Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten bar till dem på natten, men det var endast de han tyckte om som han bar till Om jul sattes ut gröt och mjölk till tomten i källaren, för ingen fick lov att se tomten. Tomten bodde i någon bergskreva.
Tomten.
På ett ställe hade de en tuntabese. Han skulle ha gröt med sirap på var julkväll. En gång var gröten för varm, så att sirapen smalt och rann ned till bottnen. Tuntabesen blev arg och gick i lagården och döda- de deras bästa ko. Sen åt han likaväl upp gröten och då fann han sirapen under gröten. Då ångrade han sig och stal en likadan ko på ett annat ställe och släpade dit den döda.
Tomten.
Tuntabesen trodde de nog på, de gamle. Men det är längesen. Jag minns de talte om, att de brukade sätta ut gröt åt honom på julnatten. Men den sattes alltid en bit av vägen (avsides). Det var som om de skämdes.
Tomtar
Töntabese hade de en till Ambjörs. Han bar om natten. De spottade i en dåse och gav honom var morgon. När den dog, som hade lejt honom, följde han med honom i graven. Det var "dä som ont ä."
Tomten
Tomtabese kalla di honom. Di som har tomta- gubbar, di kan.
Tomtar
Di såg fyra som stod på ett berg och tröska knipel (lin) Di va små tomtegubbar i röda byxor å helt röd- klädda. Di hade vart å stulit knipel på nåt ställe. De´ ä la ett par hundra år sen - Di sa att di drog ihop hö å sånt till folk. Men di har blitt borta sen åskan börja å gå. Sen var di där å såg, å såg att det låg en hel hög med knipplaagna. (Annelie
Tomtar
När de skulle gå bort med mjölk skulle de ta ett glo i spiseln och doppa i mjölkbyttan för att inte besen skul- le ta mjölken ifrån korna. Besen kunde dra till ett ställe och dra ifrån ett annat, och därför hade de sina ### för att de skulle mota honom. Det skulle vara ett Satans anhang. Om det var någon det gick bra för någon sa de att besen drog till honom, om det gick illa för någon, sa de: "Det har besen dragit bort." Besen var ett andeväsen. Den fick la ingen se.
tomten
Mormor talte om att i Bisslöf där bodde det en tomtebise. Di satte ut gröt och mjölk var julnatt. Jag kan inte minnas om det var oftare.
Tomtar.
Det var på ett ställe i Derome, där hade de tomtabesar. En vandrare kom dit och bad få låna hus, och bonden visade honom till ladan. Som han låg där och sov, öppnades logdörren, och det kom in några tomtabesar och lon blev full med korn. Och en av tomtabesarna sa: "Sju trävar kom å sju mils väg ! Hå å hå !" Så långt hade de gått.
Tomtar
Tomtabesa - Min far tjänte på Kloster i många år. Han talte om, att han skulle ta emot hästen från patron en kväll och leda in honom, men det var lögn att han kom ige- nom stalldörren, för tomtabesen tog honom i rocken och höll honom. De såg hur tomtabesar gick med bloss om nätterna och hörde hur harpera gick.
Tomtar.
Jag har hört talas om, att i Ulvatorp, i Sällstorp, där hade de förr en "tomtebese"". Drängen på det stället han tyckte allt, att han "forade" bra, men hästarna voro så väldigt feta och granna, så han tyckte att så mycket gav han dem ändå inte, så det måste vara något mystiskt. Han beslöt sig så för att över- natta i ladugården, för att lura ut hur det förhöll sig. Fram på natten fick han se en liten gubbe med röd luva, som tömde en säck havre till hästarna. Hur mycket de tröskade på det stället, så ville det aldrig ta slut, utan "stabben" var nästan lika stor hur mycket de tröskade. Då lade drängen sig på logen en / natt och vaktade. Då kom den lille tomten med en stor börda på ryggen, som han dängde i logen med orden: "det var tillräcklig börda sju mil och sju rös," och så plockade han upp det på "stabben."
Tomtar
Det var tunta i husa. Tuntagubba´ sa de också. Det var inte många, som hade. De satte upp en skål viter gröt på vin- den om julafton till tunta. Det var en tunte, som var så illa liten. Bonden sa till ho- nom: "Varför har du inte mer än ett strå?" (Ingen fortsätt- ning)
Tomtar
Jag vet en gång när pappa gick till ottan (julottan), så mötte han en liten gosse med röd mössa. "Vems gosse är du ?" sa far. "Jag är Stajnlins (Stenlidens) gosse", svara- de han. De sa han hade en sån gosse.