Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Näcken
Man skrämde barnen för näcken. Han kunde dra dem ned i sjön, om de gick ut på bryggorna. Men jag tror inte, att de stora trodde på näcken. - Jag har inte hört näckhistorier annars.
Skogsrået skyddade tjäder och orre
Det var en som hette Kristian Salmonsa som var ute och jaga och fick si det satt en tjäder oppi en tall. Och han sköt, men tjädern satt kvar. Och han sköt så det vart ett hål så han såg dagen genom'en, men han satt kvar. Och det var orrlek frampå ystersjön - det är orrlek där än idag på vårom - och det var en som var utre och skjute, och det kom fullt med orrar, och han sköt så han sköt hål på dom, men ingen feck'en. Jag vet inte vad det var. Men dom har sagt skogsrå skydda dom.
Virke hugges i nedan
Om man skulle hugga virke till en byggnad eller skidor eller vad som helst, så skulle det vara i nedan. Var det i fullmåne så sprack det. Inte heller i ny skulle det vara.
Ingen tro på dragväsen som puken
Både N.L.A. och hustrun tala om puken, som brukats bland bönderna och drog mjölk och smör men säga båda att bland lapparna har ej funnits någon tro på något sådant väsen.
De underjordiskas hämnd
I Meraker (Norge) var det en flicka, som var ute och geta korna, och så var det en björk där, som inte stod rak, och så satt hon sig på den. Men då hade hon klämd ihjäl ett barn, som hörde Lucia folke till. Och hon blev så illa hanterad utav dem, och prästen och läkaren var där, och dom kunde int hjälpa henne; men dom hörde att det tala inne där och såg, att dom levde nu med henne. Sen var det en gång dom [Lucia folket] hade sagt att nu skulle dom skynda sej fara, Hos-Tomas (Förleden i namnet osäkert uppfattad, och gumman svår att fråga nu.) skulle komma dit. Det var en lapp det, som kunde sådant. Men han bällte inte laga henne han heller. Hon fick ligga så tills hon blev död.
Bortbytingar
Dom talade om att dom fick bortbytingar. Men om dom piskade den på en torsdag, så kom modern och tog den tillbaka. (Tro bland lapparna)
Jättekast
Det är tre stycken fjäll ystaför Tännäs, som kalles för Krökan. Det var nån som skulle kassta ner Tännäs kyrka, det var väl nå jättar. Dom kasta dom där fjällen då, men dom nådde inte fram, därför ligg dom där.
Jordbyggarkäringens locklåt
Det var en jordbyggarkäring, ho jätte och locka så här: "Kom Linda, kom Kinda, kom Hagamo, kom Käramon, kom Långspäna å Skita." Det där har jag hört utav farbrohustrun, Krestjan Erikssons mor. Kröttera skulle vara rö och fine kräk. Och dom skulle locke så fint på dom.
Det var inte kråkor
Det var en dalkarl som var här och arbeta, och då flög en stor kråkhop över dom en gång, och han stod rätt opp och bara såg på dom. Då fråga bonn varför han stod så länge, om han inte hade sett kråker förr. - "Ja det är inga kråker", svara han då, "den ätteste är gamle Klovves-Tol."
Gamle Tol i kråkhamn
Det var en dalkarl som var här och arbeta, och då flög en stor kråkhop över dom, och han stod rätt opp och bara såg på dom. Då fråga bonn varför han stod så länge, om inte han hade sett leråker förr. — "Ja det där är inga leråker", svara han då, "den ätterste är gamle Klovves-Tol." Då föll han ner.
Underjordiska och deras härkomst från Lucia
Älingajet (Ej säkert uppfattat, avser endast att något sånär tydliggöra uttalet.) kallar vi dem. Ja ha sitt med egna ögon. Dom ser ut som vi. Och dom har renar. Ja ha sitt dem. Då man kommer dit är det alldeles borta. [Inga kåtor vet sagespers. Att man sett.] Det är Luciabergsfolk. Det var en som hade mycke barn. Då kom Jesus till henne, och hon ville inte att han skulle se, att hon hade så mycke barn, så somliga gömde hon i källarn, så inte Jesus skulle se dem. Och dom blev osynlig och blev Luciabergsfolk. Hon som rådde om barnen hette Lucia. Man ska aldrig bygga i deras vägar, det blir oroligt där.
Om lappmordet i Ljungdalen
Första lappfamiljen som kom ner från norska fjällen slog sig ner vid Öjön och hade 37 renar. Dom mjölka renarna, dom var mera tam då. Jag tror nog det var i början av 1600-talet, det var nog lite förrän nuvarande byn börja i mitten på 1600-talet. Och det är vad jag har inhämtat utav gamla lappar, att det kom hit några jaktmänniskor från Vemdalen, och dom hade börjat skjuta renar. Då ropa vallpojken att det var hans fars renar och sprang hem och skulle tala om det. Då smög dom sej efter och sköt mannen och hustrun utanför kojdörren. Och så var det två pojkar i 16-17-årsåldern, och den ene kom dom också åt att skjuta. Och en liten flicka slog dom ihjäl med yxa. Men den andra pojken han hade ryckt åt sej geväret och sköt, men det träffa bara den ene. Och då han skulle ladda om fick han inte ner kulan. Det var ju en mynningsladdare. Då flydde han ner till en fångstman här nere i Ådalen som hette Olof Halvarsson och skulle gömma sej där. Men dom där kom efter, och då han fick se dom komma så sprang han ut och skulle åt skogen. Men då han kom till bäcken här på nordsidan och skulle hoppa över, så brast svångremmen för honom och byxan ramla ner, så han snava, och dom fick fast honom. Då band dom händerna hans på ryggen och la ner honom i bäcken och dränkte honom så. Sen fick bäcken heta Finnbäcken. Men gärningsmännen blev häktade och dömd till döden.
Tor ille och Gunhild snille
Tor ille skulle ha kommit från Norge och bosatte sej här. Det är en plats här uppe på skogen som heter Toremyra, och det var väl kanske där Tor ille bodde. Det syns spår efter en tomtplats där också. Det var väldiga jaktmarker och fiskevatten här, och han var nog som en regent efter hela ådalen. Han hade en syster, Gunnil snille, men hon fick inte stanna här. Dom vart ovänner om jakttrakta och fisket. Hon flytta då till Tännäs. Tor ille han drunkna i älven ovanför Storsjön och flöt i land på Västnäset och blev begraven där på högsta punkten, och sen har det blivit kallat för Torillnäset. Jag talade med en gubbe i Börtnan som hette Sven Ersson och var född i Skålan i Klövsjö. Han sa att det hade varit ting i hans hemgård långt, långt tillbaka, och han sa att det skulle finnas papper där det stod om att Tor ille gick upp en gräns mellan Härjedalen och Jämtland. Han gick från Ljungans ådal nånstans — jag vet inte var — och genom Lövdalen till Glän, och där gjorde han ett röse på en holme. Men då det där skulle fastställas, då kom det två från Jämtland, och han var ensam (från Härjedalen), och då blev gränsen flyttad långt söderut, så nu går den från Övre Grucksjön och oppöver till Lunndörrspasset och söder om Torsåsens by, så han hör till Oviken fast det är närmare till Storsjö.