Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde över allt i bergen, och i skogen. Det fanns troll över allt förr i världen. Om det stod en sten för sig själv, så bodde det troll under den också. Trollen tålde inte ljus. Om dagen så höll de sej inne, men när det blev kväll, så kom de ut. Det fanns bergasmeder också. Det var troll det med. De smidde, åt folk. Men de riktiga trollen kunde inte smi'. Om man fick se att det lyste i bergen om kvällen, så var det från trollen. De hade stora skatter i bergen.
Troll
Ett troll i Smörkull flyttade ut till en ö, och en dräng ifrån Skrea, Olle i Vega, blev vinddriven till ön. Trollgubben sa, att han skulle hjälpa honom hem, om han ville lösa hans hund i Smörkull och vira en länk om Skrea kyr- ka. Då han löste hunden, så flög den i luften, och länken virade han om en sten, och den flög i luften den med. Det var trollets mening, att kyrkan skulle gått i luften. Trollen gick mellan Smörkull och Stora Broberg, och då tog de vägen genom Mans förstu och spottade i pigans mjölkspann.
Troll.
Det var i Torpa i Fjärås. Där kom ett troll in på ett ställe och tog ett barn och la´ sitt istället. Det barnet, de fick, växte aldrig och lärde sej aldrig att tala. Då var det en som lärde modern, att hon skulle knôa (knåda) i ett såll. Då sa barnet: "Jag har sett Köla skog upprunnen och uppbrunnen tre gånger men aldrig sett någon knôa i ett såll." Då satte modern barnet på bakegrislan och skulle till att kasta in det i ommen, men just då kom trollet och tog det och lämnade igen det riktiga barnet. Pan-sägnen okänd.
Gastar.
"Två vallpojkars sällsynta öde": I ett stort berg som kallades Vithall, som ligger i en by som heter Derome, bodde en massa troll, vilka voro mycket frukta- de där i trakten för sin grymhet. Uppe på berget hade de en stor lucka som de sköto upp inifrån berget. Och om kvällen kröpo de upp och sutto uppe på berget, och då kunde man, ner från dalen, se huru deras ögon blixtrade liksom eldslågor genom mörkret. En gång var det ett par vallpojkar uppe på berget och vaktade sin hjord. Det var en kall höstdag och en kall nordanvind svepte fram över berget. Och de båda vall- pojkarna sprungo omkring på berget för att vänna sig, och så togo de till med att kittla varandra. De foro farm och till- baka, tills de helt oförmodat kommo över den plats där trollens lucka var belägen. När de grymma trollen inifrån berget hörde att där var någon uppe på luckan, smällde de upp den så hastigt att de båda pojkarna slängdes om / och störtade ner utför den omkring hundra meter branta berg- väggen ned i bråddjupet. Och i själva ögonblicket de störtade ned ropade de till varandra: "Du gordet! Du gordet!" Och än i dag kan man, när det blåser upp till oväder, höra uppi- från Vithallsberget det hemska skriket: "Du gordet! Du gordet!"
Troll.
Det stod på de sista blana i A.B.C. boken om Ljungby horn: "En jägare red ut uti aftonstund sin kärastes bo- ning uppnå." - Då såg han själva skogsrået framför sig stå. Hon stog där med utslaget hår och bjöd honom dric- ka ur ett förgyllande horn. Han drack inte, men han red bort med hornet. Han slog ut det som var i hornet, och något kom på länden på hästen och där gick håret av. Trollen sprang efter honom och ropade: "Giv oss åter vårt rövade horn "! Han red in på det upplöjda fält och kom till kärestan. Han dog men bekände sin tro- het. Hornet skall vara på Stockholms museum nu. - Det har inte hänt här i Halland. Ryssen talte om en bortbyting, som skulle funnits på ett ställe på gränsen mellan Ölmevalla och Fjärås. Det / hade varit troll inne, innan barnet var döpt och tagit det och lagt sitt i stället. Han växte aldrig och lärde sej ald- rig att tala. Det var skomakare där och de lätte göra nya kängor åt bortbytingen med. När han fick dem på sej, sa han: "Ja´ har aldrig sett sudda (sådana) fötter på ett barn." - Det var e´ (en kvinna), som satte bortbytingen på en bakegressla och skulle hiva in honom i ugnen och bränna upp honom, men då kom trollet med hennes barn och sa: "Du skulle inte gjort så med min unge, jag har vaarit snällare vid din."
Spökeri
Det var en piga på ett ställe, som tyckte det var roligt att agera troll (sic!). Hon tog ett lakan över sej och ställde sig ute på gården. Det var en son på stället, som fick se henne och tog sin bössa och gick ut. "Är du en människa, så ska du säga till, annars skjuter jag. Jag säger ifrån tre gånger, och har du inte svarat se'n, så skjuter jag," sa' han. Hon svarade inte, och han sköt, och hon föll omkull och dödde. Men han fick inget straff, för han hade sagt ifrån tre gånger. Det var många förr, som tyckte det var roligt att skrämma folk.
Präster.
Det var ett konstigt kyrkobuller, när kyrkoherde Johansson i Veddige vigdes vid kallet. Det var så många fruntimmer ifrån Mark på läktarn. De fick se något som liknade en säck trilla från al- taret och rätt ut i kyrkan. Och vid middagen när de druckit du- skål i prästgården tog det stora bordet till att gå runt så att gla- sen klirrade och slamrade Då sa´ biskopen. "Men Johansson, Jo- hansson, vad är du för en man ?" Men det förhöll sig så, att det var en präst uppe i Mark, som hade velat ha pastoratet, och han kunde trolla, och det var han, som förorsakade detta bullret. Johanssosn var frimurare, men han var så fattig, så han kunde inte vara med dem - .
Jättar och troll
Det var ett par riktiga spelemän, som var ombedda att gå till ett berg och spela på ett bröllop. De gick till prästen först och frågade, om han tyckte, att de skulle gå. Ja, när de hade lovat, så skulle de gå, sa prästen. Men han gav dem ett kvarter kyrkevin och sa åt dem, att de skulle blanda det i deras mat. När de hade kommit in i berget, lagade de, så de fick hällt kyrkevinet i maten för trollen, och när de hade ätit, blev de riktigt galna och tog till att slåss. Det låg en gammal käring på ommen, och hon sa, att hon levat i sju eke-skogars tid, men hon hade aldrig sett ett sådant krig.
troll
På ett ställe var trolla i berga. Ett troll smidde så myc- ket di ville ha för folk. De la dit det, och sen gick di och hämta det, då det var färdigt. Di visste inte vad di skulle ge honom, för att han var så snäll. Så en gång kom di ihåg att di skulle sy honom en riktigt vacker skjorta till jul. Men efter jul smidde han inte. Då di frågte varför, sa han: "Nej, nu smir aldrig junker mer. Nu är junker granner, nu kan han inte smia." Det var en i Fjärås som fick en påse av trol- let. Trollet sa till honom: "Detta ska du så ve Stensjön." Det skulle bli det grannaste en kunde önska. Men han han sådde först sju, åtta frön i en burk. Om åtta dar var där åtta stora jättehuven i burken. Han sådde ald- rig mer av påsen. Di skulle bygga en kyrka i Hjelmared, och körde dit sten om dan. Men om natten blev stenen körd / bort dit där kyrkan nu står. Det var en gång några som gick förbi ett berg, där det lukta så gott bakebröd. Då sa en: "När jag kom- mer tillbaka kan ni vara så snäll och ha lagt ut något." Och när di kom tillbaka hade trollen lagt ut en hel vetekaka. Det var på ett ställe nära kyrkegårn som di brygga en natt till jula. När di hade bryggat tre gryter kom där en liten korter käring med ok å kanner å tog drick. Å så kom ho andre gången. Då sa bonnen på stället att när ho kommer tredje gången, så ska han skålla na, å så när ho kom tredje gången tog han en gryta kokhett vatten å slog över na, å då börja ho å ropa: "Håki hör oss, å håki spör´oss å håki smör oss, kom nu ä Lillatutta skålla." Å så läste han i en bok (det var visst en svartkonstbok) å frågte vad han skulle göra, (när trollen kom) å då kom där svar från den han frågte att han ska inte ria vägen den håle, utan marka den mjuke x (kör- gården). x eller lena.
Troll
Drecken tröt så fort i en gård där nol. Så kom bonden på den gården åkande från Göteborg. Då fick han höra att det sa ur berget: "När du kommer hem på gården, så ropa så högt du kan: "Hinnare berg brinner." Det gjorde han. Då kom två trollkäringar springande ut ur huset och ropade: "Mina barn, mina barn !" De lämnade två granna kopparspän- ner efter sej. Folket korsade dem i botten, och sen hade inte trollen makt att ta igen dem. Det hörde titt att trollen var där om nätterna och ramlade med spänneerna, men de hade inte makt att ta med sig dem.
Trollen
På ett torpställe satt en gammal gumma och värmde ägg i askan i spiseln, då där kom en in och frågade vad hon gjorde. Jag brygger dricka, svarade gumman. Då sade den besökan- de: jag har sett "Kola skog" bränna tre gånger men aldrig har jag sett någon brygga dricka i ett äggskal förr. Då är du gammal nog, sade gumman. Då for den besökande som var ett troll, upp genom skorstenen och tog spjället med sig. Sedan dess har det aldrig synts till några troll mer, i "Kola skog". (Anm: När fru Landell var barn, hade hon hört sin mormor tala om detta.)
Födelse och dop.
Om de hade fått barn fick de inte gå ut förrän de hade blivit kyrktagna för då kunde trollen ta´ dem. De skulle ha något av mannens kläder på sig bara. Det var en som gick ute och skar och hon hade mannens rock på sig. Då kom det en trollgubbe och sa´ till henne, att hon skulle ta av dig överkastet så skulle han ta henne till kyrkan. Men hon behöll rocken på sig. Det var en annan om gick ute på åkern och skar. Så länge de hade stål i handen kunde trollet inget göra. "Lägg och bind" sa´ han, men hon gjorde det inte och så kunde han inte häla (-L-) på. De första kuntyga skulle de sy av gammalt för annars skulle de bli så svåra att slita.
Jättar och troll
Det ligger två stora stenar på Mästareds ägor. Särskilt under den ena stenen påstår de att det bodde troll. En gång var det en vallpojk, som vallade kor. Han fick höra ett rop: "Gresslan gick sönder." — "Ja, kom hit med den, ska jag laga den!" Han gick dit och tittade. Gresslan låg vid stenen. Pojken var inte sämre än han lagade den och gick dit med den och la den. Men en stund efter gick han dit och tittade, om de tagit in den. Det hade de, och där låg en stor, vacker vetekaka. Den åt pojken med god smak.