Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll.
Det var så litet tal om troll. Det hörde jag sällan de talade om. Uttryck tydande på troll: "Ho ä som ett troll" (gammal kutig käring, elak, ful etc/. "Fali som ett troll, rik som ett troll, trôlsk /= förförisk/.
Troll
Det bodde troll i ett berg som kallas Bratta- bjer. En kvinna hade fått ett barn och fått det bort- bytt. Så rådfråga’ hon en klok, som sa’ att hon skulle tända en duktig eldbrasa i ugnen och lägga barnet på gresslan för då skulle trollet komma och byta tillbaka sitt barn. Hon gjorde så och fick igen barnet.
Jättar och troll
En bonde, som hette Torbjörn, brukte köra om söndagsnätterna. Då han kom mellan två kullar, som hette Långabjär och Bönabjär, hörde han det ropa från den ena kullen till den andra: "Vad ska du ha till kvällsmat?" "Torbjörns huvud", kom det till svar. Han trodde att det var trollen, så han vågade aldrig köra där mer.
Jättar och troll
Det var ett bondställe på Högen. Så bodde det troll i Dejbär. Hustrun på Högen spann hör åt dem, men hon fick inte doppa nypan i mun — det brukade man göra för att trån skulle bli slät. Hon hade gjort det en gång, men det linet ville de inte ha. "Det luktar kristet", sa de. Sen fick hon ha en skål ijämte sej.
Det var en gång en sommar
Det var en gång en sommar- kväll. En jungfru nerifrån byn satt in i skogen och mjölkade korna. Strax ovanför henne reste sig ett berg med vilda klyfter och branta stup. In uti berget bodde trollen. När hon satt där och mjölka- de, kommo trollen, och togo henne in i berget. På hennes hem blev oro, när inte jungfrun kom igen. Man begav uti skogen att leta, men intet spår syntes av vart hon tagit vägen. Många år gingo och hon fick sitta bland trollen i berget. Så var det en julafton som / hon bad, att hon skulle få gå hem och hälsa på. Det lovade trollen henne på det villkoret, att hon inte fick säga ett ord till någon människa, och så skulle hon komma igen samma dag. Så fick hon gå. När hon kom hem till gården, var det just då på julaftonen, som halmen var utbredd över golvet, då lampan var tänd, och allt husets folk satt samlad kring bordet. När tösen kom in kände alla igen henne, men hon sade ingenting, utan hon gick bort till katten, som satt i den öppna spiseln, och började tala med honom. / ”Om du kisse lilla ville följa med mig till berget, där jag sitter fången, så skulle jag lägga halmstrån hela vägen, så du visste var jag gått. När hon varit hemma en stund gick hon. Då tog hon en halmbock på golvet, och strödde strån efter sig hela vägen. Men folket, som hört vad hon sagt till katt- en, följde efter henne, och när hon kom till berget, befriade de henne ur trollens våld.
Troll
Det var ett fruntimmer, som hade dragit upp kjo- len över huvudet, när det regnade. Så släppte hon ner den igen, och då rulla det ett nystan ut ur kjolen. Ber. av Sven Bengtsson i Högalt, f. 1883. Fruntimmerna skulle inte ha kjolarna över huvudet i åskväder, för då kom trollen och sökte skydd, och så slog åskan ner. Joh. Persson, Dottrabol, f. 1877.
Medel mot troll o trolldom
Bästa medel mot troll och troll- dom är bitar av flygrönn, skurna midsommarafton, men skall det vara riktig kraft däri måste de skäras av en person, som är lika naken, som då han kom till världen. Han skall gå nio steg baklänges från trädet och då skall där komma fram små pysslingar och räcka honom flygrönnen.
Jättar och troll
I Store klitt bodde det troll, och de umgicks med folket i Hakestad och lånade ut kittlar till dem, då de skulle brygga till jul, men då skulle de alltid ha något i stället, kakor eller blodkorv av julslaktet eller så. Emellertid så åt drängen upp korven en jul, när han skulle lämna tillbaka kitteln, och så gjorde han något annat i stället, och sedan fick de aldrig låna något mera.
Trollkärring
För omkring hundra år sedan fanns i trakten en kärring som kunde trolla. (Namnet på trollkärring- en ville icke berättarinnan tala om. Uppt. anm.) Det var då sed att tösorna skulle ha ägg med sig att giva prästen, när de gått och läst för honom. Kär- ringen hade en läsegrebba där och denna skulle även ha ägg att giva prästen. Men kärringen hade inga ägg då att giva henne. Kärringen gick då ut efter en höna och bar in och lade i sängen och på en liten stund trollade hon där fram tjog- vis med ägg, som grebban skulle ha med sig och giva prästen. Kärringen hade även mjölkhare med vilken hon tog grannarnas mjölk. När hon sände iväg sin mjölkhare, satte hon en kniv i fönstret för att ingen / skulle kunna skjuta den. En granne hade en gång sett mjölkharen när den klättrade över fähusdörren in i fähuset. Mjölkharen var alldeles kritvit. Skjöt man en mjölkhare blev det bara en hög brända stickor av den.
Troll
Om man misstänkte, att barnet bortbytt av trollen, skulle man lägga det på förstugstrappan på julaftonen, eller också skulle man göra upp eld i ugnen och låtsa, att man ämnade kasta in barnet däri. När trollen märkte, brukade de genast komma igen med det rätta barnet och säga: Varför gören I så med våra barn, så ha vi aldrig gjort med edra barn. På ett ställe trodde man att barnet blivit förbytt. Det växte inte, var fult, hade händer med långa fingrar och lärde sig aldrig tala. En gång försökte drängen på stället leta ut hemligheten. Han gjorde en bryggd i ett äggskal och ställde detta i rummet en söndag, då han var ensam hemma. Sedan smög han sig ut i förstugan. Då barnet märkte, att det var ensamt, sade det: Jag är så gammalt, som tre uppvuxna och tre nedruttna skogar, men aldrig har jag sett någon brygga i ett äggskal. Nu förstod drängen, att det var ett trollbarn.
Tydor
Gamla gummor var farliga att möta. Min gårdbo skulle köra till Värö och hämta en skräddare, och han mötte ett troll (= en käring). Det blev så galet, ahn körde i vält och symaskin´ blev fördärvad. - Horamöte var bra. En del personer var gohälliga att möta, andra var ohälliga. Mötte de en ohällig person, vände de sej om och spottade.
Jättar och troll
Det var ett fruntimmer i Sandhultet i Okome, som skulle till kyrkan en söndag, hon rodde över Kvarnasjön och så gick hon genom Okome skog förbi Lyrhalls klippor, och där var en stor hall. Det var utbrett guld på hallen; det var trollen, som solade sina pengar. Då la hon sin psalmbok där, och så kunde hon ta alla pengarna. Men när hon bredde ut dem hemma, så blev det bara hyvelstickor av alltihop.
Troll
Man kunde ligga på ### och höra hur bröd- kavlen (###) skrek och gnisslade, när trollen bakade bröd i Hällsås. Gässkullsberget (?) ligger 7 à 800 meter från Hällsås. Det var en kvinna, som gick förbi Hällsås. Hon såg två töser sitta uppe på Hällsås. De hade röda mössor på sig. Hon ropade på dem. att de skulle akta sig, så att de inte fölle ner. Det var trollungar.