Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll
Min faster var från Lindome. Hon talade om hur de lånade bröd av trollen, och trollen lånade av dem. Men det var kryp och insekter i trollens bröd. Trollen bakade i "Lillakyrkan". När en moster till pappa gick förbi såg hon trollgumman, och såg hur elden flamma- de. Och hon hörde trollgumman packade.
Vattenväsen.
Sjöfru fanns i Långaresjön förr. Hon hade sagt om vattnet i den sjön, att det är så dyrbart, så att om folk visste vad det var värt, så bar de bort det i "kekebolla" (Ek- ollonens skålar).
Vattenväsen.
I Sjörå fanns i Långaresjön; det är inte så illa långt se´ n. En gammal far i Dukatorp, far till min svärmor, hade varit i stan och körde hemåt i sällskap med flere andra. När de kommit in på Gällinge skog, blev gubben efter längre och mer. Han kom i följe med en fin fru. Till slut stan- nade de andre, när de märkte att Andreas hade sinkat sej, och ett par karlar gick tillbaka för att se, var Andreas ha- de blivit av. De fann honom gå och pulsa i Långare sjö. Sjöråa hade förvillat honom, och när han kom hem sen till Dukatorp, kände han inte igen sej till en början, men han blev snart riktig igen. Det är mindre än sjutti år se´n. II I Lyngnern fanns också sjörå. Hon hade kreatur, och / det kom upp en tjur ur sjön och gick till de vanliga kor- na, och se´n fick de branteta kalvar; de hade mörka ränder. En bonde hade en ko, som fick en kalv, men när han blev stor, gedde han sej te sjön.
Vattenväsen.
Skogsrå kan jag inte säga att jag har hört något om, men sjörå. I Idala finns en sjö, som heter Sutten. I den fanns det en sjöfru; den sjön har inte något avlopp. Folk gick dit och metade, och det var en mor, som ofta åt fisk från den sjön, och hon fick inte annat än dövstumma barn.
Bergväsen.
I Stockared är en plats de kallar Smeeplatsen, och det är ett berg ovanför Helges och Jons, som de kallar Smeberg. Så bod- de det en smed i Smeberg, och det var en som sydde en skjorta åt honom och lade den vid hans dörr. Men sen fick de inte smitt något mer, för han sa, att han ville inte skitna ner sin skjorta. Sen gick han bara ikring och gjorde skada, och då samlade bönderna sej och slog ihjäl honom på Smeeplat- sen; det är vid gatan till Utmaera.
Legender.
Jerusalems skomakare har gått här, han var änna môsbe- lagder. Han hade suttit och haft ett barn i knät, när Jesus gick förbi med korset, och då skällde han på Jesus. Se'n har han fått vandra. När han var inne i nån kyrka, stod han alltid under läktaren, och var gång prästen nämnde Jesu namn, böjde han sig till jorden. Men han lär ha dött för tre år sedan, jag tror det var i Tyskland; så han blev väl benådad till slut.
Bergväsen.
Det fanns en bergasmed i Smeeberg inte långt härifrån. Om folk gick dit på kvällen och la´ dit sådant de ville ha smitt och la´ lite pengar ijämte, så var der klart nästa morgon. Men smen hade så svart skjorta. Då var det en, som gick till berget och la´ en vit skjorta där, och sen smi- de han aldrig mer. Han tyckte han var för fin för sådant ar- bete
Kloka.
Det var en i Idala som förlorat sin sättlabok - planebok. Han hette Bernt Börjesson i Vasagårn. Han gav sig iväg till en klok gubbe i Öxabäck (troligen Öxnevalla C.m. B-d.) Den kloke satte fram ett vattenfat för honom och sa: "Här får du se den som har tatt din planebok. Vill du sticka ut ögat pån?" Bernt titta, och då fick han se sin yngste brorson; den hade han inte trott om det. "Nej, jag vill inte göra´n något illa", sa Bernt, men när han kom hem, sa han till pojken: "Tag fram mi sättlabok!" Och pojken tog genast fram den, han hade gömt den på vinden.
Frimurare
Frimurarna tappade blod av människor och skickade till hednaland och fick bra betalt, hedningarna skulle bli kristna av att dricka kristet blod. Det var en karl som stod på torget i Göteborg. Då kom det några som sa: "Den ä feter; den tar vi." De tog honom med sej, men när han kom in i deras hus och fick se en människo- kropp hängde på en dörr, började han sparka och slå tills han blev fri, så han räddade sej från dem.
Frimurare
De som sålde sej till frimurarna skulle aldrig behöva vara utan pengar. Det var en hustru, som gick till frimurare och bad och grät, för hon tyckte det var så svårt att hennes man hade skrivit sej in när dem. Då tog de något och satte i brys- tet på hans fotografi, och när hustrun kom hem, låg hennes man död. Kyrkoherde Wallberg hade sålt sej till frimurara. De tog in honom till sej, när de ville. Då fick han resa till Göteborg (Vet inte, om de tappade blod av honom och sålde till turken.)
Varsel om död.
Bredde man ut en kaka och stötte till med fingrarna så, att det blev ett märke i kakan, sa de: "Nu spörs här snart nån död." Likadant, om en hund låg längs på en tilja, skulle det spejas någon död. Och när en hund stod och knällde, knällde han för lik - men jag tror han knällde för att han var hungrig.
Skatter.
De har sett lyse ute i markerna och gått dit och letat, men för det mesta har det bara hittat en tvåöring eller fem- öring. Vi barn såg att det brände i Idala. Vi sprang dit, men vi hittade bara en tvåöring. Det var till vårat, Häljes i Slätthall. Pappa grov, vi lam (lade) ner petäter i häsa. Då fann han artiga, stora pengar av koppar, likså några stycken. Jag var hos fogden i Kungsbacka med med. Där hade vi inte sett något lyse. Kunde man kasta en kniv i ett sådant lyse, kunde man ta det som fanns därinunder.
Skatter.
En lyktegubbe sprang vid bäcken strax nedom Högen, bläckta´ upp och ner. De har trott de skulle kunna finna pengar, där de har sett sånt lyse, men de är väl gömda och bra vakt över dem. Vi hade en sjö med en pengakål i Folk var där och hade tag i´n, men då var det en, som sa: "Nu har jag tag i´n." Då datt han ner.