Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en gång ett brudpar, som hade varit i kyrkan och vigt sig. När de voro på återvägen mötte de några troll, som gåvo dem vin allesamman. Men när trollen kommo till den siste ryttaren, slog han glaset i vägen och red undan. Trollen sprang efter honom men han red in på kyrkogården, och där hade trollen ingen makt över honom. Alla de andra i följet blevo troll. Ingrid Larsson, Näset, berättade: Vid Kvarnberget är ett hål i berget. En kväll hade några pojkar lagt stenar i hålet, men på morgonen voro stenarna borta. Då tänkte pojkarna, att det var trollen, som plockat bort stenarna, och sedan dess har hålet fått heta "Trollhålet".
Kyrkklockor.
De talte mycket om att troll tog ringklockan i Veddige kyrka och kastade henne i Vingo hölj i Viskan. Det var en klok gumma, som lärde folket, hur de skulle få upp henne. De skulle jöda upp två tvillingstutar, som skulle dra upp klockan. (Vet ej att de skulle uppfödas med idel mjölk.) Och så fick de inte säga ett enda ord, när de drog upp klockan. De hade fått kättingar om klockan, och hon började visa sej i vattenbrynet, men då sa´ en: "Nu har vi na." Då damp hon tillbaka ner i ån.
Troll.
Här skall ha bott troll i Tevle-bjär. De bakte bröd inne i berget och hade gressler. Det var någon som kom och gick förbi, och då låg där en gressla, som var sönder. Han lagade den och sen fick han en bakekaka för det. Han åt upp den, och det mådde han inte illa av. De hade en bortbyting på ett ställe, han blev aldrig större än en två månaders barnunge. Bondkäringen eldade omnen och skulle till att bränna upp ´en, men då kom trollkäringen med den riktige ungen och sa: " så tänkte jag inte gjort med ditt! "
Troll
Bjärbo Johannes var ute och jagade tidigt en morgon. Just när solen gick upp, fick han se ett stort vitt lakan. Och på det låg det utstrött gula, granna korn- ax. Han undrade över att det var någon, som lagt ut säd så tidigt på morgonen, och så tog han sig ett ax. Men när han kom hem, så fick han se, att det var en dukat. Då vände han och gick tillbaka till det samma stället. Men nu var allt borta, och då förstod Bjärbo Johannes, att det var trollen, som lagt ut säden till tork.
Skatter
Det var en bonde i Spannarp, som hade varit vid Strömma kvarn. Han körde förbi Ramnaberg. Han tyckte att berget glänste av guld och silver. Då satte han oxen på vägen och gick fram och tog tag i en silverbägare. Men så tyckte han, att det inte var lönt att ta så litet. Han körde hem och talte om det, och sen tog han med sig sina söner och körde tillbaka till berget, men då var allt borte utom den bägaren, som han hade haft tag i. Trollen hade inte haft makt att ta den, sedan han hade rört vid den.
Älvor
Vid Krösnabjär där borte i Okome skogar finns nog en del annat märkvärdigt än troll. Min gudmor, Severina i Näraby, gick där förbi en gång. Ja, de voro flera i sällskap. Hon talte själv om för mig, att då såg de en fem, sex stycken små, små varelser, som sprungo och dansade på ett ställe nedanför Krösnabjär. Det såg ut som små barn. Men när gud-mora och de, som voro med henne, kommo närmare, så försvann alltihop på en gång.
Jättar och troll
Det var en vallpojke för många år sen, som hade lagt sig att sova middag uppe i en backe ovanför Järlöv. Det var en kvalmig sommardag. När han vaknade, hade det mulnat och åskan lumrade. Då hörde han någon som ropade: "Kasta pliten, kasta pliten!" Det var knivskea eller slidan, som hängde vid pojkens sida, och i den hade ett troll gömt sig. Pojken kastade knivskea så fort han fick loss den, och i detsamma slog åskan ned i den och slog ihjäl trollet.
Gastar.
Det var en tös från Hult, som skulle gå till prästgården, för där var uppbörd. Men vid Vintervägen blev hon kittlad i- hjäl av troll. Många har hört henne skratta emot oväder. Och i Stuv blev en karl ihjälslagen. Det var en tjuv, som hade stulit lite till sitt uppehälle. Han bad så väl, att de inte skul- le slå ihjäl honom, men de slog ihjäl honom likaväl. De har hört hans jämmerrop om kvällarna alltemellan; det är mitt e- mot Häljagårn. Vid Anderstorp neranför Rampengärde är en källa, som en person har drunknat i. Han lär ha ropat sedan.
Troll
I Virse Hatt hade trollen dans jula natt. De vände sig ut till katter. En dräng hade kommit till att se dansen, och när han kom hem, så talade han om det. "Vår katt dansar lättast", sa han. Ett tu tre for katten upp och rev ihjäl drängen. (Bengtssons dotter förklarade, att B. berät- tat den historien bättre förut. Det, som drängen sa, lät mycket roligare, det gick liksom på rim. Men innehållet ansåg dottern stämma med tidigare utsagor.
En jätte
Det var på den tiden då kris- tendomen blivit införd i vårt land, och man börjat upp- föra kyrkor här och var. Denna kyrka som här skall omtalas är långt ifrån inte bland de första. (Den nuvarande kyrkan är bygd 1895 och troligtvis var till bara någon liten träkyrka, förut) Det säges ju att när kyrkklockorna började ringa, måste ju att både jättar och troll fly bort ifrån trakten, för de tålde inte höra klockklangen, och de försökte därför på allt sätt förstöra kyrkorna också. Nu var det en mycket fruktad jätte i trakten, Därför att han rev ner och förstörde de kyrkor man uppbyggde. Men hur det var hade man i lugn och ro fått uppföra en kyrka i Stamnared. En gång fick han höra klockorna kalla samman till gudstjänst. Då tog han en stor, många tusen kilo tung, sten och ställde sig på en kulle på flera mils avstånd från kyrkan, och slungade den med all kraft mot kyrkan. Men den nådde inte riktigt fram till kyrkan utan hamnade / i en backe, på ett par hubndra meters avstånd från kyrkan, som nu har namnet Smidjebacken. När nu jätten såg att han misslyckats, flydde han bort, ty han kunde inte utärda att höra kockorna ringa. Det säges att jättar och troll flydde över till de Norska bergen.
Troll.
I Skålleberget vid Skålltorp bodde bergatroll. De hade tagit in ett fruntimmer till sej, men hon hade fästeman. Han tog en häst och red dit en kväll och tittade in genom hålet. Då såg han, att de var i håll med att dansa. Han sprang in och fick tag i håret på sin fästemö och sedan ut och upp på hästen och därifrån med henne. Trollen kom efter, och de ropade och bad honom att han skulle "rida vägen den hårde och inte åkern den bårde." Men han red över åkrarna och in på kyrkogården. Då kastade trollen ett guldkorn efter honom; de ville väl slå ihjäl både ho- nom och henne med det.
Kyrknamns uppkomst. Kyrkor.
När Tvååker kyrka skulle byggas, rev trollen ner på natten, vad som byggdes om dagen, då be- slöt man flytta kyrkan. Men för att få veta platsen där de skulle bygga kyrkan, uppföddes två tvänlig- (tvilling) stutar, vilka uppföddes med kärnmjölk. När stutarna var fullväxta släpptes de ut lösa och där de sedan lade sig skulle kyrkan byggas. Stu- tarna lade sig på var sin åker, intill varandra, det var bara en rev mellan åkrarna. Sedan bygg- des kyrkan på dessa båda åkrar och fick därefter heta Tvååker.
Troll.
Det var i Vabrännabo hög. Det var en som skulle ta igen sin hustru, och det hade trollpacket sagt ifrån, att han inte fick ta emot henne någon annan stans, än på Veddige kyrkogård. Vid Vabränna hög kom en trollpacka ut och ville bjuda honom att dricka ur en bägare, men han slog ut det som var i den och red det värsta han orkade. De kom efter honom. Men då ropade ett troll i Vingsberget på andra sidan Veske å (Viskan): "Man, ge vägen den hårde, ri agern den våle !" Då red han över Vabränna möse och fram till kyrkeporten, och där blev sällskapet borte.