Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Jag vet bara att de kunde skrämma barn för gasten. "Ä du inte snäll, så kommer gasten," sa de. Gasten skulle vara en stor fågel.
Gastar.
Mina föräldrar talte om, att i Särlinge for ofta en gast förbi emellan manhuset och berget. De var inte rädda för den. Det var nog någon som hade omkommit på något vis. Så var det en tös, som var satt i en spikatunna och de hade rullat den nedför ett berg. Ibland kunde de höra om kvällarna, hur hon ropade.
Gastar.
I en gammal bok, som tillhörde Frillesås kyrka, hade den präst skrivit upp så många intressanta säg- ner. Jag hade den boken till låns, när jag var ung. Där stod om en tös, som blev omkommen på ett ynkeligt sätt. Modern var med på att tösens skulle gå till skatta- mötet i stället för fadern. Men den onde hade kommit och tagit henne och slitit henne på trädtopparna, så att klädtrasor hängde i träden. De hörde henne efteråt om kvällarna ibland. Först lät det om hon skrattade, men sedan jämrade hon sig. Det var en som reste till Varberg. Han blev gastkra- mad till döds vid Hanås.
Gastar.
Det var några som hade omkommit i Högaberg i Frilles- ås; förr blev de ihjälskurna och omkom på alla vis. Det var en som körde förbi där och fick ett lass så tungt så häs- ten höll på att inte kunna flytta sej ett steg. Få gick karlen av lasset och tittade genom betslet på hästen, och då blev lasset så lätt. (Men han såg ingenting på lasset.)
Gastar
Jag vet en som tog livet av sej i bokskogen här. Han var hemma i Fagared. Petter hette han. Han hade skurit halsen av sej och var inte riktigt död, när de fann honom. Mamma och pappa hörde ibland om kvällarna, hur han järmrade sig så länge han skulle ha levat, om han inte gjort av med sej. Det är minst åtti år se´n, så nu har det ingenting hörts på länge. Nej, de kastade nog inget på den plasten, för där ville ingen gär- na gå förbi. - Han blev begraven på kyrkogården, men de fick inte gå genom porten med honom.
Gastar.
"Kalvhagsgasten" talade många om i min barndom. Det var i en skog vid Bäck. Det skulle vara en gårdfarihandlare, som hade blivit mördad - hans rock hängde där i flera år sedan; det var ingen som ville ta den. Det var en annan karl, som hade virit i Göteborg och sålt bleke eller lärft. Han blev mördad en lördagskväll, och hans stuga blev bränd. Honom hörde de ropa om kvällarna i långa tider. Men jag tror att det var en uggla. Jag kom hem en kväll och mådde illa. "Nu är gossen krammad," sa´mor. Hon ritade eld på en svavelsticka och virade den tre gånger runt huvudet på mej, och jag skulle andas in lite av röken för var gång.
Gastar
En karl från Stafsinge behagade köra upp i skogen på Astorpa Dala för att stjäla ett lass ved. Han fällde en fur vid en klippa, men han kom emellan furen och klippan och blev krossad. Hästen stod kvar där i tre, fyra dar, men sen ryckte han sej loss och kom fram till gården. Det hän- de i morfars tid. (Han dog 92-årig för 22 år se'n.) De hörde den karlen ropa många gånger emot ovär. De kallade honom för Dalagasten. (Känner ej till någon kasthög över en förolyckad person.)
Gastar
I Bränghult var ett led, och där hade en hop svin tatt en karl och ätit upp. De hade kommit ett halvt tjog över honom. Han ropade på hjälp, innan han dog. De hörde ibland mot värskifte, hur han ropade se'n. Men när han hade fått den ål- dern, att han skulle varit död, då blev det borte.
gastar
Det finns en mosse härborta di kallar för gastamösta. Gasta uppkom visst på det viset om någon blev ihjälslagen. Det skulle blitt en karl ihjälslagen i Salbu (Salvebo). Han bar di honom ett långt stycke och kasta honom i Try- tjärna. Efter den dan har di hört hur det har ropat. Han ropa nog i mörker och regn- väder.
Gast
Langenäs var förr i världen ett torp under Malevik i Släp. Torpet låg långt från gården på det i havet utskju- tande näset, som än i dag heter Langenäs, fastän torpet med detta namn för länge sedan är borta. En senhöstkväll skulle en pojke gå från torpet fram till herrgården för att hämta en kruka vassla (###). När han skulle gå hem blev det en förskräcklig snöyra. Pojken gick vilse och frös ihjäl. Sedan spökar han och man hör honom ofta skrika mot oväder. Min fosterfar brukade ofta säga: "Nu blir det snart oväder den lille på Langenäs skriker i kväll."
Gastar.
Lite före vår tid var det en pojke från Bringshult, som drunknade i Ramsjön. Det var två pojkar, som hade gått ner sej på svag is. Folk kom och lade ut en stege på isen och fick upp den ene levande.De andre ropade så: "Käre Hale, kom och hjälp !" men de fick inte upp honom, förrän han var död. De har hört hans rop sedan mot värskifte. Det var vården, som ropade.
Gastar.
Här var en man de kallade Kroka-Kal, han gick ikring och fick allmosa på ställena. En kväll, när han var rusig, föll han i och dränkte sej vid en bro. Jag var med och tog upp ho- nom och bar bort honom på en bår. Se´n, när folk hörde berg- uven, sa de: "Dä ä Kroka-Kal, som spökar".
Gastar.
Det var en ung karl som var ute och red och skulle bjuda till bröllop. Han var glad och sjöng visor. De hade gett honom bränn- vin på ställena, och på vägen mellan Åminnared och Öxared ram- lade han av hästen och slog ihjäl sej. I femti års tid kunde folk höra hans sång och nödrop om kvällarna sedan. Han skulle ha levat i femti år till, om han inte dött på så vis.