Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara.
Mara - det var en karl eller ett fruntimmer. Den kan gå igenom vad sprickor som helst. Förr hängde de flinste- nar och döda skator över hästarna för att inte mara skulle kunna komma och rida på dem. - Vet ej att maran kunde visa sig i gestalt av en katt. Mara kunde göra så granna, väl- gjorda flätor i manen på hästarna.
Mara
Mara var själve "den eländie", det trodde folk. Mara red djur och folk. Hon var tung som en sten, när hon kom på ens bröst. Jag minns de talade på, att de kunde läsa bort henne med Guds ord. Om någon nämnde Guds namn över den som mara brukade vilja åt, så hade hon inte makt. Om man skrev Guds ord på en papperslapp och stack den, där de trodde att mara kom in, så tog hon sig inte igenom.
Mara
”Mara va själve den eländie” (djävulen). Det trodde allt folk. ”Mara re djur å fôlk.” Hon var tung som en sten, när hon kom på brös- tet. Jag minns, de talade på att de kunde läsa bort henne med Guds ord. Om någon nämnde Guds namn över den som ”mara” bruka- de vilja åt, så hade hon inte makt. Om en skrev Guds ord på en papperslapp å sta de där en trodde att ”mara” kom in, så tog hon sig inte genom.
Maran
Jag vet att det var en käring som de kallade för "mare-Brita", för hon skulle ha "mara" med sig. När hon ville någon något ont så ställde hon att hon fick mara om natten. Käringen hade rött hår, å det var för det som hon skulle ha mara.
Vårhalvåret. 40 martyrer
Den 9 mars när 40 martyrer går in kommer väderleken att bli sådan i 40 dagar, men blir dä ombyte 3dje dan d.v.s. 12 mars, blir de följan- de dagarne lik den dan.
Mara.
Rödhåriga skulle ha mara. Det hörde jag talas om. De kunde skicka mara på andra, om de ville. Det var en dräng, som hade gett fästmön slut. Han fick inte frid om kvällarna. Mara kom och red honom om nätterna. Så fort han skulle till, att somna, när han hade lagt sig, så var hon på honom och red. Han började fria till tösen igen, och då fick han vara i fred för mara. Om man kom på en, så hade en ingen motet, förrän hon lämnade en. Man skulle ställa skorna bakfram, när man lade sig om kvällen.
Mara
När mara red hästen, så var han svett i stallet på morgonen. Om en gned honom med eldstål över ryggen, så blev han bra. Så skul- le en hänga stål över honom, så blev han inte " bortstulen" av mara. Di sa, att en kunde få henne med sej efter vägen. Hon klämde ihop en. Denna varelse vet jag inte vad det var. Hon hörde till det som var osynligt.
Gregoriusdagen
Gregoriusdagen skulle en springa barfoten på isen. Den var svarast (bäst) som kunde springa rätt över Rörviken och tillbaka. Det hade far min gjort. Det var den 13 mars på morgonen som en skulle ta denna språngmarsch. Det skulle vara för hälsan, för att en skulle hålla sig frisk. Om den 13 mars sade en: Gregorii tid, dag och natt lika vid.
Mara
Folk hade ont av mara. En gång hade jag henne, och jag såg tydligt en svart katt, som låg på bröstet, men han kvävde mej så svårt, att jag inte orkade röra mig, och jag kunde inte ropa heller. Om man skulle skydda sig, så skulle man ta in häxkvastar och lägga under och över sängen och över dörren. Sådana tog man också och hängde i stallar och fähus för att inte mara skulle ri hästar och kreatur.
Mara
Mara var luden som en apa. Morfar hade sett henne. Hon kom in genom dörren, men han kasta sig på sidan i sängen, och då fick han vara i fred för henne. Hon var värst mot hästarna. När hästen stod svett på morron, så hade "mara re" hästen. De gamle hade för sig, att om man stack ett psalmboksblad eller en almanacka i taket över hästen, så skulle hon inte ha makt att rida honom. Det var i alla fall "nô ont", som kom över hästen.
Vårhalvåret
I mars skulle en skjuta en skata å hänga upp över stalldörren. Det skulle bli lycka då å hästarna skul- le få vara friska då.
Mara
Jag var så illa ansatt av mara en gång, så jag trodde rakt, att jag skulle gå åt. Men det gick bra den gången. Jag hade nyss lagt mig och var klarvaken som jag är nu. Då fick jag se något ulligt, som såg ut som ett nystan, men det hade fötter. Det hoppade upp på bröstet på mig och snörde till, så jag orkade inte andas. Jag tyckte att jag sjönk och kom upp igen. Inte orkade jag skrika, och när jag blev kvitt uslingen, så var jag alldeles blöt av svett. De sa att det skulle vara gamla käringar och häxor, som skickade mara på en. Knivsuddar och nålsuddar var bra att sticka vid dörren och fönstren. Hon skulle sky för sådant.
Maran
Det var något som kom över en, när en låg och sov. Nu på länge har jag inte haft den. Tron var den att det var andra människor som gick mara. Med de kunde mota hen- ne, om de hängde en "markost" i lagården eller stallet, för hon var farlig på djuren. De stod "dyng svetta" på morgonen.