Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
Trollen ville inte gå fram dit folk bodde, för de kunde inte vara ihop med sådana som var kristna. Di fanns i skogarna och bergen. Mamma tala om att det fanns troll och bergasmeder i bergen. Det lyste i bergen om nätterna. Alla berg voro fulla av troll. Men sedan kyr- kor och kristendom kom till trakten, kunde de inte vara kvar. Trollen bytte till sig små barn. De kunde inte ta barnet, om det var döpt. Trollen hade stora skatter. Di vaka över skatterna, så att ingen människa kun- de komma åt dem.
Jättar och troll
I Hermestorpa berg bodde trollen, och de hade granna flickor, som var ute i bygden ibland, och då hände det sig, att folk ville bjuda dem på brännvin. Då sa flickorna, att Töllstorpa och Sallstorpa cch Ljungby ungdom aldrig mera skulle trivas tillsammans på några nöjen.
Jättar och troll
När en hajen kvinna skulle gå ut, skulle hon ha något av sin mans kläder, t. ex. väst eller rock, på sej. En gumma på Hurrås gick efter bränsle en kväll. Då kom ett troll. "Hade du inte haft den västen, skulle jag tatt dej med mej in i berget", sa trollet.
Troll
En dräng red till Virse Hatt (i Enslöv) en julafton. Han blev bjuden på en bägare med öl, och det slog han ut. Trollen var efter honom, men det hördes ett rop i luften: "Du dåre, ri över åkern den fåre." Trollen kunde inte springa över fejade åkern. (B.B) Visberget stod på guldstöttor var julanatt. (m.fl.)
Troll
Mamma var hemma i Idakulla. När hon var en liten barn- unge, skulle hon och hennes föräldrar gå till julottan en jul- dagsmorgon. Klockan var bliven galen, så de var utkomna all- deles för bittida, strax efter midnatt. Då var det sån musik i Skalabjär. – Efter det solen gått upp, hade trollen ingen makt. (Vet intet om de dödas julotta.)
Troll
Det var ett bondställe på Högen. Så bodde det troll i Debjer. Hustrun på Högen spann hör åt dem, men hon fick inte doppa nypan i mun - det brukade en göra för att trån skulle bli slät. Hon hade gjort det en gång, men det linet ville de inte ha. "Det liktar kristet", sa de. Se´n fick hon ha en skål ijämte sej.
Jättar och troll
I Virse hatt hade trollen dans jula natt. De vände sej ut till katter. En dräng hade kommit till att se dansen, och när han kom hem, så talade han om det. "Vår katt dansar lättast", sa han. Ett tru tre for katten upp och rev ihjäl drängen.
Jättar och troll
I Deberg i Fjärås skulle det vara troll. En gång när kyrkoherden skulle köra till julotta, hade de tänt och dansa och spela. Han höll där och sa: "Jag har inte funnit någonstans i den heliga skrift, att Lucifers släkte skall få någonting." Det vill säga, de skulle inte komma fram utan tillbaka i stället.
Troll
Anders Brask i Kärret fick en kväll höra, då han kom i Håldalen i Hällesåker, trollen ropa efter honom om han ville smaka på deras "flöetsoppa". Han svarade: "Han I mer än i behöven i dae, så gömmen-et, te i möra". "Det var ett busse rå", svarte trollet. Brask såg dem dock icke.
Troll
Det enda jag nånsin hört om trollen är, att de voro svåra till att passa på och byta sig till nyfödda, odöpta människobarn och då lämnade de ett sina barn i stället. Sådana utbytta barn kallades bort- bytingar. De blevo aldrig riktiga människor utan voro hela sitt liv idioter.
Troll
Efter mörkningen voro troll i rörelse och färdades mitt på vägen, en annan skulle därför hålla sig efter vägkanten särskilt vänstra. Om man såg eller hörde något trolltyg skulle man gå förbi utan vidare och icke säga något därom förrän dagen efteråt, annars blir man sjuk. Persa Lina kom mitt på vägen. Då fick hon en örfil men förnam ingenting annars, hennes huvud svullnade och hon gick sjuk länge efteråt. Nilles Pelle, som var med om att avliva Ljungdell, mötte en gång trolltyg i porten. Han sprang in och tog tre hår från sitt huvud och svedde dem med en svavelsticka, därför tog han ingen skada av mötet. Trolls-ätta var ett tillmäle till en elak flicka; och det innebar att den olydiga var av trollens ätt. (I det gängse uttalet hör emeller- tid esset liksom i skog-snuva till andra stavelsen.)
husdjur
Om de köpte djur läste de för det (tjäfsa) så att det skul- le trivas. De ropte i örat på det. Vad di sa var fördolt. De korsade över det och gav det brödbitar, och sedan ledde de in det i fähuset. Om något djur blev sjukt skulle en klok käring tjäfsa om det. När en ko var nykalvad skulle inte mjölken bäras över gården utan lock, för då skulle kon bli förhäxad. Mjölken skullr "lockas" i tre dar. Det var särskilt en gumma här i Hjälmared som hade mycket viber (vidskepelse) för sig. Hennes sonhustru var likadan. Om hon hade glömt locket, när hon gick till lagården, kastade hon över sitt förklä över mjölken. Men då sprang hon fort över gården, för att inte trollen skulle få makt med kon. På våren när korna skulle ut, lades en yxa på tröskeln för trollen. / Varje vår lät hon borra hål i golvet och la in en levande orm för att skydda korna för trollen.
Bergtagen.
I det berget invid prästgården där Johan (arrendator J. Eliasson) har sitt brygghus nu bodde troll. De hade tagit in en liten tös till sej i klippan och varje jul när solen skinte hade de ute henne en stund. Det var de som såg henne på avstånd, men så fort någon kom i närheten av klippan, blev hon borte.