Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Maran
Vid marritt var det bra, om man kunde säga: "Mara, mara, kom igen i mara och fråga efter tre ting, som jag inte har". Den som var mara måste då komma, man fick då se, vem som var mara. Sade man då: "Du är mara", "så slapp mara ifrån eländet". Om en kvinna inte hade hår omkring blygden eller i armhålorna, så var hon mara.
Läkekonst
Gastakrammade blev de - det blev illamående, och en del fick blåmärken på kroppen. Det första medlet var att ta tre svavelstickor och röka sej, gapa över stickan och blåsa ut den och spotta, en gång för var sticka. Massel - då skulle de visas in i rått fårskinn. Kistenaglar - om modern suttit på en kista och väckt till - då skrapade de rost på spikhuvena i kistan och lade det i smör och smörjade barnet med det. Klåda, klåe. De skulle ha svavelblomma på, och de tog in lite svvelblomma också. Kikhosta - mjölk av en fölmärr var bra. Och så skulle de dricka mjölk ur en kikbolle, som de tagit på sjöstranden; det är strandskaler. "Magavärt" barn. En käring välvde det uppnerpå flere ånger. / Mot tröschen borrade de i tröskeln så borret blev varmt; sen la de smör på borret och smälte det, och det smöret smörja- de de barnet i munnen med. Matalea - man skulle låta en hund slafsa i mjölken och ge den sjuke samma mjölk. Horeskiver - någon hora hade sett barnet. Man skulle slå mjölk i hennes sko och ge barnet att dricka. Det var en smed i Gällinge, som hade mördat. Jag vet en, som gick till honom och sa: "Jag ville fråga, om du vill ha hål på dej någonstäds , så du får ut lite blod till mina barn?" Hade de utslag och de tog en döds hand och strök med den över utslaget, så skulle det gå bort, men de skulle byta om, så det var motsatt kön. Fallandesjuka talte far min om en karl, som hade. Hans mor pessa´ och det skulle han dricka i fyrti dagar utan att hålla upp någon dag. så många dar, som hon hade gått veckor med honom. Römärke, då skulle de rita en femudd på den, så gick den bort. / För römärke kunna de också sve(dja) björkepinnar och ta den smörjan, som blev, och stryka på. Piggar - de tog var ur piggarna och satte bort i ett träd - borrade i trät och satte in. Den, som högg i trädet, fick piggar. Ormbett - kom de före ormen till vatten, så var det inte farligt. En fick en orm i sej. Han gapade över varm mjölk, så kom den upp. Benkatt - de filade på mässingskam el. dylikt och tog in.
Hösthalvåret
Efter Brynolf hjälpte det ej att bryna. På Bertil i Bockadö (24 aug) börjades slakten av bockarna. Står vinden i kyrkedörren "mekelsmässeda", då bar det odrygt foder, för då driver "harsan" (havsfrun) ut sitt fä på landet. I varje månad finns det förkastelsedagar.
Varsel om död
En gång hade en orm kommit in i min systers stuga. Då sa en gammal gumma: "Det betyder att det snart blir ett dödsfall i denne byn". En karl blev mördad i vår mark. Farmor hade sett förfärd för avrättningen. Hon hade varit ute och mjölkat. När hon kom hem, la´ hon sej först och sov en stund. Se´n när hon vaknat, talte hon om, att hon hade sett så mycket folk komma från alla håll. Dvva hette han som var mördare, och han blev avrättad på vår mark, när far var barn. Far var förr 1827.
Varsel om död
Här inne i andra änden (av stugan) bodde en gubbe och hans hustru. Gubben hade lagt sej, för det var på kväl- len, men lampan brann. Då kom en stor, mörk karl in genom lykta dörrar och rätt fram till sängen och stod och tittade på gubben. Den gamle var så vit i ansiktet, när hust- run kom in. Samma natt var det en god vän till honom i Torpa, som dog. Han var la kommen för att ta avsked. Han gick ut igen genom samma dörr, och gubben talade inte om, vad han hade sett, förrän dagen efter.
Varsel om ankomst
På Balgö vr en gammal piga som var gammal när jag var barn. Hon talte om, att folket i den gården hon tjänade i fick höra häs- tar och vagn komma framkörande, och de sprang ut, men det var inget att se. Det var förfärd, för en tid därefter blev det ett skeppsbrott på Balgö strand, och sjömännen var så medtagna, så de måste köra dem upp till gården i en vagn och bädda ner dem.
Varsel om ankomst
Trekants Johan Bernt hade det inte roligt hemma, och där- för gick han ofta till sin syster Johanna Britta, som bodde inte långt härifrån. En gång, när min karl och jag var ute på marken, fick vi se honom komma på vägen, och han gick ovanligt fort. "Det var värst vad Johan Bernt hade brått i dag", sa min karl. Dagen därpå fick vi höra, at Jo- ha Bernt hade dött klockan fyra på eftermiddagen, just då när vi hade sett honom på vägen. Han hade förstås tänkt, att han skulle i väg till Johanna Britta.
Naturföremål
Offerkälla har funnits i Håssberg, berget mellan Kärra by och stranden. Där har de varit och offrat förr i tiden, men inte i min tid. Inget varp känt. Jättekast. Det var en jätte som ville slå ner Åsklosters hus. Han kastade tre stora stenblock, men det ena blev liggande i Viskaån och det andra två på berget intill ån. Jag har inte varit där och sett dem, så jag vet inte, om det syns några mär- ken i dem. Ingen ättestupa känd.
Naturföremål
Offerkälla obekant. Men de har druckit brunn förr i en källa på nr. 7 i Torpa. Där var järnhaltigt vatten. Nu är den källan bortodlad. Bruarelia är på vägen mellan Nye bro och Ås kyrka. Det var stass - skee, och en brud blev förolyckad där. Det är nära Byrum. Smörsten o.d. obekant. Klockemösen vid Torpa kyrka. Där hade de sänkt en kyr- keklocka under ofredstid. Nu har de gravet ur mösen och odlat.
Naturföremål
Vid Rövik (nära Kärra) är en källa dit de gick förr om morgnarna och drack brunn. Då skulle de offra pengar där; jag tror det stod en gryta av järn intill källan, som de la´ pengarna i.
Naturföremål
Här borta är en sten de kallar smörgåsesten. Det kom en liten pojk uppifrån Mark och gick och bad om. Han hade fått en smörgås och hade satt sej på den stenen för att äta sin smör- gås, men då kom en och sköt honom. Där har de hört honom skrika sedan mot värskifte.
Farsoter
Digerdöden - det var för många hundra år sedan. Då kom en knalle hit och ville sälja tyger, men vart han kom voro alla döda. Då gick han pp på ettt berg och såg sej omkring, och då fick han se att det rök på ett ställe. Han gick dit och träffade en jungfru, och se´n stannade han hos henne. Han kallade det stället Paradis. Känner ej till någon berättelse om levande begraven.
Digerdöden
När digerdöden gick här, dog allt folket ut så när som en flic- ka i Paradis; mor sa´ att hon hette Märta. Så var det en karl upp´ i Mark, han gick upp på en hög bergtopp och fick se att det rök i Pa´dis; då gick han dit och de kom tillsammans. Har ej hört att någon blivit levande begraven. Det skall finnas en kyrkogård här inte långt ifrån som de nyttjade när pesten gick. De säger, att om de gräver på den kyrko- gården, så kommer pesten upp.