Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
När ett barn skrek jämmerligt och inte ville tystna, så troddes det att "gasten" hade varit åt det. Man sade att barnet "gastskrek". Uttryck: "gaste å skrike, gastskrike, gaste å gape. Skri- kigt barn kallades för "gast". "Dä ä en rekti gast", en rekti gastonge":
Djävulen. Gast?
Pappa kom en gång körande vid Salbo. Men där kom något och hoppade på så hästen orkte inte dra vagnen, men när han kom igenom leet hoppa det av och då gick kärraremmen av. Pappa tyckte på skymten att det skulle vara som en stor hund, han trodde alltid att det skulle vara dåligheta för det hade varit så mycke bedrägerier där.
Gastar. (Troll)
Ett fruntimmer på en gård vid Skummeslövs strand stod vid ugnen och bakade. Rätt som det var, dånade det i förstugan och dörren öppnades. Ett stort förskräckligt sjötroll stod med huvudet i dörröppningen. Gapet var så rysligt stort, att det räckte från dörrtröskeln till loftet. Trollet ropade: "Braj, braj, braj!" Det ville ha bröd, då mor i huset bakade. Hon kastade en brödkaka i gapet, och sen försvann trollet ut igen.
Gastar, Mylingar.
I Kungsäter var en pojke som flere gånger såg en man stå på en fläck på golvet. De tänkte, att någon kunde vara mör- dad och nergraven där, så de hade uppe telet, men de hittade visst inget. Då sökte de doktor för pojken. Här bodde en gammal skomakare i byn, och neranför hans stuga var Mösakulle, och där trodde de att en flicka skulle har mördat ett barn och grävt ner. När skomakarn var ute om kvällarna och skulle stänga lämmarna (för fönstren), hör- de han ofta, att barnet grät så hjärteligt.
Gastar och myringar
Det var här uppe på Prästagärdet. Det var en lantmätare, som hade gjort orättvist lantmäteri. Många var ute för lantmätaren. Han sprang och ropade: "Sätt en pinne här, sätt en pinne här!" Och de kunde höra, hur hans kedja slamra, när han drog henne efter sej.
Gastar och myringar
Det var en som förgiftat sin mor med flugkrut i gröt. En liten tös hade sett det. Det blev undersökning. "Far strödde socker på gröten", sa tösen. Han blev dömd till döden. De hade honom i en spiketunna, som gick på hjul med en axel igenom, och rullade honom, tills han var död. De kunde höra mot oväder den mannens jämmerrop och bullret av tunnan. Det var i Väröbacka.
Gastar och myringar
Det var en karl, som hade mördat en tös, som han tyckte om. Han blev avlivad på så vis, att de la honom i en spiketunna och rullade honom från Glamsten och igenom Enekulla marker och ut till landsvägen. När de hörde hans jämmerrop, blev det snart oväder.
Gastar och myringar
I Grisagårn i Torpa var det en bonde, som förgav sej och dog. De hittade honom död under en hasselbuske ute i en mark. Mot oväder ropade han så förfärligt och jämrade sig. Barnen ville aldrig gå ut efter mörkningen och ingen ville plocka nötter på den hasselbusken. Det var en hustru, som var till dopet med ett barn. Hon frågade kyrkoherden, hur länge de skulle behöva höra på detta. "Tills kroppen är förmultnad", svarade kyrkoherden.
Gastar och myringar
Jag blev närapå ihjälskrämd en natt på sommaren. Det var en tjuv, som hade stulit potatis i Erkes källare i Häl:" lekulla, när far gick och läste. Två karlar tog med sig hundar och hann upp honom och slog ihjäl honom; det var en som hette Jakob och en dräng, som tjänte te Erkes. Det är många, som hört hundarna skälla och tjuven jämra sig om kvällar och nätter. Min far var ute och såg efter kreaturen en kväll. Nästa morgon sa han: "Dä' va fasligt, va Hällekullen tog te i går kväll. Jag fick så brått hem."
Gastar och myringar
I Ränneslöv finns det en mosse, som gränsar alldeles intill Våxtorp. Den kallas för Värstorpa mosse, och där ska de ha lagt ner en lafogde på Vallen i Våxtorp. De hade lagt ner honom levande och slagit en påle igenom honom. Han hette Rasmusson, men de kallade honom för Pål Rasmus. I min barndom hörde vi ibland, att det skrek i luften, och då trodde folk, at Rasmusson spökade. De sa, att "myringen skrek". Det finns en källa i Våxtorp vid Axelvolds gård, och där har Pål Rasmusson blivit manad ner. En präst i Hasslöv var ute och körde en natt, och då råkade han ut för honom. Rätt som det var, så tydde inte hästarna dra, och då sa prästen till drängen, att han skulle gå av och skruva ur det vänstra framhjulet och så köra sen igen. När drängen hade gjort det, så sprang det en svart hund bredvid och drog, och det var Pål Rasmus. När prästen kom hem, så var han inne efter en bok, och så for han till Axelvold och manade ner honom. Källan ligger i Axelvolds trädgård, och de har försökt att fylla igen den, men det är lögn, att det går. Han ska få ta ett hanafjät vart år mot Våxtorps kyrka, men vart skottår tar han ett steg tillbaka. Det står en stor pil vid Menlösa gård, och i den brukade Pål Rasmus ha sitt tillhåll. Så kom det en husar ridande förbi en natt, och då skramlade det med ett betsel uppe i pilen. "Hör du Pål Rasmus", sa husaren, "ska vi ria skees fram till Våxtorps kyrka?" Det var Pål Rasmus med på, men de kom överens om, att husaren skulle få skjuta och ladda om så fort han kunde hinna med på samma gång som han red, och för vart skott skulle Pål Rasmus rida tillbaka lika långt som skottet hördes. Husaren sköt och laddade, och Pål Rasmus vände om, och han kunde inte ta samma väg heller, för husaren höll sig inte på vägen utan gav sig ut på åkrarna och tvärs över fårorna, och det kunde inte Rasmus. Så när husaren kom fram till byn, så fick han ryggat in hästen på ett ställe och ropade åt dem, att de skulle skjuta spjället. Och i detsamma slog Pål Rasmus i skorstenen, men han var lite för sent, så de hann. Annars hade han tagit husaren.
Gastar och myringar
I Hoffors lid satt en käring, som hade blivit ihjälkörd. Det var Lejons första käring, och hon var hemma i Hårred. Hon datt av en vagn vid Forslunds i Hoffors och slog ihjäl sig. Hon har dödat två personer. Först kom en dräng från Stättared, för stättingen (bonden på Stättared) höstade ett hemman i Måå i Fjärås, och drängen kom från Mäå och skulle hem till Stättared. När han korn i Hoffors lid, fick han en blodstörtning och blev liggande, men till slut fick de in honom till spelemans i Hoffors; han dog andra dagen därefter. Och något år senare kom Bengt Johans bror, en ung person, i samma lid och blev ikullslagen och dödad av henne. Han hade arbetat så illa och rivit upp jorden, och när de fann honom, var han död. Det var med natten sådant skedde.
Gastar och myringar
På ett ställe blev en ihjälkörd av tåget. Han kom ofta och packade på dörren hemma om nätterna. Pigan på stället blev ked av att han var så »geri» till att vilja packa. En gång sa hon: "Nu är den där packarn här igen." Men hon fick en örfil av en osynlig hand, så hon låg sjuk i tre veckor efter.
Gastar och myringar
Min far var en skräddare, och när han klippte till, så kunde det hända, att han hade ett långt tygstycke och ett kort. Då sa han: "En stacket och en lang, en buket och en schvang, men jag ska gå efter min biabang och göra bägge lika lang." Och så gick han efter sin sax.