Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skrock och vidskepelse
Maten skulle stå framme hela jula, å alla som kom så skulle di äta, annars »gick di ut mä jula», sa di.
Troll.
Det var ett ställe de hade fått en trollunge, och trollen hade tagit deras barn i stället. Då ställde de till och skulle bryg- ga i en äggabolle emot att kungen skulle komma. Trollungen hade aldrig sagt ett ord förr, men då sa´ han: "Jag är så gam- mal, så jag har sett Köla skog brännas tre gånger och växa upp igen men aldrig att nån bryggat i en äggaboll." "Dä ä du gammal nog", sa´ käringen på stället och skulle till att kasta in honom i bakugnen. Men då kom trollet med det riktiga barnet och sa: "Jag har inte vart nån emot ditt barn som du har varit mot mitt." Det var en gubbe här i min barndom som hade varit i skogen och arbetat, och när han kom hem på kvällen, sa´ hans käring. "Jag har inte bakat på en tid, så jag har inte / annat än hårt brö´! Men du har goa tänder, så du kan äta´ t." Då svarade gubben: "Jag gick förbi Dône kulle och där bakte de; jag kände lukten av bakebrö´t. Gå du dit och be få låna!" Men han skulle inte ha talat om att han hade känt lukten av trollas bröd. Han kände varken lukt eller smak efter de da´n.
Troll.
Det bodde troll i Dônekulle. Johannes Månsson på Varekul- la ägor hade hört hur de röschla´ med bakegreslor i berget och sagt något om att trolla´ baka´, men han miste lukten av det. De kallade den gubben för Svajen och han dog 1918.
Tomtar.
Det fanns tomtabesa´, som kunde bära en börda så stor på ryggen. Emanuel på Grankulle (eller Kyrketorp) hade, har de sagt. och uppåt Mark, jag tror det var i Fotskäl, var det en som fick se en bese stod och gav oxarna foder och sa: "Ta å äda, mina knabba, dä tar ja´i Källeberg stabba!"
Tomtar.
Det var en i Idala som hade tomtabesa. När lagårn brann där, såg folk två tomtabesa, som sprang där ikring och var rädda att de skulle bli uppbrända. De hade satt ut mat till dem om kvällarna. Darrafar mötte en tomte som bar en börda säd, så stor som en häst drar. Tomten var så utkimmad. "Du kunde la vila", sa darrafar. "Hade jag vest att då va nån vila te (att det fanns nå- gor som hette vila), så hade jag la tatt så mö´som va´i ladan," sa tomtabesen.
Tomtar.
På Grenakulla hade de tomtar - Kyrketorp är ett annat namn på samma ställe. De´ ginge mä natta och bôre hem foring å sä(d). Det visste de andra bönderna gott. Föräldrarna skickade barnen till lon var kväll med gröt och mjölk åt tomtarna. "Akter så I inte slår ut nåt" sa de till barnen. Slog de ut något, fick de en örfil av tomten. Åskan slog ner och tände eld på lagårn, när lagårn nästan var nerbränd, gick två små gubbar på åsen.
Tomtar
I Hårred var en bonde, som hade tomte. En gång gjorde bonden sällskap med tomten, när tomten hade varit på ett ställe eter en börda. Bonden ville inte sätta sej vid vägen och pusta. då sa tomten: "Hade ja vetat att dä fanns spusta te, så hade det inte funnits en nek kvar." Han menade väl, att han hade tagit större bör- da då.
Tomtar.
Besa´ var här gott om förr. Jag hade en farbror. Han skul- le fara åt Kungsbacka. Mitt för Idälinge stomgård mötte han två stycken halmlass, tyckte han, och han undrade, hur han skulle komma förbi dem. När de kom nära inpå honom, såg han två små fötter under vart lass; det var besa´, som bar så stora halmbördor. Han kom förbi dem. Det var tidigt en morgon, och han visste inte, varifrån de kom eller vart de skulle gå. - Det talade han om många undra gånger. Min mor talte om att på Grenakulla strax neranför kyr- kan i Idala slog åskan ner; åskestrålen strök isen ännalångs. Det blev eld i lagårn. Då kom två små herlar och satte sej på takåsen. Bonden sa: "Va setter I där för, era fjäll, gå ner må er!"
Bjäran.
Här har de talat om mjölkekare. De gamle tösera såg haren, när han diade korna i vår hage. Johannes la en sil- verknapp i bössan och sköt haren; Det blev bara en sticka och några solv. Jag vet inte, vem som ägt honom. En gammal gumma på ett torpställe hade, han gick och tog grädde och bar hem till henne. En gång hade han druc- kit så mycket, så det blev en stor rand trollsmör på golvet. Johanna på Backen i Idala hade en bese. Hon hade så förskräckligt med smör. Men hon hade fyra kor och samlade ihop mycket. Hon ville vara religiös med detsamma. Besen skulle bära hem allting.
Bjäran
Mjölkekare, det så ibland ut som om det hade funnits. Vi hade en ko som hade intend i ljuvret om morgnarna, och skin- net var av på bakbenen, där haren suttit. En sån hare blev inte synlig. Han var gjord av gamla solv och lysestickor. Trollsmör - tog de det och la på elden, så kom den, som ägde om haren.
Drakar.
En drake såg de förr i Frillesås. Han bodde i berget o- vanför Ällekärr. De trodde han hade en skatt, som han beva- kade där. Han hade vingar, så han kunde flyga. Ibland såg de hur han flög från det ena berget till det andra. han var la så pass stor som en tunna. I Gällinge skulle åskan ha slagit ihjäl en drake på Gäl- linge haller norr om kyrkan. Han ligger förstenad på berget än i dag.
Gastar.
Det var en karl, som gick förbi Helsjön. Han gick lös- ke, men rätt vad det var kom något och hängde sej på ryggen på honom. Han sa, att han bar som en tunna råg. Det var en gast. Där hade en som hette Börje i Dalen i Hor- red socken drunknat en gång, när han badade, han hade fått ett anfall av fallandesjuka.
Gastar.
Det var en tös från Hult, som skulle gå till prästgården, för där var uppbörd. Men vid Vintervägen blev hon kittlad i- hjäl av troll. Många har hört henne skratta emot oväder. Och i Stuv blev en karl ihjälslagen. Det var en tjuv, som hade stulit lite till sitt uppehälle. Han bad så väl, att de inte skul- le slå ihjäl honom, men de slog ihjäl honom likaväl. De har hört hans jämmerrop om kvällarna alltemellan; det är mitt e- mot Häljagårn. Vid Anderstorp neranför Rampengärde är en källa, som en person har drunknat i. Han lär ha ropat sedan.