Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julseder M 153
9. Var och en hade sina fattiga som han gav till jul. Men så'na stora insam- lingar till jul och allmänna utdelningar som nu var det inte då. 10. Några riktiga julhögar som på landet har jag inte sett eller hört om här i sta'n. Men man brukade ge tjänares barn t.ex., pepparkakshästar och andra kakor till jul.
Julens mellandagar
Det var 3dje dag jul som de red Staffan. Jag minns det kom sex eller sju stycken hem till vårat en gång. De sjöng så här: Fålarna de voro röda, ja röda, ja röda, De tjänte så väl sin föda, i ra', i ra', i ra', kom, gossar, låtom oss lustige vara, en gång jul om året bara, – se'n var det en trall efter.
Årsgång
Årsgång gick de till tre kyrkor jula natt. Då skulle de få se spöken, sånna som var dönna och illa vekom- na.
Vårhalvåret
Om di tvätta kläder mellan jul och Kyndels- mäss behövde di inte ha såpa i vattnet, för då blev det rent av sig själv. Då hade jungfru Maria tvättat Frälsarens kläder.
Julafton
Den som får köttsoppan fortast färdig på jul får skördat in fortsats, sa mor. Man hade ljus för var och en på julafton. Om ljus brann ner för någon skulle den dö.
Krig och fejder
En i Orrabo var tvungen att fira tre jular i skogen på den tiden danskarna gick här och landet byttes långt och sitt. Det var mycket ofred förr.
Knutadan
Förr ansåg di att julen sluta den 13 januari. Di tog julgranen och sopa ut julhal- men. Om det var några gotter i julgranen skulle di konsumera dom.
Husligt arbete.
Före jul arbetades flitigt med spinnrock och vävstolar. Det gällde att få säckväv färdig så långt före jul att man genom försäljningen kumnde få pengar för de nödiga julinköpen, främst julabrännvin. Fjorton dagar före jul var allting klart och då företogs den viktigaste stadsresan, vanligtvis till Göteborg, endst undan- tagsvis till Varberg. Man körde hemifrån på kvällen, så att man kunde beräkna vara framme i Göteborg på morgonen. Hela den dagen gick så åt för affärerna: först sälja säckväven och vad annat man möjligen hade på lasset av lantbrukets produkter, och sedan göra in- köpen. Hästen stod under tiden inställd i "fördestallen" hos den handlande man hade sina mesta förbindelser med. I stallbyggnaden fanns också alltid "härbägen" / där bönderna fingo kostnadsfritt nattlogi - sådant det då var. Påföljande dag var man oftast uppe i god tid och hemresan anträddes.
Vårhalvåret.
Förste maj spisa di ute på marka. Hade brö, tunnbrö sen jul: Det skulle väre vårstycke. Så drack di äggtoddy, var kokt dreck, brännvin och ägg.
Vid Lusse-tid
En gammal god sed var, att julgrisen skulle slaktas lusse-dagen, å tröskning för det mesta till Lusse vara avslutad. Gick ej detta för sig, måste den ovillkorli- gen vara avslutad före jul.
Ortnamn
På ett ställe i Hjälmsryd satt en käring och spann jula dag, och för att hon skulle få syndernas förlåtelse, måste hon skänka ett ängastycke till Breareds prästgård. Det kallas för Prästakrogen än i dag.
Annandag jul.
Det var vanligt att ungdomen red julning i bygden annandag jul. Ritten kallades "Staffansritten" eller annandags julritten. Man red i följe ända opp till ett 20-tal och de som ej redo gingo. Det var dock enbart män. De sjöngo gamla visor. "Idag är det annandag jul." I gårdarna fingo de nötter och äpplen samt gökar. Och det var en skam om han inte blev bjudna ty då har ### burit ut julen. Man städade i ladu- gården. Om man lute agg till bonden, slängde man i gödsel och lade selarna på korna och släppte lös svinen. I städerna brukade stjärngossar att gå omkring. Man hade ej fler seder under annan- dagen.
Vårarbete
Vid sådden skulle det alltid läggas en bit av julbröd i säakongen (såskäppan). Det gömdes hela tiden från jul. Även drag- djuren skulle ha var sin bit av det. Sådden skulle så vitt det var möjligt ske i nionde veckan (ninne uga).