällen åts alltid ägg och gröt. Den som var ute på påsknatten kunde allt få se många märkliga saker, då var påskkäringarna i farten, och redo fram / genom luften på kvastar eller halm- kärvar. Man måste skydda sig och sina kreatur för de leda påskhäxorna – tjärkorsen på lagårdens dörrar fredade kreaturen. Man trodde, att påskkärin- garna samlades på någon bestämd plats till fest och att den "Stygge" själv då var med. Om en påskkäring under sin luftiga färd blev igenkänd och ro- pad i namn, så föll hon ögonblickligt ned, och vad värre var, hon blev sedan halt för hela sitt liv. Om Blåkulla hade man inte något klart begrepp utan det var "en mystisk ort långt, långt borta". Det lever ännu sägner om häxor och deras fester. Här äro att par i kort- het antecknade. / Det var en påskafton för längesedan som några soldater här från denna trakt lågo i fält nere i Tyskland. De voro inkvarterade hos en gumma. Nu på påskafton tänkte var och en på sitt hem och samtalet kom att röra sig om vem av dem som hade den bästa och trognaste hustrun. En soldat T. var särskilt ivrig att framhålla sin lagvigda, som ett mönster av dygd. "Kan du veta om din hustru är trogen nu när du är så långt borta? Vill du se huru hon har det, så skall jag föra dig hem i natt", utbrast vär- dinnan, som hade lyssnat till soldater- nas samtal och blivit intresserad. T. var med om detta, och på kvällen fick han sätta sig bakom värdinnan på / en halmkärve och så bar det iväg mot norden. "Akta dig, så att du inte fastnar på Göteborgs domkyrkotorn", varnade häxan. När soldaten om natten kom till sitt hem sovo alla och allt var tyst. Då tager soldaten försiktigt ut en föns- terhalva och smyger sig in. Och vad han då får se gör honom rasande. Hustrun sover tillsammans med en främ- mande mansperson. Och på kvällen ha de säkerligen hållit kalas, ty bordet är fullt med mat och godsaker av alla slag. Soldaten som var rysligt hungrig slår sig tyst ned vid bordet och äter sig mätt, sedan ser han sig om i stugan och får se ett par nygjorda kängor stå på soffan. / Nu gick det upp för honom, att den usling som förstörde hans hem och lycka, var grannen – skomakaren. Han gjorde raskt sitt beslut, smög sig tyst ut genom fönstret och tog den ena kängan med sig. Han fick sätta sig upp på halmkärven, och så bar det iväg till Tyskland igen. När tjänstgörningen var slut och han komme hem, skulle hustrun få svara för sin otrohet. Kängan skulle han ha med och visa dem. – – – – Det var i en kvarn som häxorna brukade samlas till fest under påsknatten. En man hade en påsknatt gömt sig i kvarn- vidjan, för att få se om det skulle hända något, och frampå natten började påskkärin- garna att komma, det kom en hel mängd / och till sist kom själve den "Stygge" också. Påskkäringarna hade knyten med sig, och det var smör som de skulle skatta åt "Fursten i ondo". Det var en käring som hade för litet smör och fick till straff att vara "lysekäring", lysa medan de andra festade. Mannen som låg gömd var oförsiktig, och de fingo syn på honom och rusade då förskräckta iväg. Mannen hörde huru de under villervallan ropade åt den "Stygge": "Kvitens för smöret, kvitens för smöret!" På påskdagen kunde man i kyrkan få se påskhäxorna om man lyftade selen från hästen och spottade under den, man / fick då se huru häxorna sutto baklänges i kyrkan, med ryggen mot prästen. När solen på påskmorgon gick upp bugade den sig tre gånger. Var pingstdagen varm skulle som- maren bli kall, trodde man. Arbetslivet under vårhalvåret. Det var en hel del arbeten som skulle göras undan före vårandtidens början. Tunnbrödsbakningen skulle ske "tras" på vår'n, och då skulle det bakas så mycket att det varade till höstbaket före / jul. Av havremjöl bakades papperstunna en meter i diameter stora kakor, vilka gräddades med det samma och sedan lades upp på varandra till höga "ruvor". Bak- ningen började vid 3- à 4-tiden på morgonen och om "bakekäringarna" voro flinka, så blev det en massa kakor under dagen. Det var ett slammer av "kävlen" och ett muntert prat och glam, brödbake- dagen var rent av något festligt. Natur- ligtvis var det något särskilt med det som hände en sådan dag. Kom det någon främmande den dag som man bakade tunnbröd så kallades han för "brödfot", och det var ett lycko- tecken när en sådan kom, det skulle vara lycka och välsignelse under den tid brödet / varade. "Brödfoten" skulle undfägnas och så skulle han hava bröd med sig när han gick. Om kakorna ville reva sig om kävlet så betydde detta, att det på gården snart skulle bliva att linda småbarn. Den sista kakan skulle bakas åt hästen, den var tjockare än de andra och kallades hästläfsa. Det var många märken för tiden då sådden skulle börjas. Göktytan och gulärlan visade sig när rätta tiden var för handen. Det var en liten fest som kallades "börjebete" när vårarbetena tog sin början. Vårandtiden, som kal- lades för "plogen" eller "plogane", räckte i många veckor, ty åkern handhackades / för det mesta, och detta var ett arbete som behövde både tid och krafter. Såkakan, som var bakad om jul, tog man fram vid "börjebetet", hästen skulle ha en smakbit av denna kaka. Ärterna skulle sås först, man skulle vara mån om att få ut dem tidigt. Vid Erik skulle linet sås. Och på denna dag brukades det att bada och tvätta hästarna. Vid Urban skulle all sådd vara avslutad. "Den som sår efter Urbani ti', får store ax men lite i." Man trodde, att tegarna skulle kunna bära bättre skörder om man skaffade jord från kyrkogården och strödde ut på dem. Men att taga jord på detta sätt var inte hederligt och många voro de som / bittert ångrade sin "synd". På Valborgsmässodagen eller vid kors- mäss skulle kreaturen ut på bete. Det kunde hända att trollen voro framme och bedrevo sitt iltyg, kreaturen kun- de vara omöjliga att få hem, och då hade de blivit "häfta av troll". Man fick försöka att driva bort trollen genom att skjuta över kreaturen. I bergen kunde man hitta en underlig "metall", hårdare än allt annat och konstig formad som man kallade "bergesmi", och lade man denna i bösspipan då man sköt, så verkade det på trollen så att de funno för gott att ge sig av. På Kristi himmelsfärdsdag "drogs medda", och det var hölingarnas glädjedag. / Korna behängdes med kransar, och de yngsta fingo namn. Skällorna hängdes nu på – före "drag medda" fick inga skäl- lor komma i bruk. När kossorna kom- mo hem, så fingo de mjölkeblom (kabbeleka) och mjöl i sin bytta, och i denna låg det även ett ägg åt hölingen som fick äta sin middag ute denna dag. Man trodde, att jättarna som bodde i de stora bergen även hade kreatur, stora hjordar, och att dessa voro ute på bete om natten. Många har berättat om huru de hört jättekornas skällor och jättarnas lock under natten. Väderleksmärken och annat. Första söndagen i advent visade väder- / leken för vårandtiden; andra söndagen för slåttern; tredje söndagen för skårn; fjärde söndagen för hösten. Nedanets sista torsdag är märkesdag för nästkommande ny. Lördagsny är sällan gott, hette det, det bådar kyla och rusk för hela nyet. "Måndag krank gör hela veckan blank." Långa alhängen spådde grödeligt år, men korta kallades hungerknopp. "Mars med sitt skägg lockar barnen om vägg, april med sitt skinn skrämmer barnen in." När kråkan kom tillbaka från "sille- bygden" då var fläsket från höstslaktet spiket. "Kråkan ä så go som en orre när ho kommer frå sillebygda", hette det.
Hemliv och hemseder
Sedan julhelgen dansats ut på tjugonde dag Knut, var man åter inne i det gråa vardagslivets mödor, svält och tråkigheter. Dagen användes av männen i regel till skogs- arbeten, och kvinnorna skötte husdjuren samt stickade strum- por och "bälvantar" åt sina män och tjänare. Hushållen voro i regel stora, emedan det var många barn i famil- jen, dussinet fullt och ofta däröver hörde inte till ovan- ligheten. När aftonen kom efter den korta, ofta kalla vinter- dagen och mörkret föll på, blev det tyst i huset en stund, innan brasan i ringspisen tändes. Det var då "kvällvart", och var det då någon som bullrade, så bull- rade det igen, sen folket lagt sig och störde sömnen. Emellertid så tändes brasan, och "lysestätta" kom fram, en stake på fot av trä med en "klyp" i toppen och / en på sidan. Dessa voro av järn. Staken såg ut så här: Männen "spikade" stickor av furuträ, vilka tändes och sattes i klypan samt vändes och "snattades" (kolet avlägsnades) samt utbyttes mot en ny, när den först tända tog slut och så un- dan för undan. Detta var den belysning, som man skulle arbeta vid. Männen sysslade med träslöjd. Det gjordes träskedar, slevar, "tvärrar" (grötkräcklor), sel- pinnar, yxskaft, snöskovlar, "stenglar" (trägafflar, som användes till gödselgrepar), kaffehoar med trinsor för krossning av kaffe, sopkvastar av björkris, toffelbott- nar, träskor o.s.v. Samtidigt underhöllo de elden på spiselhällen. Kvinnorna sysslade under tiden med spå- nad. Mor själv spann tagel eller ull, vuxna döttrar eller tjänsteflickor blånor, och någon kardade ull. Vid arbetets gång under de långa vinterkvällar- na berättades underbara historier, varibland spök- historier spelade stor roll. Till omväxling sjöngs vi- sor, ofta grovkorniga, men ibland även vackra och rörande. Gissegåtor och ordspråk hunno passera revy / under den långa vintern samt sagor om tomtar och troll, bergjättar, drakar, sjöjungfrur, skogsrår, näcken o.s.v. Sen arbetet var slut, blev en enkel måltid serverad (härom mera sedan), varefter husfadern läste kvällsbönen. Hus- modern ryktade upp elden och lade glöden till rätta samt "släppte spjället". Äldre barn och tjänare sysslade med att bädda nattlägren, varefter man gick till vila under sotad ås i grova, hårda bäddar. Fars och mors säng var gemensam och olik de andra, emedan den hade sparlakan och var ofta väggfast. Sparlakanen voro fästa i en fyrkant av list i taket och hängde ned till golvet med en delning mitt för sängens långsida. De voro hemvävda i rutiga färger, såsom svart och vitt, gult och grönt och stundom blått och gult. De voro dels av linne, dels av ylle. På bot- ten av sängen lades förr råghalm, därpå breddes ett grovt linnelakan, så en lång huvudkudde, stoppad med agnar, hackelse eller i bästa fall klipp- ta trasor av gamla kläder. Sedan kom den ob- ligatoriska fårskinnsfällen och så sticketäcket. När / man så lagt sig, drogs sparlakanet samman, och sen råd- de de sig själva. I tjänstefolkets och barnens bäddar, som utgjordes av soffor och s.k. liggebänkar, var enahanda inrede med den skillnad, att där fick s.k. blångarnslakan och en- tänningslakan samt hårtäcken duga. Vad mat och dryck angår, så fick man inte vara nogräknad i vardagslag. Brödet var blandat med in- till hälften havre, när det var fråga om "kaka" eller mjukt bröd, och havre i sin helhet, om det gällde det papperstunna torra brödet i kakor på c:a 3 fots diameter. Av detta sistnämnda bröd bakades alltid mycket på en gång. Man brukade ställa till med "bake- dar". Grannkvinnor uppbådades till hjälp, och 3 à 4 kvinnor kunde då sitta och rulla ut sådant bröd i 2 och 3 dygn. Far själv satt vid stora bakugnen och eldade. Han kal- lades "brynare", emedan han stekte brödet. Elden hölls så stark, så han kunde hinna undan för alla 4 bakers- korna. Drängen i huset eller älste sonen "knödde" degen av vatten och havremjöl. Vad tillredningen av detta / bröd angår, så var det en fingerfärdighet och en konst, som de flesta både kvinnor och män i våra dagar skulle ha svårt för att göra efter. Sen brödet var bakt, lades den ena kakan på den andra i "ruvor", som sedan buros upp på vinden och lades i "bröhäcken". Den var gjord av en brädbotten, som hängdes i vidjeband fästade i taket, ty råttorna unnades ingenting då heller. Då häcken var full, slutades bakningen, och så hade man tunn- bröd för ett halvt till ett helt år framåt. Brända bröd- kanter åtos sedan med nöje, ty den som åt sådana fick gott mål till att sjunga vackra visor, och det var loc- kande. Det tjocka, mjuka brödet, som bakades var vecka, användes till frukost med för det mesta sur eller söt mjölk till samt som sovel spicket fläsk eller kött. Frukosten åts vid 7-tiden på morgonen. Mellan 10-11 f.m. åts den s.k. dageln, som bestod av havregryns- välling och tunnbröd. (Havregryn och korngryn maldes av egen skörd på handkvarnen.) Klockan 2 åts mid- dagsmål. Därvid förekom de flesta dagarna i veckan / sill och potatis, i brist på sill stundom kummin och salt, eller grädde och salt. Andra dagar koktes ärter och fläsk. Sön- och helgdagar serverades alltid kött och soppa, vari potatis, morötter, kålrötter och palster- nackor samtidigt kokats. Det tunna havrebrödet till- hörde även denna måltid. Det "syllades" i ett fat, och överöstes med fet buljong. Den rätten kallades "mölja". Var soppan kokt på fårhuvud och fårben, kallades den för "bullersoppa". Aftonvard vid 5-tiden av 1/4 kaka med smör och ost till samt kaffe eller mjölk. Kvälls- varden bestod i regel av havregröt med söt, blåsur, eller sur mjölk och så tunnbröd med en klick smör på. När våren nalkades, vilket räknades från Gregorius, som då var den 12. mars, brukade man "inviga" den med att "springa Gregorius" på kvällen samma dag. Det till- gick så: man befriade sig från all fotbeklädnad och sprang runt huset tre gånger sak samma hur stark vinter det var eller hur mycket snö det var på marken. På detta sätt kunde man förvärva sig gott "grokött" = läkekött. / Efter Gregorius-dagen utbyttes spinnrockarna av kvin- norna mot vävstolarna, som nu skulle in. Det under vin- tern tillverkade garnet skulle nu vävas färdigt, innan "vår- antiden" kom. Det vävdes linnevävar, blångarnsvävar och entänning i långa banor. Sedan sattes upp vadmals- väven av rent hemspunnet ullgarn till kläder åt män- nen och klädningsväven för kvinnornas beklädnad. Så kommo handdukeväven, näsdukeväven, säckeväven och hästetäckeväven, vilken senare till största delen bestod av "ragg" d.v.s. hår av husdjuren, hästar och kor o.s.v. Den under våren tillverkade linneväven, blångarns- väven och entänningen lades senare på våren ut på marken till blekning. Vadmalet sändes till "stampen", för att färgas och stampas. Färgerna voro svart till hög- tidskläder, mörkgrå och ljusgrå till vardagskläder. Kvinnornas klädningstyger medsändes till stampen för pressning, ev. färgning.