Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Då de ville lära sig att spela av näcken, skulle de gå till en bäck och sitta där vid rinnande vatten och spela, så skulle näcken komma. Bänken i Hemsjö lärde sig att spela av näcken, allting dansade, då han spelade den biten, som han hade lärt sig av honom, det var tolv repriser på den dansen. Han kunde spela på baksi- dan av fiolen med, och då han var död, så låg han alltjämt och lekte med fingrarna.
Lucia.
Lusse firades aldrig i min barndom. Inte heller har de brukat gå upp särskilt tidigt den morgonen, slakta julgri- sen o.s.v. Ingen lussebrud förrän under de sista 20 åren eller så. Att lussenatten var längsta natten, sa de alltid förr. Har inte hört att det skulle vara farligt att mala i kvarnen lussenatten.
Julafton.
De döda skulle hem på julafton och hälsa på. På ett ställe inte långt härifrån hade de låtit maten stå kvar på bor- det och var vakna på natten. Det kom in en hel slo med döda, tolv stycken, både karlar och fruntimmer. De åt inte av maten, men de stod och såg på den. Ett ljus skulle brinna hela julnatten för ett gammalt skrock. Julhalm - det var inte länge sen den blev borte, kanske 50 år. De tog in den om kvällen och bredde den med detsamma. Sen låg de i halmen och tog julbocken och två band för ögonen och hade var sin pisk av halm att slå varandra med. Man har inte brukat tröska julafton på ottan,; karlarna bar in ved och vatten då.
Påsk.
Här var en oäkta pojk, som gick och tiggde påskägg. Han hade en käpp och en korg, som var klädd med granna band. När han kom in på ett ställe, sjöng han: "God dag här inne både man och kvinna jag önskar eder alla en fröjdefull påsk!" Fick han ett ägg eller två, sjöng han: Tack å tack dä ska du ha, för du mej har fägnat, en vacker fästeman ska du ha, om du skulle tränga´t. Han hade ett kläde för ansiktet för att vi inte skulle känna igen honom. Dymmelveckans dagar: svarte månda, vita tisda, dymle onsda, - , - , ägga lorda! / Dymle onsdag före klockan 12 skulle laga undan allt garn, som inte var pöntat (pönta = laka garnet i aska), för annars skulle karlarna bli så arga under året. Hugga ved, spinna och härva fick de. De fick äta och dricka vad som helst långfredag. Ej sed att piska varandra långfredagen Påskeld hade de - ingen annan festeld. Då sköt de mycket.
Påsk.
Det var en pojk, som var tio år äldre än jag. Han gick i- kring på alla ställen och sjöng för ägg om påsk. Det var en lång visa, men jag minns bara detta: "Jag önskar att få ett påskägg eller två, se'n är jag väl förnöjd att mina färde gå." Jag minns också, att en gång kom en flicka hit och sjöng för ägg.
Påsk.
Här var en torpareson hette Anders Petter Johansson, två år äldre än jag. Han gick och tiggde ägg om påsk. Han hade en korg och en käpp. Korgen var klädd med grannt papper i många olika färger. Var det någon, som ville titta i korgen, slog han till honom med käppen. Han hade något för ansiktet, för att han inte skulle vara igenkänlig. Han hade inte gått och läset, men han var stor till växten. Det är la bortpå 70 år sen. Han fick bra med ägg. Han sjöng bra och jag kommer ihåg en del av hans visa: Tack å tack dä ska I ha, för I mej har fägnat, En vacker fästeman ska I få, om I kan tränga. Å Edra hönor de ska trivas å köken ska vi skjuta och räven slå ihjäl.
Påsk.
Dymmelveckans dagar: Köl måndag, vita tisdag - - - ägga- lorda; då åt de ägg på kvällen. Intet arbets- eller matförbud i den veckan. Om påsk kunde det komma såna, som "sjöng för ägg" med en särskild sång. Det var en ung pojk, som var hemma hos oss. Han hade ett skynke för ansiktet. Påskaraka - det var påskeld då sköt de. Ej tal om långfredagsstryk e. dyl.
Påsk.
Tigga ägg påskafton kunde de göra förr. De var utklädda, t.o.m. korgen var utklädd med granna pappersblommor. De gick inte i säll- skap utan var och en för sej. En i Gällinge de kallade "Socknen", för han var "på sockna", gick på det viset och ropte och sjongde, så de hördes över hela Gällinge. B. kan ej den visa, som sjöngs.
Midsommar
De har inte haft nån majestång i Gällinge så långt jag kan min- nas, men i Frillesås hade de, tills prosten Svensson kom dit, han förbjöd folket att ha majestång. I Förlanda däremot klädde de ut majestång långt senare, och en del förvetna härifrån gick dit, men jag var aldrig med.
Midsommar.
Förr hade de midsommarvaka och eldade, talte de gamla om. Nu eldar de bara om påsk. Majestång hade de haft förr i tiden men inte sen pros- ten Svensson kom hit. Han predikade mot majestången och sa, att det var en avgud. Se'n har här inte varit nån maje- stång, men i Förlanda håller de på med majestång än i dag.
Vårhalvåret.
Peter katt kastade den varme sten - se´n skulle det tära så mycket under isen som på. När de fått ha lyse till den 12 april (då 12:te veckan går in), skulle de kunna reda sej utan lyse sedan. Regnade det Bönesöndag, blev det ett gott år. 1 maj - skulle man dricka märg i bena. Nej, inte äta ägg; det var vid påsk och pingst. Korsmäss - det var alltid ostadigt vär i Korsmässe vecka - det var hälften på var sida om Korsmässe dag, 3 maj. En del säjer, att svalan kommer om Korsmäss, men jag har gett akt på, att hon kommer aldrig förrän den 8 maj. Då kommer göken och svalan hit. Bönan skulle ha tre blad Korsmässe dag. Kristi Himmelfärds dag började det nappa. Erik var hörförsdan.
Jättar.
Det fanns mera illtyg förr. Min mor talte om, att en karl var ute och plöjde. Då kom en jättegumma och tog hela rasket och bar det till jätten. Men han sa: "Var har du tatt det? Bär dit det, där du tatt det, det är såna som ska komma efter oss och bruka jorden!"
Jättar.
Det var en jättedäga, som tog upp en karl och en plog och bägge hästarna i sitt förkläde och gick och visade dem för jätte. Men jätten sa: "Då ä såna som fö(de)r och försörjer oss. Du ska gå och släppa dem där de var."