Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Julafton skulle det sättas ut ett fat gröt till tomten, denna gröt sattes i lagårn. Det fick icke vara gröt som blev över, utan den gröt tomten skulle ha, skulle vara med det första som togs ur grytan, i gengäld bringade tomten tur och lycka i huset. Tomten bodde under husets stenfot.
John Augustsson
B401A: Orden try ´tre´och sy, böta garn, garnvinda, pilk, backor, travel ´trål´, sillgarn, garnfiske, näring, ´tre garnlängder´, halvpottsfiske, trålfiske, vadlag, jolle, snipa, märke ´fiskemed´, tegar ´fiskegrund´(ortnamn). B401B: Bödekanna ´slags krabba´, krabbklippare, sillgarn, spättegarn, krabbgarn, vargarn (för piggvar och slätvar), laxgarn, hummertina, snipans delar, sjöolyckor, fjärsingstick, pulsa och gräva sjöorm. B402A: Hamnbygget och hamnen, strandade skutor, kåsor, hamnbygget, julstormlen 1902, gårdar och släkter, bodar, garnställningar, gårdar på Läget, boskap, slaktare, taktäckning, slagtröskning, kasta säd, jordägor. B402B: Galtabäcks rev, tull, smuggling, plastbåtar, hamnavgift, förhåll. mellan danska och svenska fiskare, fiskegränser, fiske under kriget, månfaser och driv- resp. bottengarn, bottensill, krabbor i näten, säl, Anholts knubb och Sälhundagrund, Læsöfiske, Anholt.
Tomtar
Min mamma var 98 år, när hon dog. Hon talte om, att hon hade sett två besar en gång. Det var när hon tjänade på Hea i Ölmevalla. Hon och en tös till låg på ett rän- ne i andtiden. Då kom ett par små pojkar och gick förbi, och de pratade med varandra. De hade röda mössor och små jackor.Det var ett par besar.
Tomtar.
Det fanns tomtabesa´, som kunde bära en börda så stor på ryggen. Emanuel på Grankulle (eller Kyrketorp) hade, har de sagt. och uppåt Mark, jag tror det var i Fotskäl, var det en som fick se en bese stod och gav oxarna foder och sa: "Ta å äda, mina knabba, dä tar ja´i Källeberg stabba!"
Tomtar.
Besa´ var här gott om förr. Jag hade en farbror. Han skul- le fara åt Kungsbacka. Mitt för Idälinge stomgård mötte han två stycken halmlass, tyckte han, och han undrade, hur han skulle komma förbi dem. När de kom nära inpå honom, såg han två små fötter under vart lass; det var besa´, som bar så stora halmbördor. Han kom förbi dem. Det var tidigt en morgon, och han visste inte, varifrån de kom eller vart de skulle gå. - Det talade han om många undra gånger. Min mor talte om att på Grenakulla strax neranför kyr- kan i Idala slog åskan ner; åskestrålen strök isen ännalångs. Det blev eld i lagårn. Då kom två små herlar och satte sej på takåsen. Bonden sa: "Va setter I där för, era fjäll, gå ner må er!"
Tomtar
Gonisse har de talat om (men aldrig om spiritus.) Han kunde göra sej både liten och stor. En gång kom han med en stor börda. "Jag tappte halva bördan", sa han till bonden. Bonden fick köra efter det höet, och det blev ett helt lass.
Tomtar
Go Nisse, det är la här ingen som har nu. De har sagt att han kunde dra både säd och pengar och allt möjligt. Han skulle ha samma mat som folket att äta; de skulle ställa det på sådana ställen som han plädde å gå; försummade de det, så drog han mår (mer) därifrån än han hade burit dit.
Tomtar.
Tomtebesar talte mor om att hon hade hört och sett i deras hem i Sällstorp. Det var små gubbar med röda hättor som bar påsar med säd från gården och till ett ställe långt upp i Mark. Det gick inte att fri sej för dem. En gång var det ett fruntimmer, som fick se en bese, som satt på en sten och vilade och hade säcken ijämte. "Du har för stor säck. Du har förbörlat dej 1), lelle !" sa hon. Men då skrat- tade han åt henne. 1) burit för mycket.
Tomtar.
Tomtebesar bar från en bonde till en annaan. En karl mötte de två små tomtebesarna, som kom med var sin höbörda. "I har stor börda ? sa han. "Vi tappte en liten vask hör bor- te, den kan du ta´ ", sa de. Men det var så mycket, sa han måtte hem efter häst och vagn.
Tomtar
Tomtapeser kom fram på julafta och skulle ha gröt. Då skulle de sätta ut ett fat i lagårn. Tomten skulle hålla lycka vid gården hela året om.
Tomten
Det har aldrig talats mycket om tomtabesen i Landa. Men i en gård i Värö hade de verkligen en tomtabese. Han gjorde god nytta. Han gick i lagården och såg efter allting där. Han drog hem sädesnekar och sådant från andra gårdar. En gång blev han förargad. Han hade fått dålig gröt. De hade ingen mjölk att koka den i. Då vred han ihjäl den likaste kon de hade. Men sen ångrade han sig och stal en annan ko, som var likadan på färgen och forslade den döda kon dit istället.
Tomten
Ja, det är inte mycket jag vet om tomtabesen. Jag har nog hört en historia om honom, hur var det de sa. Jo, det var en bonde, som lade sig på lur, för han ville se, hur pass mycket han drog. Och till sist lyckades han. Tomtabesen kom dragande med tre fattiga strån och stönade förskräckligt. - Där töckte du la va å stöna för, sa bonden för- smädligt. - Attan trava te lass å attan mila väj, sa tomta- besen.
Tomten
Tomtabesen hör en nästan aldrig talas om. Inte ens i barndom hörde jag något om honom. Det enda, som visar, att han ändå har varit känd här, är ett talesätt, som man kan få höra än i dag om det är någon som har ovanlig framgång i ekonomiskt hänseende och blir allt rikare och rikare. Då brukar det heta: - Den måste la ha tomtabesen te hjälp.